Efter sju sorger, åtta bedrövelser och sisådär 852 buntbandsstrips har vi nu ett nät på balkongen och kan alltså använda den!! Förut har denna del av lägenheten varit oss icke förunnad, då Luddkatten rymmer varje gång vi så mycket som gläntar på dörren.... Och med tanke på att vi bor på andra våningen 100 meter från en av stadens mest trafikerade gator samt att han lyckats slå av sina framtänder vid en av rymningarna, har det helt enkelt inte funkat förut. Inte ens när man satt därute och trodde sig ha stenkoll höll sig den förbannade katten innanför räcket, på nåt jäkla vänster fullkomligt RINNER han ut genom dörren och tar ett dödsföraktande skutt från tröskeln och rakt ner??
Men nu är det alltså åtgärdat. Sista stripsen sattes fast i beckmörker (så mörkt som det nu blir i staden?) halv tio igår kväll och lite blommor är planterade. En stillsam, skir och vacker kreation i vitt, lila och silver- eller skulle iaf vara om inte Odd Molla hittat en gigantisk, idiotlila ranunkel som hon förälskade sig i och ABSOLUT skulle ha med.....
Tänker på lillebror idag. Livet är inte alltid rättvist!=(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vassego, här är Pratpinnen!