Nyårsdessert för den panikslagne!

Mumlan ska på knytisfest och fick ansvar för efterrätten... eftersom mamman i år lämnat bort den roligaste delen- desserten- av vår knytis till min skickliga syster, hade jag lite efterrättsabstinens och gjorde den åt henne. Och det tog typ.... en kvart? 20 minuter?

Total panik över att du glömt efterrätten och gästerna står i hallen? Det hände- FAKTISKT- en kompis till mig. *Jag vet att jag säger att allt klumpigt jag gjort egentligen var en kompis till mig. Men den här gången var det så. När Blond Beauty- som alltid har allting under kontroll- var i princip klar med allt insåg hon att hon glömt efterrätten.... Eftersom det är Blond Beauty vi pratar om så löste hon den naturligtvis ändå galant, men vi vanliga dödliga hade ju fått panik och pajat kvällen...* Dock inte med det här räddare-i-nöden-receptet!! Och som sagt: det är till Mumlans och hennes polares och därav platsglasen.... Hade jag gjort det hemma hade jag fixat nåt lite mer classy, jag lovar:-)


Vitchokladmousse med blåbärsvirvel

4 portioner. Jag gjorde dock 16, så det är inga problem att räkna om det till önskat antal portioner utan att det blir mer jobb!

• 100 g vit choklad
• 1.5 dl vispgrädde
• 1 dl crème fraiche

Vispa grädden. Vispa ned creme fraichen. Vispa ned den smälta chokladen *som man då förberett genom att smälta den medelst vattenbad. Men det räknade ni förstås ut:-)*

• 1 dl frysta blåbär. Tina och mosa med gaffel
  
• 1 ask amerikanska blåbär  att dekorera med
  
• Nå annat kul att dekorera med. Mumlan gillar kaksmulor, själv kan jag tänka mig t ex rostade mandelspån eller nåt snyggt strössel?

Häll moussen i en strut. Varva mousse, blåbärsröra och amerikanska blåbär, avsluta med ett lager mousse och dekorera med blåbär och övrigt snyggt- varför inte ett tomtebloss också?

Gott Nytt år babes. Det ska jag ha.

2012- året som bara svischade förbi?

I sedvanlig ordning tänkte jag försöka mig på en nyårskrönika... det här året har gått undan må jag säga. Kanske man får se det här med bloggeriet lite som min syster betraktar det- som ett hjälpmedel för att minnas vad man gjort, en slags dagbok helt enkelt?

Oavsett: fina fina ni.Tack för att ni orkar läsa min låååånga krångliga inlägg dag ut och dag in. Jag önskar er alla ett sällsynt gott nytt år!!

Januari köpte jag en bil, satt sönder en soffa i en hotellobby och svor att ta iland GI-målet lite bättre, samt stod på mässa utklädd till superman.

Februari blev jag instruktör i civil krisberedskap med en hals gjord av taggtråd, och missade därefter en ännu viktigare kurs pga samma halsont som även inneburit att jag fått träffa powerpinglorna Rosen och CLE, började på uppdrag i Mårrans land- ett ställe så gammalt att de fortfarande använder bordstelefoner!- och skaffade världens snyggaste cykel!

Mars ville Dr Evil göra slut med mig, jag insåg att André var ett pucko och försökte dölja för Odd Molla att hon skulle åka till Tenerifa *och höll på att bli nervvrak på kuppen.* 

April sålde jag skor till Cajsa-Lisa Ejemyr och min älskade, älskade Pimpmobil , fast inte till Cajsa då utan en tjej som heter Madeleine tror jag det var,  firade födelsedag helt ensam och allena och åkte till Berlin med Dr Evil men utan mitt bagage (det dök dock upp senare).

Maj städade min dotter kylskåpet bara för att få rätt, världens sötaste lilla hamster gick hädan, min syster klippte mig aaaaaningens för mycket  och jag skaffade mig en vattenskada i köket. Igen. Vilket fick mig att inse att jag måste sluta jävlas med karma.

Juni var jag på dejt med Dr Evil och Molla tyckte synd om oss,  jag powerwalkade, älskade en väska och såg ut så här på jobbet. 

Juli testade jag Baby Foot och missade därmed skorean samt hade en fantastisk semester.

Augusti blev jag getingstucken mitt i natten, hotade att säga upp mig om jag inte slapp uppdraget i Mårrans land och gick på bloggdejt!

September bakade jag morotskaka till Mamo och fick panik över att tiden nog gick mot sitt slut samt insåg att min lilla dotter verkligen, verkligen inte mår bra. Det var en skitmånad helt enkelt.

Oktober gick tiden ut och Mamo lämnade oss. Det var faktiskt en värre skitmånad än september när jag tänker efter...

November klädde jag ut mig till Kejsaren och skrämde vettet ur Mumlan, upptäckte tjusningen med halloumiburgare och berättade för världen om Kapten Guppy!

December blev jag förolämpad på asiatiska, mådde illa typ jämt men på nåt sätt blev världen lite ljusare trots Mamo-brist och trots att Odd Molla hade ett helvete på jorden. Själv ramlade jag ner i en damm samt parkerade på en åker.

2012 var en enda stor berg- och dalbana egentligen, men i stort sett ett bra år? Men 2013 blir bättre. 2013 blir fantastiskt. Det bestämmer vi!

Klart Guppyn ska ha en egen Elvisdress!

Nej. Den här kunde vi bara inte gå förbi :-)

Ja, nu när han nämner det?

Försökte lite snabbt dra plotten i SVTs nya Camilla Läckberg-serie för Dr Evil.
-Jo, men han är polis, hon är meningslös lillasyster, förresten hans fru är journalist, det är hon förresten Claudia Galli, och hela grejen går ut på att han berättar allt om sitt jobb för sin snokiga fru som sen skriver böcker om det.
Dr Evil tittade bekymrat på mig.
- Men alltså... säger inte det allt om Martin Melin?

Doften av brända lameller är en sann jultradition tror jag!

Julafton var mycket, mycket lyckad! God mat, fina presenter och trevlig samvaro. I och för sig, frågar man min familj så kommer de kanske inte riktigt hålla med om den där biten med trevlig samvaro..... En liten incident som kan hända den bäste kan man säga.

Min syster, där julafton skulle spenderas, bor i en förort. Fördelen med förorten är att det är stora trevliga lägenheter som är som gjorda för att spendera högtider i, men nackdelen är att det är ett begränsat antal parkeringsplatser? Det brukar jag lösa genom att ställa mig i en närliggande hage. Just igår hade det dock kommit en del snö, men eftersom jag kör en monster-Audi modell A4 Quattro, alltså komplett med fyrhjulsdrift och supermanmotor såg jag inte det som nåt problem, vilket Dr Evil gjorde. Den saken löste jag helt sonika med att FÖRST släppa av Dr Evil, och SEN parkera. Efter andra omgången fastsittandes uppe på vallen som föregick själva hagen, körde det förbi en traktor. Jag stannade traktorn och bad den trevliga ynglingen sopa bort den värsta ingångvallen, och sen tog jag sats. Så klart jag kom in!

Efter maten infann sig dock en viss efterkrank blekhet *som förvisso kan ha inspirerats av Dr Evils idoga frågande om "hur i hela jävla fridens namn kom du in DÄR? Hur mycket fast sitter bilen? Hur ska vi komma loss sen? Nej, det ingår INTE i Audis Assistance-försäkring att bärga bilen när man ställt den på en åker!!"* så Dr Evil och jag gick för att kolla hur fast bilen satt. Och det gjorde den ju.... ganska ordentligt. Vi fick skotta lite. Och lite till. Och puffa lite. Och ringa efter mer putthjälp. Och sanda lite- tip of the year, ha alltid med en påse kattsand i bilen, det är helt oumbärligt i vintertid!! Fast det hade ju inte jag..... min syster hade..... som jag fick låna- och skotta lite mer och putta massor. Sen kom vi loss! Visst är det härligt när man känner att man är en del av en stor gemenskap som alla hjälps åt mot ett gemensamt mål? Synd bara att inte alla- jag nämner inga namn, men det skulle kunna avse mina två systrar, mina svågrar, min bror, min mamma och min man- insåg storheten i den stunden?

Efteråt försökte familjen utröna hur det hela kunde hända, de hävdade nämligen att inte ens efter traktorns framfart var det möjligt att köra in i den där hagen. Dr Evils ständiga, uttröttade men väldigt tappra svar var:

- QfE är helt enkelt inte den bäste på att ge upp, det är nog mest det?

God Jul i stugorna!

Julfrukosten avklarad, hysteriska barn som vill ha julklappar, en mamma med kulmage som inte kan bestämma outfit, en avslappnad Dr Evil med skånsk senap i mustaschmungiporna.... Ja det är väl som det ska vara? :-)

God Jul snyggingar, och tack för i år!

Hur förvara saker?

Det här med förvaring är ju alltid svårt, speciellt i en så liten lägenhet som vi bor i. Dock kan jag konstatera att parmesan i brödkorgen var helt fel. Där ska jag inte förvara ost i fortsättningen. Dock berättade min kollega att han letat efter sitt nyinköpta hårbalsam i flera dagar innan han slutligen hittade det i frysen, så jag är i alla fall inte ensam.

Otroligt skönt med en helg innan julafton! Ambitionerna är låga- färdig skinka, färdig sill och till och med färdig gröt, alla julklappar är inhandlade förutom två och dem skickar jag Mumlan att ta tag i. Idag ska jag göra julgodis enbart för att jag vill det, i morrn kommer Molla hem och sen.... sen är det julafton!

Små späda barn med hjärtan som elefanter

Igår var jag trött så det dansade blå blixtar framför ögonen, jag glömde bort mitt eget personnummer när jag stod på apoteket och försökte få ut medicin och jag blev rasande arg och försökta hitta min chef för att skälla ut honom (det visade sig tack och lov att han inte var där... fast han hade förtjänat det, det hade han) Idag tog det emot redan när jag skulle gå till jobbet, det kändes som att jag bara ville dra täcket över huvudet och aldrig mer gå upp, i varje fall inte förrän klockan 12 när vi har-ännu-ett-sjukhusbesök-som-jag-vet-på-förhand-kommer-att-sänka-mig-ännu-mer-men-det-får-jag-inte-visa-Molla. Mumlan ligger i bihåleinflammation hemma, jag hittade henne på mattan i hennes rum igår där hon låg och feberyrade.

 

Men så, i morse, efter min morgonpromenad, satt Moll helt plötsligt hemma i lägenheten innan skolan trots att det är pappas vecka och var bara bubblig och glad och som hon ska vara, hon skulle hämta upp lite grejer innan skolan. Och väl på jobbet kom det tre snabba kickar från Kapten Guppy, ungefär som "hej mamma, jag ville bara säga hej"!

 

Och på nåt konstigt sätt blir livet lite ljusare? För även om mina barn är lite defekta- en snorig ända upp i hjärnan, en yrslig på mer än ett plan och en ännu olevererad- så är de mina och jag vet ärligt talat inte hur livet skulle vara utan dem och vad jag skulle leva för då? 

GI när man är på smällen

Jag är för jäkla trött och slö nuförtiden... och mycket mer än cykling och promenader mäktar jag inte med i träningsväg. Diskuterade lite lätt med familjen och jag tror vi tar och drar igång en lättare GI-variant ett tag för att pigga på oss? Om det funkar. Märker jag att jag mår dåligt av det får vi lägga om. Men det blir ju som sagt en lightvariant med en hel del kolhydrater (GI utesluter inte kolhydrater, men man satsar på långsamma sådana och vräker inte i sig i överflöd av dem, men det är inte LCHF vi pratar om!) , och frukt lär jag ju vräka i mig med tanke på clementinmängderna på jobbet!

I morrn måndag startar jag upp med en müslifrukost med hallon och granatäpple, paella på quinoa till lunch och halloumi med diverse grönsaker till middag *meatfree monday men vi har inget annat än halloumi hemma?! Jag väntar på en laddning viltkött så frysen är helt tom- använder mycket frysta grönsaker annars- och handla orkar jag inte!!*

Tisdag blir thai till lunch ihop med en kompis och det är ganska lätt-GI-anpassat, spaghetti och köttfärssås till middag eftersom vi får gäster och jag orkar inte tänka ut nåt annat snabbt storkok, men jag kör en rejäl kålsallad till!

Onsdag hoppas jag viltet rusat in. Då blir det kött och rotfrukter! Rester till lunch.

Torsdag... blir en utmaning.  Fisk är jag sugen på! Fiskgratäng med räkor kanske och en rackarns massa dill? Lunch vete skråen....  Det finns dock rätt mycket paella kvar från idag, jag kanske kan frysa in den?

Fredag- ja jävvlar i min låda!! Då blir det fest med kyckling och ädelostsås (väl kokad i fem minuter, då går det bra säger min barnmorska!) Polkabetsgratäng till kanske?

Lördag har vi långfrukost. Sen ska jag göra julgodis och köpa sista julklapparna, hade glömt bort att inhandla leksaker till två små damer. Typiskt. Så mycket GI blir det nog inte idag.

Söndag. Dan före dopparedan. Det blir julskinka och äggröra- ny tradition sen två år tillbaka faktiskt!

Jag ger det ett försök? Jag behöver en rejäl vitamininjektion känner jag!

Notera att syftet INTE är att gå ner i vikt eller på nåt sätt överhuvudtaget påverka vikten- det tåget har så att säga redan gått just nu.... Jag vill må bra. Just nu är familjens mat lite vad vi känner för för dagen, och det funkar inte? Det blir snabba lösningar som jag inte ens gillar att äta, och det blir en massa småhandling vilket skapar stress hos mig, och det blir sena middagar vilket inte funkar för mig alls. Väl planerade middagar gör familjen QfE nöjda och glada, och vi får helt enkelt ta och rycka upp oss. Finns det en matsedel kan dessutom nån annan än jag laga mat, vilket underlättar ofantligt och jag kan ta min kärringvil på sängen direkt när jag kommer hem från jobbet. Så inga moralpredikningar om att inte banta vid graviditet tack- det är inte det det handlar om!

Seriöst programmerarjävel?!

I en av alla de otaliga graviditetsappar vi har i våra mobiler har Dr Evil läst att som partner är det viktigt att man stöttar sin gravida kvinna att motionera, t ex cykelturer eller promenader. Därför tycker Dr Evil att vi ska ut och promenera nu och vägrar ge sig.

Seriöst? Vad är det för efterbliven programmerarjävel som gjort den appen? Har ni sett vädret ute? Jag tänker inte ge mig ut och vardagsmotionera i det här om så nån BETALADE mig för det?

Friday on my mind

Fredag. Kontoret dignar av konsultgodis. Helg. Mumlan städar hela lägenheten tills vi kommer hem. *Yes I knooooow! Ett mycket bra barn. Lite av en kapitalist som inte har några som helst problem att ta ut marknadspris för städning på hemmaplan- och ja, det är svart när det sker åt mamma- men i alla fall?* Vi har kyckling hemmahandlat så jag kan äta det i kväll om jag vill. Gnistrande kallt och jag får skjuts till jobbet och slipper cykla.

 

Tja. Fredagen kunde vara sämre?

Vi har alla olika sätt att hantera kriser- hej, jag heter QfE och jag är sharonfruktmissbrukare!

Igår var jag totalt, klippt och definitivt slut som artist, mamma och människa. Jag funderade helt ärligt på om jag verkligen pallar mer? Om det inte fanns ett nummer att ringa, ta barnet under armen (bildligt alltså- hon är ta mig skråen nästan 1.70 lång liksom?) och åka dit och säga "lös det här". Men det finns det ju inte. Och det är bara att ta nya friska tag. Tills jag upptäckte att en hel dosa puder läckt ut i min fantastiska Piecesväska som jag älskar högt och rent- det blev på nåt sätt droppen? Jag gick och la mig. Fullt påklädd och gldde rakt upp i taket i en timme. Sen dammsög jag väskan, djupandades och åt tre sharonfrukter på raken trots att jag egentligen inte tänkt köpa dem mer eftersom de odlads i Israel. *Vi har alla olika sätt att hantera kriser liksom? En del skär sig i armarna, super sig redlösa eller ställer sig på spåret- jag gottar mig i det förbjudna dåliga i att äta frukt från ett bojkottat land! Living on the edge liksom?*

 

Men idag är jag fit for fight igen! I varje fall tills jag tagit mig till jobbet, vi får se vad jag säger då.... Min termometer visar nämligen -16, men jag är hysteriskt ivrig att få testa mina nya  cykeldubbdäck så jag MÅSTE nog helt enkelt försöka? Jag återkommer med rapport om vad jag tycker om dubbdäck:-)

 

Thank you for listening, over and out!

Bojkotta H&M!

En liten droppe i havet måhända, men följs vi åt så ger det nog en krusning på ytan i alla fall. Jag tänker från och med nu bojkotta H&M!

 

Det är klart jag fattar att de inte är ensamma om att utnyttja fattiga länder men man måste börja nånstans- och ja, det är möjligt att det finns en annan debatt runtomkring att det är bättre att ha ett dåligt jobb än inget jobb alls, men det i sig tjänar ju som ursäkt för företagen att fortsätta betala minimilöner och inte skatta för sig? Och att företag syns och hörs och får agera som exempel för de andra gör nog ändå att en och annan tvättar sin smutsiga byk för att slippa springa gatlopp i media!

 

Och handen på hjärtat- om Mumlan och hennes kompisar med sina studiebidrag kan rata det billigaste alternativet till förmån för nåt lite dyrare av solidaritet, då kan vi aningens mer plånboksstarka än studerande ungdomar också göra det! Häng på bojkotten! Det må finnas hur många praktiska små startset för bäbisar och fina filtar där som helst, men jag vill inte se framför mig en brinnande textilfabrik varje gång jag använder dem. Det finns fina bäbissaker i second hand-butikerna med.

 

 

Lilla julbordet

Jag var verkligen ofantligt nöjd med mig själv som redan vid lunch tänkte på att jag ikväll får en glutenallergisk fikagäst och därmed kokade ihop lite pannacotta att bjuda på. Nu kommer hon om en timme och jag kunde ju tänkt på att hon kanske borde få lite mat också, och lämpligen bör ju den också vara glutenfri.... och vi har inte handlat på en vecka och jag ooo-hooo-rkar inte pulsa ut i snön.

Om man bjuder på bara prinskorv, är det ok att kalla det för mini-julbord då?

Det var det

Vårdcentral avklarad. Nu förtjänar jag banne mig ris alá Malta till lunch!

*Barnet? Hon äter inte ris alá malta. Eller nånting annat heller. Hon lyckades dock tjata till sig coca cola dagen till ära. Alltid nåt liksom- ihop med söndermicrad macka täcker det väl iaf nån del av kostcirkeln?

Tack och Googlediagnoser

Tack för värmande kommentarer igår. Man blir lite missmodig. Det är klart det lika gärna kan vara nåt "simpelt" som borrelia, järnbrist, eller vad det nu kan vara för vanliga grejer det nu finns att välja på- det var vår utgångspunkt från första början- men efter så här många månader börjar man misströsta? Och jag tycker nog sjukvården egentligen gör vad de kan, hon har diverse remisser och kallelser och en oerhört engagerad personal på vår "hem"-avdelning, men allting tar sån tiiiiiiid! Vi började hela resan 2008, det har eskalerat till nuvarande tillstånd i somras, senaste fyra månaderna har varit riktigt, riktigt illa och idag skickar jag henne inte ens till skolan. De kan ju ändå inte ha henne där, hon är på lektionerna 20 minuter i taget, sen måste hon gå ut. Eller så minns hon inte ens att hon varit där. Nu har hon sovit i snart 14 timmar, och visar inga som helst tecken på att vilja sluta med det (nej hon är inte medvetslös. Det har jag kollat. Sisådär hela natten)

 

Så idag stannar vi hemma. Förutom en sväng till vårdcentralen om jag lyckas tjata mig till en tid. Fick råd av sjukvårdsupplysningen igår från en jätte, jätte, jättevettig människa som hade en bra poäng: nu har alla experter tittat, klämt, vridit och känt- det kanske kan vara en bra idé att en helt vanlig allmänläkare tar en förutsättningslös titt? Som inte vet så mycket om bakgrunden, utan bara funderar utifrån att det kommer in en liten tjej med underliga symptom. Det kanske ÄR borrelia, men jag tror ärligt talat inte att nån kollat det?

 

Problemet med Google är som tidigare nämnts att det är väldigt lätt att ställa sin egen diagnos, och att den då drar iväg till värsta möjliga scenario. Men det innebär också är att man som lekman- eller ens mamma- tas på allvar när man ifrågasätter olika symptom, bara för att din sambos grannes jobbarkompis hade exakt samma symptom och du har googlat på hennes diagnos och tycker det finns likheter så är det inte det din dotter har och hör sen, och så tappas aspekter bort som kanske hade varit relevanta?

 

Vid det här laget testar vi vad som helst inom beprövad vetenskap *vilket enligt min ringa åsikt inte inkluderar suspekta naturmediciner eller att dra ungen genom ett kluvet träd vid fullmåne. Tyvärr.* och jag tycker definitivt det är på sin plats med lite förutsättninglös testning. Vi har inte så mycket att förlora.

 

Väntar på nåt annat

Det är svårt när stora barn är sjuka. Små vabbar man. Punkt. Det gör man inte med stora lika lätt, dels är det ett byråkratiskt bekymmer- jag har läkarintyg, men ooooorkar helt enkelt inte ta fighten med Försäkringskassan för alla oändliga småtimmar hit och halvdagar dit, jag är hellre på sjukhuset gratis och hemma jobbandes- och dels har man en annan moralisk plikt? Det är liksom en sak att min kollega inte kan jobba hemma när hon samtidigt har en febrig tvååring som vägrar gå ur hennes knä, men min trettonåring ska ju bara vaktas, jag kan jobba samtidigt som jag är hemma och bara ser till att hon inte blir medvetslös? Så jag pusslar, småjobbar, är ständigt nån annanstans i tankarna vare sig jag är hemma eller på jobbet, googlar symptom, väntar på samtal från läkare, väntar på samtal från andra projektledare, väntar på att skolan ska ringa om att hon måste få gå hem, väntar på samtal från kunder, väntar på samtal från mina resurser, väntar på att livet ska ta en annan vändning.

 

Och jag har inga svar längre om att det nog inte är farligt, att det nog går över, att vi ju ska på en ny undersökning nästa vecka och då vet vi mer efter det, att vi väntar på att nån expert på nånting ska höra av sig. Jag kan bara ta henne på allvar och tillsammans med henne gå igenom symptom på tumörer, MS, leukemi, och gud vet vad för sjukdomar en trettonåring inte ens borde veta att de existerar, och rationellt försöka sortera bort dem. Men jag vet ju inte mer än hon? Så vi väntar. Och väntar. Och väntar. Och ringer igen. Och väntar.  Och googlar. Och väntar på att livet ska ta en annan vändning.

Vit jul!

Det är stoooora fina flingor som singlar ner från himlen, hela världen är vit och vacker och jag tror vi får en vit jul.

 

Ain´t life a fairytale? :-)

När man inte är helt haj på det här med fysikens lagar....

Om man  inte tänker på att snö faktiskt isolerar, vilket kan innebära att en trädgårdsdamm, trots -16 inte bottenfryser. Om man glömmer bort var denna damm är placerad i en trädgård. Om man pulsar runt i nämnda trädgård utan att riktigt ens tänka på det faktum att det kanske ligger en damm och dräller där nånstans. Om man kliver på snön ovanför den dammen. Då kan man bli förbannat blöt. Just saying. *Inte jag alltså, en kompis till mig.... host....*

Och Dr Evil har minsann fått finmejl! Tro det eller ej, men ingen mindre än den egyptiske envåldshärskarens fru, Mrs. Susanne Mubarak, har mejlat just Dr Evil och vädjat till hans goda hjärta att upplåta sitt konto för att gömma hennes makes pengar. För detta kommer han naturligtvis bli rikligt belönad. Och vad kan man göra i det läget liksom? Det här vädret tar ju fram det bästa hos alla människor: vi puttar på fastkörda bilar, vi lånar ut isskrapor, vi småpratar fnissigt med okända  människor i väntan på bussen som aldrig kommer, vi upplåter våra bankkonton. Så klart man måste ställa upp liksom?

Slottsvandring och kallskuret

Herreguuuuud vad jag mår illa. Just saying. Inte så att jag tjatar eller nåt, sån är jag inte. Jag bara nämner det så ni vet liksom.

 

Vi ska på  jobbets julbord ikväll! Jag är inte jättemycket för julmat, men jag älskar alla konstiga kallskurna grejer och laxar och sillar och dödrökta hjortar och Farao vet allt, men dels är det ju inte så mycket av det jag får äta- herregudomjaggerKaptenGuppylisterialiksom?!- och dels mår jag illa. Så nej. Ikväll blir inte fantastiskt egentligen, om det inte vore för den lilla detaljen att våra fester nästan alltid är nåt litet mer än bara äta, och i år är det nattvandring på ett slott som ingår! Jag har varit som ett barn på julafton i en vecka inför det här! Fatta att få gå runt i ett nedsläckt slott på kvällen och höra en utklädd guide berätta! Jag är i extas! *Det är inte Dr Evil dock som helt plötsligt insåg att hans Ben Sherman, som numera är hans enda par finskor kvar han äger, inte funkar det minsta i -7 i smala kullerstensgränder och i slippriga fängelsehålor..... han muttrar nånting om "skoterkängor och egyptisk bomull matchar ju så JÄVVLA bra?!" Gnäll säger jag!*

 

Idag blir en kort dag, men intensiv. Det börjar bli dags att knyta ihop säcken, juletid är sällan lugna tider för konsulter har jag märkt Hittade ett gammalt dokument från förra året som jag checkat in 15:41 32 december- och eftersom det var min sista dag gjorde jag allt annat efter att jag jobbat klart, tidrapporterade, städade skrivbord, rensade datorn.... allt sånt. Med andra ord lär jag ju inte lämnat bygget före sex? Julefrid liksom:-)

 

Uppdatering: idag var jag visst på jobbet redan kvart över sju!! Att åka med Dr Evil är väldigt bra för mina flextimmar.... dock vet jag inte hur det ska funka nästa vecka när Molla är hemma igen och jag måste få iväg henne innan jag kan åka. Jag tror jag kommer behöva de här extra timmarna då för att ta igen:-)

Vi bestämmer oss för att saker är bra tycker jag!

Inträdet av vecka 15 och Kapten Guppys 99:e dag (i morrn är det 100:e dagen som acceptfet enligt min app!) firas med att illamåendet kommit tillbaka.... Men eftersom jag på jobbet har fri tillgång till clementiner, älskar snö samt har en skojig dag framför mig ser jag det inte som en anledning att låta mig nedslås:-) *Eller om man tänker på det så här: vi ska få en bäbis! Allt illamående i världen är värt det, det är banne mig en förmån man inte självklart kan räkna med att få uppleva det här tillståndet! Dessutom är det här sammantaget min lindrigaste graviditet hittills.* Tilläggas bör att jag inte tagit mig till jobbet än, få se hur mycket jag gillar snö efter den färden!

 

Gårdagen var väldigt lugn och skön, jag tog mig inte ut till uppdraget utan pulsade istället ner till kontoret, släckte lite bränder *nej jag är inte brandman.... i min bransch slänger vi oss med klyschor hela tiden- det får oss att känna oss som att vi jobbar på riktigt. Vi brukar även säga tar den bollen, vara med i matchen samt det viktigaste är att hjälpa våra kunder tjäna pengar minst 10 gånger per dag!* drog på julbord med kunder fast alla mina kunder var sjuka eller inte kunde ta sig nånstans, och tillbringade sen eftermiddagen på bibilioteket med att läsa in min på nya grejer. Kunde definitivit varit värre! Väl hemma slängde jag upp några mer julgrejer, vi kommer ju vara sparsmakade på den fronten i år men jag kommer ändå på lite måste-ha-grejer vartefter. Sen följde jag väderrapporten och skakade på huvudet åt att folk är idioter som ger sig ut och kör i det här vädret och ignorerade det faktum att det var precis vad Dr Evil skulle göra runt åtta när han jobbat klart- som om 10 mil på kurviga skogsvägar skulle vara nånting att oroa sig för liksom- men gladde mig åt det faktum att vi trots alla olyckskorpar köpte fyrhjulsdrift i våras trots att vi bor mitt i stan. Och gav mig på godispåsen igen.

 

I stora drag: gårdagen var bra. Idag blir också bra. För alla! För det bestämmer vi!

 

 

*Uppdatering: jag är nu på jobbet utan större vedermödor. Kan dock bero på att Dr Evil fick förskjuta sin arbetsdag med en och en halv timme för att köra mig- jag cyklar INTE i det här vädret och jag går inte 8 km eftersom minst halva vägen inte är plogad (den andra halva är konstigt nog alltid snöröjd?)- och han fick skrapa alla rutor och gräva fram bilen medan jag påpassligt nog letade efter mina vantar. Det stod även en buss tvärs över en korsning så vi fick vända och köra runt en omväg, och jag fick rapportera in två händelser på Waze (världens bästa trafikapp!! Skaffa den omedelbart!) Men i övrigt gick det som en dans och jag var på plats runt halv åtta.

Meningsfullt

Igår när Dr Evil och jag ätit färdigt var jag helt vansinnigt sugen på godis! Efter en snabb, men mycket målmedveten ihopplockning betalade jag 180 spänn!! *vad kan jag säga..... godis är ju alltid godis liksom?!*

Efter 10 bitar var jag inte sugen längre. Alls. Jag vill inte ens se den där påsen. Värt eller?!

Jomen det var ju det jag skulle säga ja

Ja just det.... vad jag kan säga om att Odd Molla har flyttat till sin pappa varannan vecka? En välplanerad ny del av vårt liv som inträffade igårkväll kl ca 18, vilket även råkar sammanfalla med exakt den tidpunkt någon talade om detta nya för mig.

 

Inte så mycket alls faktiskt. Det känns rätt tomt på uppslag på den fronten. Men nu antar jag att inte vi inte kommer behöva köpa ny ost riktigt lika ofta.

Nån som är haj på asiatiska?

Kontorskriget är upon oss. Min ondsinta roomie till f d exjobbare, numera nyanställd, levererar förolämpningar på japanska?! Kinesiska? Koreanska? via anslagstavlan i vårt gemensamma rum. Och enda sättet för mig att kontra är ju att gå ner på fjortisnivå....

Har jag sagt att jag älskar att jobba ihop med nördar? Oavsett tål det att upprepas :-)

Meatfree monday

Tomatsoppa med ostknäcke till lunch.

 

Pasta med broccolipest och stekt halloumi till middag.

 

Vad äter ni idag?

Så dum så klockorna stannar.....

Ibland är jag så dum i huvudet att jag slår mig själv med häpnad.... I en veckas tid har jag jagat vanliga simpla polkagriskarameller för att dekorera adventsljusstaken med *I am not really a mossgirl kan man säga....* men de är slut ta mig skråen överallt!! För att ha NÅNTING i botten på den där brickan köpte jag istället Nonstop- eller rättare sagt, eftersom min äldsta dotter är en sån sockerråtta så det inte finns maken till det så köpte jag jordnöts-MnM! Äter hon en sån dör hon nämligen, alltså känner jag mig hyfsat säker på att hon låter bli dem.

Jomen eller hur. Det räckte med att öppna påsen för att inse att innehållet inte går att ha i samma hus som en jordnötsallergiker?! Det kunde jag ju kanske ha räknat ut med...ja. Ni vet. Den där kroppsdelen som inte är särskilt bra på matte. Jag fick till och med försluta den innan jag slängde den. Smart mamma!

I övrigt har Kapten Guppy idag satt i sig både en tomtelatte (halva), en pepparkaksmuffin (halva) och en saffranssemla (hela) Nästa vecka blir alltså lite mer återhållsam i kosthållning. Tack och lov är det sällan jag sätter i mig fikabröd för tillfället- jag är sugen på det tämligen ofta, men det är rätt sällan jag vill äta det när det står framför mig? Så jag känner mig ganska lugn. Jag äter det jag vill äta och låter bli att äta det jag inte känner för. Det har funkat hittills. Med båda de andra hade jag redan nu stabbat på mig dryga fem kilo, medan jag nu ligger på två och ett halvt upp, och har så gjort ett bra tag. Det får funka helt enkelt. Och nu är jag mindre trött, förutom cykel till jobbet blir det vanliga promenader igen, vilket borde hjälpa till lite med.

I morrn blir det sjukhus med Mumlan- inget med Moll den här veckan, man får vara glad för det lilla:-), på tisdag pubbesök med Dr Evil för att få lite ensamtid, det har varit en dryg helg (pub för att då får min käre sambo se Champions League..... hemma är liksom inte tv tillgänglig för honom nån gång...) med en hel jävvla fritidsgård stationerad i vår lilla pyttelägenhet, onsdag Mrs Metal, torsdag Ikea *snälla skjut mig, vi ska köpa säng till Moll i julrusningen!* fredag julfest med jobbet och lördag tänker jag inte röra en fena. Typ den ordningen. Och så ska jag leta polkagrisar varthelst jag sticker fram näsan också!