Kellogs Special K (enbart) och äppeljuice till frukost åt ettåetthalvtåringen gör mig knappast till Mamma of the Year.... jag försvarar mig med att då äter han åtminstone något, vilket är betydligt bättre än hans vanliga intag av ingenting.
Vad som definitivt inte gör mig till ens Mamma of the week/day/förmiddag är de efterföljande påklädningarna för att komma till dagis? Jag tror jag blivit förbannad VARENDA morgon den här veckan- alltså arg, så arg så jag höjer rösten? Åt en liten kille? Inte ok.
Påklädning (vi snackar tröja, halsduk, ibland fleecebyxor, vantar, mössa och skor krönt av en overall) tar en halvtimme varje morgon, en jävvligt svettig halvtimme. Ovanpå det har han på väg till dagis, bakom mig i cykelstolen så jag inte ser honom, plockat av sig hälften och slängt dem så vi får åka tillbaka och leta. Jag pallar inte?
Ge mig era bästa tips. Och snälla säg att det är fler än jag som åtminstone tänker tanken "Nu räcker det. Nu tejpar jag banne mig åkpåsen runt ungen så han inte kan krångla sig ur den, springer till dagis och lämnar av honom i pyjamas!"
Bring it on!