O ve och fasa!!

Fast nu får jag ångest. Det är ju inte alls så klart med jobbet? I mitt huvud är jag ju redan anställd och klar- men det grundar jag ju på att JAG tycker jag passar klockrent för detta, jag har ju faktiskt en ganska viktig sak att prestera innan de inser samma sak.... Och att jag trivdes med dem betyder ju inte automatiskt att de kände samma sak? Det kanske visst är så att den andra kandidaten fortfarande är lika aktuell?

Detta är ett typiskt utfall av vad Dr Evil kallar mitt bluffsyndrom: minsta motgång, frågeställning eller tecken som inte är riktigt till min fördel tolkar jag genast som att jag är avslöjad, att min omgivning insett att jag är en stor bluff och därför nu tänker förvisa mig ur byn medelst tjära och fjädrar, och jag kommer få vandra allena i ödemarken och hur ska det gå- så inkompetent som jag är så kommer jag inte överleva ens en dag utan rinnande vatten och micro? O ve, o ve!!!

Jag överlevde alltså gårdagen utan besked, nu ska jag bara överleva väntan tills i morgon när jag ska göra arbetsprovet (det som jag för en timme sen kände mig helt lugn med, remember?) och sen ska det rättas också. Och sen åker jag- jag kommer ju gå åt! Läser ni om liten tjock svenska som i förtvivlan dödsstörtade från Skyline Bar i Riga så är det jag=)