Bättre men inte bra

Efter maskintvätt med Oxiaction Crystal White, där jag stannade maskinen mitt i programmet så det fick ligga och dra lite, är skorna bättre men inte bra. Påt igen med blötläggning med Vanish Powergel!

#vanishtest samt #nujävlarskaskornablivitaförjagharinterådmednyapåföräldrapenningen

Buzzador för Vanish

Det ultimata testet för Vanish- de f d vita Conversen som varit på Bråvalla sen i onsdags.

Jag återkommer med resultatet :-)

#vanishtest

Festivalsladdad

Jag har köpt hem extra tvättmedel och kollat tillgången på Vanish. Det står en kladdkaka i ugnen, köttfärs i kylen, pasta i skafferiet till spaghetti och köttfärssås till ett helt kompani och badrummet är vikt för en timmes dusch.

Ty idag kommer Mumlan hem från fyra dagars festivalstältande.

Att kalla saker vid sitt rätta namn

Kompenserar det dåliga mammasamvetet med sommarfika

Min karriär som mamma fortsätter

För ett barn med adhd är rutiner och förberedelser A och O. I detta ingår inte att tjugo minuter innan en ny slags provtagning slita upp det sovande barnet vrålandes men-förlåt-då-men-jag-har-glömt-berätta-det-här-för-diiiiiiig!! och iklädd pyjamas skjutsa och slänga av henne utanför sjukhuset för att hitta in bäst hon kan.

Det är ok att mina barn skippar Mors Dags-present nästa år. Det går under kategorin "don efter person".

I nöden prövas vännen

Efter 12 timmars maratonamning, en Dr Evil med huvudet fullt av sitt nya och sitt gamla jobb och därmed totalt ointresserad av vad en Kapten och en mamma gör om dagarna, en festivalstirrig dotter som packar för brinnande livet och hade behövt en mamma som kollat över tvättkorgen och kommit ihåg att köpa solkräm, var jag till slut färdig att börja gråta *och kan nog ha gjort det också* Då stod hon bara där- Baby L!

Trots eget långväga besök av kär vän och fullt upp med alla de sysslor en ensamstående trebarnsmor har innan dagishämtning, släppte hon allt hon hade för händer och kom till undsättning utan att jag egentligen bad om det, hon läste bara mellan raderna och fanns där. Hon slängde på kaffet, instruerade om bärsjalsknytning, slängde en snabb blick i Mumlans packning och insåg att det saknades gummistövlar- jasså har ni inga, ingen fara, ni får låna min äldste sons, jag fixar det- vaggade vagn med ena foten och lös upp hela mitt kök och min tillvaro.

Förra veckan var det Mrs Metal som stormade in med en kylväska, öppnade den och slängde ihop en jordgubbstårta av dess innehåll- japp, ni läste rätt, precis så fantastisk är hon!- plockade upp en gastande kapten från skötbordet, sa åt mig att kissa, tvätta händerna och hämta vad jag behövde ha och styrde upp en picknick.

Dessa fantastiska kvinnor. Dessa fantastiska vänner. Dessa människor man bara inte kan leva utan.

Back on track

Det evinnerliga tuttandet har satt sina spår- nu kryper Kaptenens kurva stadigt uppåt och mamman kan andas ut!

Så bra det kan bli

Har haft en toppendag med Molla i Västervik, hon är där med en kompis hos hennes morföräldrar och har redan varit borta en vecka, så vi saknade henne ganska mycket... Väl hemma igen har Mumlan städat hela lägenheten.

Bäbis sover och det är ljummet ute. Älskart.

Yay!

 Bäbisen har vänt- nu är han över sin födelsevikt! Fortfarande är han liten och spindeltunn och inte så tjock som han borde vara men han är över det värsta i alla fall. Vi ska fortfarande amma varannan timme och väcka honom på nätterna, men vi har sluppit undan den granskande luppen.

Och här är hemligheten! Från vänster: skitäckligt mjölkstimulerande anis- och fänkålste, öl- alkoholfritt så klart, samt elektrisk bröstpump. Tada!! Hurra vad jag och min snuttande bäbis är bra!

"Like sands through the hourglass... so are the Days of Our Lives."

Nej, jag har faktiskt aldrig sett den serien, och jag tänker inte börja nu heller, trots min nya sysselsättning: att sitta fjättrad i soffan och amma, amma, amma.... det är det enda jag gör nämligen. Eller pumpa. Därav bristande bloggnärvaro, jag har helt enkelt aldrig en hand ledig att blogga med?

Vår lille pojke går inte upp i vikt som han ska. För mig är det här helt nytt, amning har aldrig varit ett problem för mig, mjölken har flödat och ersättning har inte ens funnits på kartan! Och med allergibakgrunden på Mumlan vill jag gärna att det ska förbli så, men har absolut noll stöd från BVC-regimen i det fallet. Konstigt, jag har hört så mycket om mammor som jagats för att de inte vill amma, jag kunde för mitt liv inte tro att det var tvärtom? Men jodå. Oss emellan: jag avskyr människan. Oss emellan II: lägger hon huvudet på sned och frågar om han kissar ordentligt eller om han verkar slö en gång till nitar jag henne. Jag har en glad nöjd kissande bäbis som trots allt går upp i vikt och följer kurvan, bara inte så snabbt som hon tycker. Punkt.

Det var veckans blogginsats. Jag går väl och pumpar lite igen dårå. Samt tecknar Netflixabbonemang för lååånga dagar i soffan :-)

Fel ställe

Insidan av en stillastående hiss mellan två våningar tillsammans med en ilsken bäbis är verkligen helt fel ställe att vara på en glödhet sommarkväll. Ifall nu nån funderat på att testa alltså....

Vad hände egentligen?

Den 29 maj åkte vi in, vi hade tid för planerat kejsarsnitt kl 11.00. Och det var i princip det? Mina tidigare (vaginala) förlossningar har varit långa plågsamma blodiga skräckföreställningar där jag varit övertygad om att jag ska dö och mina barn har nästan gjort det- det här var lugnt, fint och jag var med hela vägen. 12.56 var han ute, 3185 g tung och 50 cm lång och skrek som besatt. Pappa fick klippa navelsträngen och jag fick vara med ordentligt för första gången när ett barn kom till världen. 6 timmar senare var jag ur sängen, ett dygn senare var vi hemma. Jag har inte varit i så god form nån gång efteråt. Det är faktiskt första gången jag får höra det där magiska första skriket,  bara en sån sak?

Det var drygt en vecka sen. Vi kan inte ens tänka oss en tid när han inte fanns? Vi mår superbra och han med, amningen går splendid och han sover om nätterna. Just ikväll är han en klisterlappsmammagris som bara vill vara nära nära hela tiden men hey- som om det skulle vara nåt dåligt liksom?                                
                             

Jodå

Vi lever och vi mår bra. Och vi tror vi har ett namn. Vi smakar på det, testar, funderar. Stora beslut sånt där!

Och vi bara är i vår lilla bubbla :-)