Hur är det med genusperspektivet MediaMarkt?

Dr Evil ska pyssla om sin kära bil i morrn. För att göra det, behöver han en bordsdammsugare för att dammsuga suffletten med. Eftersom Dr Evil är en praktisk själ, passade han på att lägga ett par hundralappar extra för att få en som är monterad på skaft- se bild (även om det inte är rätt märke)

 

Första anhalten var Mediamarkt, ett ställe vi gillar och som vi alltid får väldigt bra service på. I princip genast som vi ställer oss vid hyllan och tittar kommer det fram en jättegullig tjej som frågar om vi vill ha hjälp och därefter går igenom för- och nackdelar med de olika modellerna. Dock är det en egenskap som inte står specad, så hon vänder sig till en kollega som springer förbi. Och DÄR går hela samtalet överstyr. 

Den manliga kollegan ställer sig framför tjejen, vänder sig till mig (som hittills stått bredvid och ömsom studerat doftpinnarna till dammsugare, ömsom kollat mobilen, ömsom vankat runt) och börjar gå igenom allt från början. Han frågar inte efter vad dammsugaren ska användas till- nånting tjejen inte heller gjorde, men hon gav däremot en ganska bra genomgång av egenskapen för varje modell- utan tittar rakt på mig hela tiden och talar om varför jag ska köpa den dyraste dammsugaren. Till slut fick jag nog och avbröt honom mitt i en mening:

- Titta inte på mig- det är inte jag som dammsuger hemma hos oss?!

Varför antog han automatiskt att det var jag som ville ha en dammsugare, att det var jag som städar och att det bara är tjejer som är intresserade av egenskaperna hos en hushållsapparat? Skittrist. Och jävligt nonchalant och förödmjukande för min städande sambo *för jo. Även om den här dammsugaren var till bilen så är det han som använder den hemma också.* Fy skäms MediaMarkt!

Precis så är det

Killen allting handlar om

Den här bloggen handlar i huvudsak om mig, vad jag gör, vad jag känner och hur jag mår. Men det känns trots allt lite på sin plats att berätta lite om Kapten Guppy, killen det mesta kretsar kring just nu?

 

Kapten Guppy (som inte är med på bilden.... det där är en animation från en app, för förtydligandets skull) är nu enligt gängse gravidititetsnormer 25 veckor, vilket innebär att jag är i 26:e veckan (fråga mig inte.... räknar man på fingrarna är det ju dessutom typ 24 veckor? Undra på att man blir förvirrad.) Enligt mödravården ska han landa den 5 juni, dvs 2 dagar efter Mollas fjortonde födelsedag men vi räknar iskallt med att gå över två veckor. Han är drygt 30 cm lång och väger knappt ett kilo, i princip stor som en pytteliten hundvalp? I profil stoltserar han med att vara en avbild av sin pappa, han sprattlar till när han hör pappa eller nån av sina systrars röster medan han är måttligt intresserad av kastrullskrammel eller mobilsignaler. Brås han det minsta på sina systrar som barn- eller för den delen sin far nu *host*- så har han väldigt lite hår. Favoritsysselsättningen förefaller vara att krafsa på livmoderväggarna runt om och förmodligen- återigen tolkar jag utifrån pappa- beundrande beskåda och bedöma sin omgivning. Han hickar inte lika mycket som hans systrar gjort, så han kanske inte är lika glupsk på att klunka i sig fostervatten? 

 

Han är vaken en stund på morgonen, till och från på förmiddagen och sover sen en längre stund på eftermiddagen. Framåt kvällen piggnar han till, och precis innan mamma ska sova är det high life! Men bara en stund, sen brukar han komma till ro och somna samtidigt som mamma och pappa. Från att ha varit en väldigt aktiv bäbis som rörde sig i princip hela tiden, skulle jag nog nu säga att han är ganska ordinär, han har sin egen rytm men han följer oss i stort. När hans äldsta syster var en rockbrud är Kapten Guppy snarare ett popsnöre, han gillar musik med snabba trummor och enformig rytm och det allra, allra roligaste är om det är riktigt hög musik och allra som helst live sådan!

 

Tolkar jag anatomin rätt- vilket jag inte är helt säker på, från insidan av kroppen kan det faktiskt vara svårare än man kan tro att gissa om nånting är en stjärt eller ett knä?- så är favoritställningarna långt ner i magen med ryggen utåt, varvat med att ligga framåtvänd spjärnandes med ett knä och en fot på vardera sidan om mammas navel. Han gillar när man klappar honom från utsidan, men är mindre road av att röra på sig när pappa lägger handen på magen, det är som att han stannar upp och andäktigt undrar om det är den där roliga snubben med konstiga visor som dyker upp igen och om han ska börja snart? Och vi undrar ju såklart lika mycket vem han är, hur han ska vara, hur han ska bli, hur vi ska bli och hur allting kommer vara- samtidigt som vi väntar oss tokiga med att få träffa honom! Dock väntar vi mer än gärna de dryga tre månader som är kvar- han är i stort sett klar och skulle ju statistiskt sett kunna klara sig om han bestämde sig för att komma ut nu, men inte må särskilt bra av det, som man säger i Pappa Evils landsände så är han inte färdigbakt än helt enkelt!

 

Observera att det inte är killen i magen som har skrivit brevet. Det är hans mamma

 

Pimp my home

Den här fantastiska ljusslingan från Åhlens ska få flytta hem till mig, redan i morrn tror jag? Eller i alla fall på onsdag.

 

Eftersom jag inte orkade med tanken på att ta mig hem i snöstorm, talade jag helt frankt om för chefen att "jag vaggar hem nu. Vill du nåt finns jag på mailen. Frågor på det?" Han kastade en blick på min s-formade kroppshyddaoch konstaterade "Nä. Lycka till är nog det enda jag har att säga". Så nu ligger jag på rygg med en laptop skumpandes över en dansande Kapten Guppy och väntar på att granskningsprotokoll från vår leverans ska laddas ned... Det är ett dåligt tecken att det tar lång tid va? Men det bästa med att jobba hemma är att jag kan dra igång bakmaskinen med naanbrödsdegen jag blandade redan i morse, så när jag jobbat klart är det bara att baka ut den, slänga ihop linsgrytan- tack Fiona- och ta vegetarisk måndag! Tadaaaa liksom!

Må den som är utan synd kasta första stenen

....och i vanliga fall är jag den siste i världen att kritisera en kreativ outfit. Men Peter Jihde ser faktiskt ut som en jävla pajas idag!!!

Vad jag själv har på mig? Leggings, paisleymönstrad klänning och kofta  som inte går att knäppa. Men jag är åtminstone ursäktad med att vara på smällen.

Ett (tillfälligt) lyft utseendemässigt!

Idag känner jag mig fantastiskt snygg i klänning, jeansjacka och tubsjal. Det kan iofs ha med att göra att jag igår stod på mässa från morgon till kväll iförd våra, förvisso rätt coola, mässkläder men definitivt inte avsedda för ett preggo- den enda som var mismatch än jag på stället var killen som var utklädd till wookie (oavsiktligt tror jag. Han skulle nog egentligen föreställa nåt annat?) så idag kan det bara bli bättre! Men faktiskt, så jo. Jag känner mig nästan utseendemässigt acceptabel. Coolt. Det var ett tag sen.

 

Natten tillbringades dock klarvaken i soffan. Det är egentligen min värsta graviditetskrämpa: jag blir sjukt lättväckt och kan för mitt liv inte somna om!! Så när jag vaknade vid två av att en katt ställde till med nån form av baluns, var natten körd sen…. Jag. Kan. För. Mitt. Liv. Inte. Somna. Om! Skittrist. Tv-utbudet mitt i natten är sådär faktiskt?

 

Idag funderar jag på att ta en långpromenad när jag kommer hem från jobbet för att kompensera för alla semlor, alla två från idag och igår. Ingen av dem var dessvärre särskilt god? Dagsljus gör dock underverk för det mesta- det är bara drygt en månad kvar till vårdagjämningen ju! Fantastiskt! Roligare än blir dock inte det här inlägget:-)

 

Thank you for listening, over and out.

Det var ju det där med maten ja

Nu frestade Fiona mig med indisk linsgryta, men det visade sig att jag inte hade grejer hemma till det heller.... Men den är uppsatt till nästa måndag i alla fall!

I morrn står jag på mässa hela dagen, iklädd Supermantröja. Dock kunde jag inte ha samma som förra året, så det fick bli en ny. Herrvariant. I Large *ryyyyyyys* Detta trots mina två långpromenader igår, man kan ju tycka att det torde ha eliminerat lite av fläsket i alla fall? Men icke.... 8 kg i v 24. That much för den kostplanen liksom:-) Och nej. Jag vill inte höra att jag säkert är jättesöt ändå och är det någon gång i livet man ska unna sig så on and on and on. Jag är dvärg och har svårt bara att kånka runt på en mage, ytterligare dödkött på det och jag får fysiska problem, och de smärtar mer än insikten att jag ser ut som en heffaklump, tro mig.

Fast i morrn gills inga kostplaner. I morrn är- dramatisk paus- FETTISDAGEN! Det ni!

Och så till lilla mormor....
Asaf Avidan&the Mojos – One Day / Reckoning Song

Den glädjen!

Idag är det Meatfree Monday och eftersom jag aldrig orkade handla igår faller matsedeln redan idag.... Jag kan knappt vänta tills jag kommer hem i eftermiddag och berättar för barnen att de ska få linsoppa till middag- den glädjen, den förväntan deras små ansikten kommer lysa av och de små barnarmarna runt min hals när de i extas ropar "åååå mamma linssoppa, det är det bästa som finns i hela världen!"

Not.

Jag kan tycka att vi fokuserar på fel sak här?

Nu är ju inte jag en hästtjej, men jag kan ändå förstå att man kan bli ganska upprörd rent emotionellt av att upptäcka att man satt i sig ett gäng pållar några luncher den sista tiden. Jag pratar så klart om Findus lasagne, som visat sig innehålla hästkött istället för nötkött.

Men fokuserar vi inte lite på fel sak? För mig är det som upprör mest inte att Findus lagt hästkött i sin mat, utan att det är icke-svenskt kött de använder överlag! För om man nu envisas med att äta kött- vilket jag gör precis lika mycket som alla andra, jag kastar inte sten på någon här nu- så anser jag att man åtminstone ska bemöda sig med att äta svenskt kött! Är det nu så att man inte bryr sig det minsta om djurhållning och skiter i hur de hur rumänska hästarna framlevt sitt liv, så kanske man istället fokuserar på vår svenska arbetsmarknadspolitik, eller på att man inte vill ha i sig mer konstig antibiotika än nödvändigt. Ungefär som köttskandalerna varje gång det visar sig vara salmonella i köttfärsen hos nån butikskedja nånstans.... Men köp då för helvete inte billig färs från Irland, snacka om att tjäna in blodspengar i sin egen matbudget!! För det kan väl ändå inte vara en chock i det läget att upptäcka att man utsatt sig för nånting, det är snarare en kalkylerad risk skulle jag vilja påstå.

Jag tycker det är fel att Findus feldeklarerar sina varor. Men jag tycker också det är fel att vi som konsumenter inte är mer noggranna med att kolla ursprungsmärkningen på vad vi stoppar i oss. Jag köper bara svenskt kött- Dr Evil har fattat läget, däremot är han fortfarande för jävvla klantig med att kolla när han köper pålägg eller färdiga t ex köttbullar (som jag ju ändå inte äter, men barnen gör) och så slutar det med att jag får äta ost i en vecka på mackorna för att jag inte ens kan svälja den tyska salamin utan att må illa. Jag brukar slå till varje gång min jägarpolare har kött till salu- en jägare jag vet är duktig, han skjuter bara saker när han är nykter och han träffar, varje gång och på rätt ställe- och det kanske är dubbelmoral men känns i alla fall bättre att veta att min mat åtminstone levde fri och dog lyckligt. Men bättre än så är jag inte själv heller- dock, banne mig att jag köper dansk fläskfilé och undrar varför det luktar stress när jag steker det!

Och för att sprida lite länkkärlek så bloggar Apan på matfusktemat idag, och Suzan tänker alltid på vad hon stoppar i sig och gör sitt bästa för att vi andra ska göra det också. Läs och begrunda!

Också ett ställe att tillbringa sin lördag

Bilprovningen... Och det finns ju inte ens ett spänningsmoment i att besikta en hyfsat ny bil, det är bara en trist grej som måste göras?

Tacka vet jag förr när jag besiktade Pimpmobilen. Det kändes som vinst varje gång jag rullade ut med blankt papper! :-)

Blomkål

Det enda som luktar mer fis än blomkål vid tillagning är Mamma Scans köttbullar.

Tur att det är så grymt mycket godare dock.

Just dare me!

Hör jag en enda människa till säga "alltså tihi, värst vad det har blivit trendigt med diagnoser på barn, varenda unge har ju en bokstavskombination och ska medicineras nu för tiden. Jag kanske också har en släng ADHD, hahahaha, tänk vad praktiskt, då var det nog därför jag glömde lunchlådan på köksbänken hemma förra veckan" så smäller det. Alltså vad fan är det med folk?? Den sortens ofattligt korkade uttalanden ger mig svåröverstigliga problem med att hantera min brist på impulskontroll (f ö ett vanligt symptom på just ADHD, man vill egentligen inte, men hinner inte tänka tillräckligt länge för att låta bli... men det är inte det jag lider av. Jag är bara frustrerad.) och jag får bokstavligt talat lust att ställa mig väldigt, väldigt nära personen ifråga och skrika den så högt jag bara förmår rakt upp i ansiktet.

 

ADHD är ett funktionshinder. Om det är så att nån önskar sig ADHD för att det verkar så himla praktiskt och trendigt att ha ett dylikt- funktionshinder alltså- eller på något sätt tror att det är ungefär lika förödande för det vardagliga livet som nageltrång, allergi mot citronbiskvier eller att favoritflingorna är slut i affären så ordnar jag gärna vederbörande ett likvärdigt funktionshinder med hjälp av ett välavvägt järnrör. Inga problem, säg bara till. Jag ställer så gärna upp!

 

mvh aningens_frustrerad_mamma_med låg_toleranströskel_för_idioter@gmail.com

...och så var de bara nio!

Stor vits med att baka på kvällen- jag tvivlar på att dessa små raringar överlever ens eftermiddagen i morrn!

Jag vann!

När Hornsgatans vackraste ros lottade ut en mössa och ett par vantar från Odd Molly i en av mina favvisfärger anmälde jag såklart mitt intresse. Och vet ni- JAG VANN!

Jag, min mössa och mina vantar har nu varit ute på premiärtur, och vi trivdes väldigt bra med varandra? Vi har redan bestämt att vi ska promenera tillsammans fler gånger, och även snackat lite löst om att ta en cykeltur. Kanske är det bara som jag inbillar mig, men det kändes som att personkemin verkligen var den rätta och att vi kommer bli väldigt nära vänner:-)

Stort tack fina fina Ros- jag blev jätteglad!