JA- jag är faktiskt en sån som blir gladare av en kaka??

Vilken eländig dag det blev.... Allt har gått i slow motion, så där så man nästan ser visaren gå låååååångsamt. Skruvat! Trots sol och blå himmel fick en liten ängel aldrig ens vinka innan hon vände om, alla jag bryr mig om har just nu svåra, tunga och mörka saker att ta itu med och Den Sista Färden- statister (kan man tro i alla fall) ansätter en av de mina å det mest nedriga skamlösa sätt....
Huvudvärk kan man nog lugnt säga! *även om alla som känner mig inser att det som stör mig mest är det faktum att det för en gång skull inte är mig det är mest synd om. Ovant för mitt ego??*

Och man kan inte göra nånting? Jag vet inte hur många gånger den sista månaden jag tänkt att jag önskar att jag kunde få ta den smärta de mina känner och bära den i stället, för sin egen smärta kan man åtminstone hantera och göra nånting med, det kan värka ut och det kan rasa och man slå hårt och skrika- men nån annans tårar kan man bara bevittna? Förmodligen verkar jag väldigt kallsinnig, men jag vet faktiskt inte hur jag ska bemöta allt som just nu händer er? Det går över mitt huvud och jag vet att det inte hjälper om jag dammsuger åt er eller köper blomjord till balkongen men jag vet inte vad annat jag kan göra?

Och inte blev jag kakjurist heller- rackarns! Men jag är inte långsint=) Glöm inte bort att gå in och rösta på Cake of Sweden!

Jo jag vet att det är precis den sortens lappkast som gör att jag framstår som okänslig.... Men jag tror att ni vet vad jag menar. Och jag TYCKER faktiskt att man ska rösta på sin favvistårta! Om inte annat tänker ni på nåt annat en stund? Snälla?