Jahaja

Det här är en tårta jag gjort. Den är allergianpassad så även Mumlan ska kunna äta den.

Om Mumlan tänker följa med till mormor och fika sin tårta? En lördag? Duuuh.... Trodde jag det eller? Så nu blir det mycket tårta till oss andra istället:-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Have I told you that I love you??

Inte nog med att jag missade tåget- det jag väl kom med blev försenat! Eftersom jag missade markservicen hemma, fick Dr Evil ta den och jag tog istället hand om Systemet... Så såg ni ett styck liten knubbig stressad dvärg springa runt med en stor blomsterbukett och en klirrande systemkasse så var det jag=) "Jag-älskar-dig-förlåt-att-jag-är-två-timmar-sen"- ursäkter kallas det....

Klockan är nu halv två och jag har precis ätit frukost. Igår somnade både jag och Dr Evil påklädda på sängen med tänd taklampa klockan 22 i väntan på Mumlans hemkomst. Vaknade igen halv tolv av att hon faktiskt var hemma- och hade varit det ett tag- och gick och la oss. Vaknade i morse vid 10.

Vad jag ska göra idag? Inte ett förbaskat dugg mer än att titta på handbollsmatch och besöka Ömma Modren. Inte ett handtag skall uträttas i helgen- jag är helt slut!

Där fick jag!

Jag skulle gjort som Lindesbergskan sa och skippat Västerås:-) Jag missade tåget! En kombination av att jag var för uppe i vad jag höll på med och en tidsoptimistisk kollega som skulle skjutsa mig till stationen ställde till det. Tack och lov har jag den bästa assistenten i hela världen, men inte ens hon kan ju trolla med knäna fredag eftermiddag? Tre byten (med platsbiljett bara första sträckan) och en och en halv timme senare hem. När jag istället kunde fått kaffe och frisörtips:-) Jaja, vad är en bal på slottet... Dessutom HAR jag faktiskt ätit lunch, visserligen framför datorn men ändå?

Dr Evil skulle köpa hem lite vin. Hoppas bara hans definition av "fredagsmys" innebär "jaja, hon är ju söt när hon sover"! Eller åtminstone att han och resten av la Familia är glada över att jag i alla fall inte är i Västerås?

Skickat från min HTC

Hungrig

Jag glömde min nya termosmugg (som jag var så himla glad över att den fick stå på mitt nattduksbord första natten!) och det här tåget har ingen restaurangvagn. Min lunch brinner inne eftersom schemat är lite späckat idag.

Jag spår att när den har dagen är slut kommer jag vara smal och irriterad:-)

Skickat från min HTC

Urvriden trasa

Sitter på tåget hem från Göteborg... Jag skojar inte om jag säger att förutom den tid jag sovit och en halvtimme morgon ock kväll har jag inte haft en minut i fred sen i tisdags! Konferens i dagarna tre, fantastiskt kul, stimulerande samt väldigt lärorikt, men nu orkar jag inte vara trevlig mera:-) Just nu njuter jag av att inte behöva prata eller lyssna på en enda person på minst tre timmar! Och därefter blir jag ju återforenad med la  Familjs, så då är jag umgåssugen igen ska ni se!

I morrn blir det Västerås och ny kurs. På måndag får jag nytt uppdrag och en för mig helt ny, tuff utmaning. Jag är grymt taggad faktiskt? Med en sjysst termosmugg och ett par rejäla Sixtysevenklackar ska jag slå världen med häpnad! :-)

Skickat från min HTC

So this is måndag.... and what have you done?

Varje måndag blir jag lika överraskad av att Mumlan ska till sjukhuset DEN HÄR VECKAN OCKSÅ! Varje vecka står jag frustande och flämtande inne på doktorns mottagningsrum och svarar hummande på vad doktorn säger eftersom jag samtidigt står och mailar min assistent om vart jag är- tur att jag har en skärpt dotter som är ganska bra på att ta vara på sig själv. Varje vecka står jag och funderar på vilken väg det nu var som var bäst att cykla tillbaka till jobbet (och då bor jag i en ganska liten stad- det borde inte vara svårt att hitta liksom??) I morse berikades veckan ytterligare av att Odd Molla lekt "gömma-nyckeln" men min cykelnyckel.

Några små ynka notes till mig själv:

• Det finns två vägar genom stora parken mitt i staden. Den ena är en trapp mitt i och går inte att cykla nedför
• När jag tagit den med en trapp mitt i, gå istället för att försöka cykla bredvid- blöta löv är halare än insåpade grisar (och det finns en anledning till att man inte försöker cykla på insåpade grisar!)
• Fortsätt köpa jackor som förmodligen går att borsta av när leran torkat
• Kom ihåg att det här första dagen på resten av ditt liv
• Med anledning av ovanstående: Köp valium

Var min matlåda är idag? Inte i hallen i alla fall. Jag glömde nämligen titta efter om det fanns nån=) Och nej- det här är inte ett renodlat gnällinlägg: jag skrev ju"fortsätt köpa jackor som förmodligen går att borsta av" Det är ju positivt ju!

Att de bara vågade!

Kaxigt! Jag skulle personligen ALDRIG våga mig på att försöka mörda en spårvagn.

Anhölls efter mordförsök på spårvagn

Liten blir stor

Idag är ingen vanlig dag, idag är Mumlans födelsedag- HURRA HURRA HURRA!!

Förr var hon liten och tjock- nu är hon liten och högljudd=) Vi firar genom den sedvanliga frukostbrickan, och ikväll tar vi tjocka släkten med oss på restaurang- ett hett tips (de får betala själva ska tilläggas!) Man slipper massor av stök och hinner umgås på ett helt annat sätt.

Härom dagen träffade jag min pappas gamla chef utanför mitt jobb.... Det är tydligen ganska vanligt att när ena parten i ett förhållande dör, drar sig många människor undan, nånting min mamma verkligen fick känna på. Men den här killen och hans fru ställde upp till hundra procent när min pappa gick bort, och hängde kvar i många år efteråt. Varje gång han träffar nån av oss barn så kollar han av läget, vill veta hur vi mår och hur vi klarar oss. Så även i dag. Jag nickade åt dörren till mitt jobb där det med stora bokstäver står "teknikkonsulter" (nej, vi heter inte så. Det är en del av vår marknadsföringsslogan) Han skrattade rått och konstaterade att trots min flummiga tonår så blev det alltså en tekniknörd av mig till slut och jag trampade i min fars fotspår. Sen vände han sig till killen bredvid:

- Du vet Mias pappa jobbade ju hos mig, och varje gång jag frågade om nånting som extra knivigt och som jag inte trodde vi skulle kunna fixa sa han: Det finns inga omöjliga problem, det finns bara saker som tar lite längre tid att lösa!

Vi konstaterade att jag ärvt den inställningen, kramades lite och gick åt varsitt håll. Men jag tänkte på det där efteråt sen när jag satt och stångade pannan blodig över mina senaste två (parallella) uppdrag. Jomen så tänker ju jag med? Hur svårt kan det vara? är min ständiga paroll.

När Mumlan var liten hittade jag henne vrålandes av ilska och med tårarna sprutande, sittande på en plasttraktor och gång på gång körandes in i väggen. När jag frågade henne vad hon höll på med, skrek hon: Jag vill åka där- men den dumma väggen är i vägen för mig! Tilläggas bör att ungen gav sig inte, till slut somnade hon av ren och skär utmattning och föll av den förbannade traktorn....

Man ska aldrig jämföra sina barn med sig själv eller försöka föra över sina egna drömmar och egenskaper på dem, men är det nånting jag önskar att min dotter ska få med sig från mig, sin morfar och även sin egen far (som brukade hålla andan tills han lyckades svimma för att få som han ville när han var barn) så är det just den okuvliga målmedvetenheten och envisheten- jag vill, därför kan jag! Och jag är rätt säker på att det faktiskt är så;-)

Grattis fina, fina Mumlan på 14-årsdagen! Din mamma älskar dig!

Som om inte alla människor slickar på sina lånekort??

Jag var på biblioteket igår, då jag ännu en gång tagit mig vatten över huvudet enligt min vanliga hur-svårt-kan-det-vara?-paroll... Minnesvärda läsare kommer kanske ihåg det här.... men det gick ju utmärkt bara jag hade svettats blod ett tag? Fast då var det sommar och jag kunde sitta och jobba i en solstol i sommarstugan- jag får erkänna att det tar emot liiiite mer nu. Å andra sidan är det här ett intressantare ämne.... Jag gick och ställde mig vid disken med famnen full av nördiga teknik-idiot-program-böcker, samt två nya deckare i pocketformat jag tänker bita tag i nästa vecka när jag inte har familj, matlagning, tvätt och ett liv att oroa mig för, utan sitter instängd på ett hotellrum alternativt på ett tåg all min lediga tid.

 

Men iaf: stressad och irriterad, hade jobbat över och skulle hem snabbt som en rultig blixt för att hämta upp Dr Evil när han kom med sitt tåg, och hade för ca en kvart sen insett att "visst fan, jag tog inte cykeln idag utan jag gick...." Jag har famnen full med böcker (om nu nån hunnit glömma det), svett i pannan, på benen, under armarna och tillika tuttarna och mascara ner till tårna. Jag har en vibrerande mobil i bröstfickan och hela skallen full med saker jag måste komma ihåg att göra- och inser att jag inte hittar mitt bibliotekskort! Ner med allting på golvet, vänder upp och ner på ryggsäcken (mer elle rmindre) ut på golvet, vilket är snyggskorna (de jag inte promenerade i), handväskeinnehållet, en matlåda, en mosig clementin, en vante- vette fan var den andra är?- samt, ett post-it-lapp-block i måååånga delar.... Men jag hittade kortet! Placerar det i munnen- eftersom det är det enda förvaringsställe jag kommer ihåg att jag har saker eftersom jag alltid använder nämnda mun inom mindre än en minut och händerna var upptagna med att plocka ihop allting igen- vräker ner allting i ryggsäcken, dyker upp bakom disken med ett brett flin och kortet i munnen och slänger upp min gigantiska bokhög och räcker sen fram mitt bibliotekskort (mäkta stolt över hur snabb jag ändå var!) och ser bibliotekariens äcklade min.... Killen tar mitt dräggliga kort i ena hörnet och genomför mina lån. Inte ett ord om drägglet. Artig och trevlig och hjälpte mig till och med att reservera en bok som inte fanns inne. Jag försöker kallprata lite medan hans lånemaskin tickar- det var långa sekunder kan jag säga!- men ger upp det ganska snabbt. Jag skrapar bara ihop min löneskörd och försvinner.

 

Herregud. Vet inte bibliotekarier vad folk gör med låneböcker? Det väl alla att det är dem man läser på toa exempelvis? Och det är alltid konstiga fläckar i och underliga dofter om man sticker ner näsan mitt i ett uppslag. Man kan ju tro att han aldrig sett kroppsvätskor för liksom? :-)

Symboliskt

Det här är mina ben som springer till jobbet. Det är även en symbol för hur den här veckan ser ut. Men å andra sidan är det ju så här jag gillar det- förutom att det ligger ris i min matlåda idag. Jag HATAR ris! Ris är inte mat, det är ett sädesslag... Men  annars är det prima liv:-)

When life gives me lemons.....

Varenda morgon när jag cyklar till jobbet så hamnar jag bakom en sån där nöjescyklare. Ni vet en sån där som med nöjd min glider fram mitt i cykelbanan- alltid med ett ordentligt hopvikt regnställ i cykelkorgen- med knapp styrfart, och vars min signalerar "här ser ni minsann en som inte har bråttom. Inte jag inte. Jag tävlar inte med någon utan lever för dagen, har inte bråttom och om du baaaara tog det lika lugnt som jag och njöt av varje citron livet ger dig, skulle du må såååå mycket bättre."

 

Fast jag mår inte bättre av att hålla styrfart. Och fem över åtta en måndagmorgon tävlar jag som FAN! Jag lever även i villfarelsen att det inte alls är en rostig Skeppshultskopia importerad från öststaterna jag glider runt på, utan en stridselefant i Hannibaldignitet och jag backar ta mig skråen inte för nån i det läget. Så kära styrfartsmänniskor, flytta på er om livet och pakethållaren är er kärt??

 

When life gives you lemons, open a lemon stand and use these profits to buy a machine gun, we will see if life makes the same mistake twice- det är min måndagsmorgon i ett nötskal det!

Herregud jag kan inte sluta?

Jag har ju faktiskt både yogat och promenerat idag, så bananmuffins borde väl vara ok??

Det är inte riktigt så illa som det verkar, jag lovar. Mumlan fyller år nästa vecka, och jag försöker provbaka fram nåt riktigt gott- jag må vara konditor, men de sista åren har jag i princip bara bakat matbröd?? Och cupcakes är min nya hangup...

Denna gång banan. Med chokladfrosting. Jodå så att....

Söndagmorgon är sconesmorgon

I varje fall hemma  hos oss :-)

Helvetes jäffla demonbarn, må ni brinna i helvetet!

Den här veckan har varit lite av ett helvete... Förra fredagen blev Odd Mollas mobil stulen, vilket väl är sånt som kan hända, speciellt i skolsammanhang. Kruxet här var dock att vi visste vilka de var, hon har aldrig med sig mobilen i skolan mer än när hon ska åka till sin pappa varannan fredag, så de har valt dag noggrannt. Under helgen använde de hennes mobil och hennes nummer till att skicka elaka sms till alla hennes andra kompisar för att göra henne osams med alla. Av en ren slump (eller rättare sagt tack vare en ärlig kille som hittade den slängd i en buske- utanför ena tjejens hus- och som var snäll och ringde kontakten "Mamma" ) fick vi tillbaka den. Hela telefonen är full med bilder på de här två tjejerna, de har skickat sms till varandra och sig själva (ööööh) samt ringt till höger och vänster. En av dessa har dessutom haft mage att ringa Molla och anklaga henne för att ha fått elaka sms. De har dessutom fotograferat barbiedockor stulna i Mollas rum.... Båda har nu erkänt, men stoltserar glatt i skolan med "hahaha ingenting kommer hända iallafall, vi får inga straff". OCh nej, det får de ju inte. Helt rätt i det.

Hela min vecka har gått åt till att kontakta skolan, polisen, andra föräldrar, osv osv- till ingen som helst nytta!!! Föräldrarna bryr sig inte, polisen hänvisar till att de inte är straffmyndiga, skolan säger att det är synd om de här flickorna. När jag ifrågasatte att jag nog faktiskt tycker att det är mest synd om Molly, började kuratorn gråta och tyckte inte det var nån idé att vi anklagade varandra och hon hade faktiskt inte tid med sånt här! När jag efterlyste en handlingsplan för mobbning sa hon att det är klart det finns- men jag får inte se den!!!

Och när man ser bilderna de här tjejerna har tagit... jag tänker inte berätta vad de innehåller, men det är en sjujävvla kontrast mot vad Molla och hennes andra kompisar brukar leka i alla fall!

Som sagt- en helvetisk vecka. Men nu är bilderna ivägskickade till polisen och Molla kan få tillbaka sin mobil igen (för trots att vi hittade den kunde vi ju inte ge henne den, inte med bilder och sms från hennes egna klasskamrater i??) Under tiden jag har den i förvar ramlar det även in elaka sms från hennes FÖRRA kompisar, alltså de som vi flyttade ifrån? dessa har jag inte ens visat än.... BLÄ! Igår somnade hela familjen minus en frånvarande Mumla framför tv-n *Vampire Sucks. Molla valde film. Om man säger som så så tror jag INTE den filmen kommer få några Oscars...* efter gatukökshamburgare och muffins, och ikväll tänker mamman ta sig en välförtjänt whiskey. Jag är banne mig helt slut- och jag törs inte ens tänka på hur trött, ledsen och uppgiven Molla är?? Tack och lov finns det superfina tjejer i den klassen också som stöttat, tröstat, pratat och stått som en mur runt Molla på rasterna för att skydda henne från ytterligare påhopp- jag är så glad att det i allt mörker ändå finns fina ungar kvar, jag tvivlade rätt bra där ett tag kan jag säga?? Men uppenbarligen är det nånting med min dotter som verkligen provocerar, som på nåt sätt irriterar folk så till den milda grad att de gång på gång på gång utsätter henne för såna här saker? Och en sak är klar: nästa gång ringer jag inte fröken, kurator eller polisen. Det är nämligen helt poänglöst.

Nu ska vi köra skrot från sommarstugan. Men i det här vädret och efter all tankeverksamhet ska det bli ett rätt skönt avbräck!

Så går det!

Mina barn vill inte vara med sin mamma. De tänker sova hos sin moster inatt!

Är man inte hemma får man inga muffins, bara så ni vet det snorungar. HA!

Tja, varför inte?

Nu förstår jag varför jag inte gillade spikmattan- det är alltså så här man ska ligga på den!

Published with Blogger-droid v1.6.0

Nej- jag har inte hånglat med en bläckfisk!!!

Ber om ursäkt för min frånvaro. Jag var på en fantastisk konferens igår och hann helt enkelt inte med, men förutom det är jag sur. Anledning(arna) till detta är: *heeeelt utan inbördes rangordning;-) *

• Mitt barn går på den mest handlingsförlamade skolan i hela kommunen. Mer om detta senare- jag behöver googla fram nåt bra Youtube-klipp på Farbror Barbro först för att ni ska komma i den rätta stämningen...
• Mina träskostövlar var fula och dåligt gjorda och åker tillbaka fortare än kvickt.
• Kaffeautomaten har fått spunk och serverar bara lank? *Spunklank? Är det månne ett nytt ord? Vad är mailadressen till Svenska Akademin?*
• Jag har nu haft konstant huvudvärk i ett dygn
• När jag till slut kryper till korset och testar nåt så New Ageigt som en spikmatta, och därmed frivilligt utsätter sig för att min mamma ska överösa mig med andra New Age-tips för att förbättra min hälsa (förutom ingefära och timjante. Där har hon helt rätt- testa det!) så vill jag att det ska funka? Men nej... jag blev varken sömnig, varm eller av med ischiasskinkan. Däremot har jag fortfarande röda små cirklar över hela baksidorna av mina lår- vilket upptäcktes av gynekologen i morse som milt ifrågasatte vad jag råkat ut för. *Behöver jag säga att det var lite av droppen som fick den berömda bägaren att rinna över?*

Jaha. Det var det. Och hur har ni haft det då?

Som bomull i magen

Jag är trött och sur idag. Eller inte så sur egentligen, mest trött och jag insåg redan igår att jag inte kommer få nån lunch pga ett oväntat tandläkarbesök (inte mitt- Odd Mollas. Hade det varit mitt eget hade jag ju åtminstone haft en bra anledning att inte äta...) Mitt bästa de dagarna jag inte får tid att äta, är att äta nån form av gröt? Gröt lägger sig som bomull i magen och gör att man blir glad! Lite tillyxad gröt gör att man blir ÄNNU gladare! Därför gör jag ibland- eller rättare sagt oftast- pudding eller pannkakor av min gröt! För ett par dagar sen läste jag ljuvliga Mollys hälsoblogg och kom på att vi inte ätit mannagrynspudding på länge... Jag kör dock en egen variant av denna, men tackar för inspirationen! 

 

*Ännu gladare hade jag varit om jag haft tid att göra denna igår.... Nu blir jag utan lunch istället. Men ikväll ska den göras, och sen förtäras till frukost på onsdag och torsdag! I morrn ska jag på konferens hela dagen, så då blir det bjudlunch=)*

 

Grahamspudding med gojs

 

1 l mjölk, motsvarande mängd grahamsgryn och salt. Av detta kokar man gröt, mängden och receptet finns på paketet- jag tänker inte idiotförklara nån *alternativt skriva fel=)* med att tala om hur man gör

 

Lika mängd uppvispade ägg som matskedar socker, i det här fallet 3 av varje. När gröten kokat klart- typ 10 minuter- så rörs detta ner ihop med skalet från en citron, vaniljsocker och russin. Jussejungen (skjuts in i ugnen på ungmumliska) i ugnen, 200°. (Lägg det gärna i en smörjd form först)

 

Låt svalna av lite och njut med färska (vilket i mitt fall blir frusna) bär, helst grädde men annars vaniljyoghurt, låt inte Mumlan smaka för då blir hon sjuk, tala inte om för Dr Evil att det är russin i för då tar han alltihop, bjud dock Odd Molla för det här är en av få icke-McDonalds-tillverkade saker som hon faktiskt gillar och hon ser ut som en söt liten gerbil när hon äter nånting hon gillar.

 

Annars, tips 2: Har man bråttom och befinner sig i närheten av en stekpanna, går det bra att blanda 1-1-1 av ägg, mjölk och havregryn och steka en jättepannkaka! Släng på 1-1 matsked sylt och matlagningsyoghurt och ät. Snabbt, lent, gott.

 

Dessutom: jag vill utmana kaffekokarbloggs-Katja att göra denna i kaffebryggaren! Kan vi få se det Katja?

 

Bild från Arla.se

Tjena kexet, står du här och smular?

Pinsamt nog har jag 9 rätt av 10 möjliga på denna.

 

 

Inte utan min kaffebryggare

I snart en månads tid har vår kaffebryggare varit trasig. Jag har ju under en längre tid varit med i en panel för ett känt kaffemärke, och en av erbjudandena därifrån var att man skulle få en kapselmaskin, samt ett antal kapslar gratis mot att man bjöd in några vänner och bad dem utvärdera (ett sånt happening var jag på i söndags btw hemma i Iron Ladys fashionabla våning. Mycket trevligt initiativ, sköna människor, LJUVLIGA kakor och kaffe. Fantastiskt kul- kafferep är i sanning ett underskattat fenomen?). Tills saken hör att jag är tekniknörd? Jag ÄLSKAR saker med knappar, jag älskar snygga designsaker, jag älskar allt som är gratis eftersom jag är snålast i världen. Hade det här erbjudandet gällt vad som helst i hemmet utom just kaffebryggare hade jag nog nappat rakt av. Men jag älskar min nuvarande kaffebryggare!

 

Vi pratar alltså en maskin från 2001. Den är- var- limegrön (numera är den dessutom brunaktig i alla skarvar). Den är i princip omöjlig att plocka isär för rengöring och om man får isär den, är det ingen annan än jag som kan få ihop den igen. Sladden är sönderbränd på minst ett ställe. Den tickar värre än en självmordsbombare i tunnelbanan. Och nu senast, vilket var det som fick Dr Evils bägare att rinna över, var att dioden till lampan slutat funka så man får stänga av den genom att dra ur sladden.

 

Följande dialog(er) har utspelats typ 18 gånger hemma senaste månaden. Dr Evil frågar, jag svarar.

 

- Ska vi åka och köpa en ny bryggare idag?

- Mmmmmm... snart... ska bara.....

 

- Elgiganten hade en kampanj här såg jag? *komplett med uppslaget erbjudanden på köksbordet*

- Mmmmm.....

 

- Ska vi åka förbi sommarstugan i helgen? Vi kan ju passa på och ta hem bryggaren därifrån? Den gillar du ju?

- Jomen... alltså...den måste ju vara där ju. Annars har vi ju ingen bryggare när vi är där? (Reds. anm. Jo det har vi. Vi har en i reserv därute.)

 

- Du vet min kaffebryggare som stod i min lägenhet, ska vi köra den ett tag?

- Är inte den lite klumpig?

 

- Nu har de skitsnygg köksserie på Siba! Svart, jättesnygga, sån serie du pratade om i våras! Ska vi....

- Nej. Jag har inte råd den här månaden.

 

Tja... vad ska jag säga? Inte utan min kaffebryggare helt enkelt! Konstigt vad man ibland kan fästa sig vid döda ting? Mobil byter jag minst en gång om året, tv, dvd och stereo kvittar mig lika om jag ens har nån, min dator gillar jag, men jag har ingen relation med den. Men klanka ner på min kaffebryggare eller min bil och jag blir fan mordisk??

 

P.S Är det förresten nån som testat ChiSan? Min mamma säger att det är bra (vilket i allmänhet brukar vara det säkraste sättet att få mig att INTE testa saker) och jag är så trött nuförtiden att jag ju inte vet vad jag heter.... Kanske värt ett försök?

Men snälla lilla gumman

Ta den här tjejens körkort NU! Och gör sen likadant med resten av alla puckon som använder genus för att slippa tråkiga saker eller som dålig ursäkt- kom sen inte gnäll om att ni inte får lika lön för lika arbete?

 

För tyvärr brudar så är det så här: så länge vi uppför oss som puckon så blir vi behandlade som puckon!

Svenska Hemligheter

Av en ren slump- eller kanske lite leda- råkade jag halka in på SVT när jag zappade tv-kanaler i väntan på att Dr Evil skulle slå fartrekord i löpning.... Barnen har stängt in sig på Mollas rum, då hennes styvsyster från Hufvudstaden är här på besök! Jag är alltså ensam, allena och uttråkad.

Det är alltså ett program som heter Svenska Hemligheter och finns på SVT play (om man nu missade själva programtiden. Alternativt som jag, vill se de andra som redan sänts), små korta program på en kvart som går ut på att avslöja svenska hemligheter *duuuuh* Exempelvis får vi veta vart det legat en formalinindränkt val mitt i Stockholm, vad FRA grävt ner sig, att man aldrig ska göra en byggmästare svartsjuk samt det sorgliga slutet för Siv Gryting.

Egentligen inget man behöver veta, eller har så stor nytta av att veta, men fantastiskt intressant! Eller också är det jag som är nördig- men det bjuder jag på isf=)

Melker Becker avslöjar nya hemligheter

Skadetvarasåhäreller?

Jag tycker nog att jag är hyfsat tekniskt lagd? I vilket fall som helst är jag normalbegåvad, om inte lite till?

Men fan ta mig om det går att ställa in stolen till dvärganpassning i en bil för alldeles för mycket pengar? Och så här åtta mil senare har jag inte bara svårartad ischiasskinka utan även ett särdeles dåligt humör! Gissa om Dr Evil ska få fan för nånting:-) Och gissa om Pimpmobilen ska få flytta hem snart igen!

Published with Blogger-droid v1.6.0

Is there anybody out there?

Det går en APSTOR kille fram och tillbaka utanför mitt kontorsfönster hela tiden! Ni har sett "Flickan som lekte med elden" va? Den blonde jätten? Precis så ser den här ut, fast inte samma frisyr... Men han är gigantisk, blond och har brun skinnjacka.

Jag är lite rädd nu måste jag erkänna. Det är nog lika bra att Dr Evil skippar sin jobbkonferens i helgen och är hemma och beskyddar mig istället?

Här sitter jag och mörar skinkan

Det är bara att konstatera att detta med träskor delar befolkningen i två läger? Många älskar det, medans andra hatar det. Faktum är att två av mina största stilikoner, Linda och CLE hatar det. Man kan ju tycka att det kanske borde ge mig en hint om att INTE lägga massor av pengar på fula stövlar (tilläggas bör att min, inte stilikon men själs älskade, Dr Evil, håller med dem.) men icke. Jag tackar och bockar för söta Sanni Bus och går på hennes linje istället=) Min mamma kommer dock icke bli förvånad, då jag ägnade större delen av nämnda 70-tal till att tjata om att få ett par träskor. Hon tyckte inte det var nån bra idé då min fysik i fotregionerna har en förmåga att bryta av sig- ortopeden rekommenderade icke träskor till mig överhuvudtaget. *Dels har jag felväxta vrister utan några som helst muskler, och dels är jag klantig. Jag bröt en gång av foten på att snava i kilklack. Det insåg jag dock inte, så jag fortsatte gå två kilometer hem. Det blev inte frakturen mindre mosig av kan jag säga....* Så vad blir min revolt mot förtryckargenerationen: jo- KÖPA TRÄSKOR! Jag är nu inne på fjärde paret för i år. Det är dock bara dessa som går att använda på vintern.

Sitter här på jobbet med fötterna på bordet.... eller ja nästan? Min ischiasskinka är igång igen, och naprapaten har fullt på sin lista, och jag är, som gående och för övrigt frisk, inte högprioriterad. Hon bad mig stretcha massor *jo jag vet att det finns fler naprapater. Men jag GILLAR den här- det känns som om vi förstår varandra? Måste vara elchockerna* så nu sitter jag med ena benet uppvikt mot kanten av skrivbordet med foten under mig och försöker stretcha- alternativet är att lägga mig på golvet, men det känns sådär? Visserligen har inte min roomie kommit än men jag kan ge mig den på att han GÖR det i samma sekund som jag sätter rumpan i vädret och knäet i backen. Han är ung och oskyldig och nyexad och det skulle skrämma skiten ur honom att hitta vad han tror är en gammal dam med lårbensbrott drällandes på golvet!

Och slutligen så har Aftonbladet ännu en högintressant artikel, denna gång om Hur du ligger avslöjar din personlighet. Tjaaaaa.... enbart med Dr Evil? Antar att det gör mig till en tråkig typ=)

Jag tror att det blir de här!

Sen kan jag dö lycklig.... typ.

Have2have var snälla och lånade ut bilden, samt säljer stöveln.

Gulligt

...kan man ju tycka- en söt liten kisse som ligger och sover i badkaret! Fast i det här fallet är det en grym, uttråkad jägare som ligger dold bakom duschdraperiet i väntan på att nån av hans två bröder ska spankulera förbi så han kan spöa skiten ur honom tills pälsen yr...

Gullig- jo jag tackar. Man ska inte döma katten på emaljen, eller vad är det man brukar säga?

Published with Blogger-droid v1.6.0

Zover zom grizen

Jaha, här sitter jag och sover på jobbet. Jag har missat lunchen till och med- inte för att jag har så otroligt mycket att göra, utan helt enkelt för att jag var... trött? Jag var trött i morse med. Jag var trött i går kväll. Jag var trött i går morse och banne mig om jag inte var trött i helgen med.

 

Var det inte svininfluensevaccinet man kunde få sömnsjuka av? Måste vara det jag fått. Så här ett år efteråt menar jag!

 

*Bild lånad från Blå Stjärnan. Äras den som äras bör!*

Sorgligt och lite läskigt

Vad ni ser här är (förutom mina ben) är senaste numret av Amelia. Eller rättare sagt- jag TROR det är senaste numret? Det låg nämligen ihop med en till Amelia som också var inplastad, jag här tydligen inte hunnit läsa den heller. Eller Plaza för den delen, den var också inplastad.... Men Plaza minns jag åtminstone att jag beställt en prenumeration.

Men banne mig att jag kan minnas att jag beställt Amelia? Uppenbart har jag gått och blivit senil på allvar.

Published with Blogger-droid v1.6.0

Nya roomies

Alla inser att de här måste få flytta hem till mig va?

Jag blir lite ledsen på Stephen King

Alltså... när jag gick i skolan skulle alla läsa en bok- för det är nyttigt att läsa och det VILL alla göra till slut, bara de blir tvingade tillräckligt mycket.... För mig har det aldrig varit ett problem: hade jag ingenting att läsa tog jag reklamen, mjölkpaketet eller telefonkatalogen *bara det var NÅNTING* men det inträffade väldigt sällan; jag hade verkligen alltid en bok till hands. Och jag läste allting- deckare, memoarer, Lilla Huset på prärien, Roland Hassel, Sandemose (jupp- det är sant! Jag var 16 och tyckte den var ganska kass....) Kulla-Gulla, Vi fem, Kitty, Rädd för att flyga, Isfolket, Moby Dick, Hans-Eric Hellbergs Maria-böcker, Samuel Taylor Coleridge- ALLT! Och jag älskade Stephen King. Det gjorde ganska många andra också- såna som vanligtvis inte läste, och som det tog 6 månader att komma igenom "Cujo", men de läste i alla fall om de fick läsa Stephen King. Men si det gick inte!

Stephen King var nämligen inte "bra" litteratur. Det var skräp. Det var undermåligt språk och dålig satsbyggnad (om jag som tolvåring ifrågasatte det argumentet redan då är väl en sak- men jag vidhåller fortfarande att Stephen King skriver förbannat BRA- betydligt bättre än Astrid Lindgren som till 75 % av sina böcker inte ens hanterar var man sätter punkt och var man sätter komma. Att hon är en ruggigt bra historieberättare är en helt annan sak?) Så istället för att uppmuntra killarna som gick Fordonteknisk och som tragglade med sin King-bok i 18 veckor tog man ifrån dem King och gav dem De Tre Musketörerna eller Hemsöborna. MenellerhursåbrainteDETblevdå? En förlorad generation helt enkelt som fortfarande inte läser böcker!

Därför blir man lite ledsen när man ser det här.... Mr King himself har blivit förståsigpåare och fördömer Stephanie Meyers böcker då han är "utled på alla nutida vampyrers blodlöshet, på anorektiska tonårsflickor, på "boy-toy"-grabbar med stora gråtmilda ögon, på glåmiga deckarfigurer som dricker Bloody Mary och Sydstatsdandys trånande efter kärlek de aldrig når" och f ö anser han inte att Meyers är nån vidare skribent. Nähä det gör han inte.

Jag var på bibblan igår och letade faktiskt efter just Stephen King, det var ett tag sen jag läste honom nu och han spottar ju ur sin nån roman om året fortfarande. Sicken tur att jag inte hittade nån- det blir JÄTTEDYRT med böter när man sänker en bok från biblioteket i en bättre begagnad vattenkloset!

Så här tycker f ö Odd Molla att jag ser ut i håret

Gå i clinch med en kanelbulle

Kanelbullens dag och självklart kommer det också att bakas kanelbullar hemma hos f d bagaren QfE... Det är dock inte säkert att själva bakandet kommer utföras av mig; jag hoppas fortfarande på att på nåt vänster kunna lura Odd Molla till att göra det? Den ungen är GRYM på att baka!* Observera att det inte är bullarna på bilden som produceras av bloggmakerskan. Den bilden har jag snott- oklart varifrån? Ber om ursäkt för det, men visar jag ifrån mitt eget kök just nu får jag bara kommentarer om att det borde städas*

 

Jag har lite dålig blogginspiration idag? Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, men just nu är jag lite på kant med hela världen så min mesta energi går åt till att försöka hitta anledningar till att få gå i clinch med folk för att få utlopp för min ilska? Jag antar att man skulle kunna tackla det på samma sätt som många av mina medsystrars läsare gör- lägga anonyma kommentarer till höger och vänster för att försöka trycka ner folk i skorna, men det har jag ingen lust med. Anonyma kommentatorer bör brinna i helvetet för vad de gör, det är min ståndpunkt och skall så förbli!

 

*Jag har faktiskt kommenterat anonymt en gång. Det var en tjej jag läste dagligen och som jag brukade kommentera, men på mitt ständiga lite ironiska putslustiga vis.... En dag hade hon skrivit i ett ganska känsligt ämne och jag ville delge henne hur himla bra jag trots allt tycker att hon är, men jag kunde för mitt liv inte få ihop min kommentar med mitt vanliga alias- da Queen uttrycker helt enkelt inte sin innerliga medkänsla utan att uttrycka nån form av ironi, det är helt enkelt inte jag? Så istället för att använda det använde jag mitt vanliga namn- kändes skitkonstigt- och skrev rakt upp och ner att hon är bra, snygg och värd det bästa. Men det var ju fortfarande en "anonym kommentar" utifrån att hon inte gavs möjlighet att bemöta mitt påstående annat än i sin egen blogg, och att jag faktiskt inte skrev utifrån det alias jag brukar använda... Jag har alltså dåligt samvete för att jag lämnat en SNÄLL anonym kommentar. Så illa tycker jag om anonyma kommentatorer!!!*

 

I alla fall- off the topic. Jag är rätt ilsken just nu. Oklart varför, men det beror väl på höst eller ålder eller hormoner eller vad som. Jag passar mig lite för att ta upp känsliga ämnen eftersom jag vet med mig att om nån säger emot mig går jag igång på att få säga emot? (Om nån undrar är jag 36- inte 14. Bara så ni vet. Men min mamma rökte när hon väntade mig, jag tror det är därför. Nåt måste det vara?)

 

Dr Evil kommenterade nån sportstjärna för ett tag sen som numera lagt av för han var inte arg längre- och när han inte var arg visste han inte hur han skulle ta sig vidare? Jag har lite motsatt problem: jag har alltid haft ilskan som drivkraft, men nu har jag inte mycket mer överlevnadsmässigt att kämpa för: jag har två fina barn (även om jag väldigt gärna vill ha ett tredje), jag har en man som är min bästa vän och som jag inte kan tänka mig att leva utan (till skillnad från de stolpskott jag släpat runt på tidigare), jag är färdig med min utbildning och är inte det minsta sugen på att plugga mer, jag har ett bra jobb jag gillar och som jag kan tänka mig utöva (alltså själva yrkesgenren) ett antal år till och jag har en stabil ekonomi sen två år tillbaka för första gången NÅNSIN sen jag fick barn. Jag har inte så mycket mer att klaga på eller fightas för?

 

Men jag är fortfarande arg. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Mama, don´t let your daughter grow up to be grid girl....

Förmiddagen har spenderats på en biltävling. Anledningen till att jag bevistade spektaklet var att mitt jobb bjöd, och Dr Evil ÄLSKAR motorsport..... Och vad gör man inte för kärleken?

MEN! Fatta att det fortfarande 2010 står små flickor i, visserligen inte för lite kläder, men definitivt kläder avsedda för framkallande av den manliga publikens lustar och habegär, viftandes med varsitt paraply framför låga, färgglada, vrålande bilar framförda av män (i vä-hä-ldigt gayiga overaller.... Men det skulle de nog själva inte hålla med om!) Jag är faen upprörd?? Hallå? Till vilken vits då? För de får ju inte öppna munnen gubevars, de ska bara stå där och se söta ut.....

Om mina döttrar vill bli grid girls när de blir stora tänker jag gråta blod. Så det så.

Don't ever leave me

Nu när vi äntligen träffats förstår jag inte hur jag nånsin kunnat leva, andas, existera utan dig!

Jag som aldrig ens gillat beasås liksom?

The Coral – Dreaming Of You