Grunden till framgång läggs redan i barndomen

Det märks att Odd Molla inte är hemma- på hushållssysslorna! Jag satte igång en diskmaskin nu, den första på tre dagar och den var inte ens full. Tvättstugan har jag ställt in över hela sommaren, det räcker att tvätta inne och vi har inte haft ett tvättberg i vardagsrummet på över en vecka! *i chock*

Men det är tomt utan vår lilla naturkatastrof. Igår överöste hon mig med sms, och till slut kröp det fram: Jag längtar hem lite nu.... Lilla gumman!! Inte konstigt kanske- hennes pappa var i vanlig ordning inte överdrivet intresserad av att umgås med henne, men eftersom det är HANS veckor ska ha ha henne, och har nu skickat iväg henne med styvsysters morfar! Ööööh....Visserligen tror jag hon har det betydligt bättre och tryggare med honom än med pappan med sambo, och jag har -hemskt men sant- större förtroende för honom, men jag förstår att hon längtar hem lite extra. Men morfar verkar vara en helt fantastisk människa, och om jag nån gång träffar honom ska jag verkligen tacka för att åtminstone han är en trygg punkt för henne när hon är där!

Framåt kvällen hade hon dock hämtat sig lite och ringde i (glädje) panik:
- Mamma!!! Får jag öppna en släktrestaurang i mormors utehus?
- Öööh... det får du nog fråga henne om. Vad är det för nåt?
- Jomen det är som en vanlig restaurang- eller mer som ett café. Då bakar jag- fast jag frågar dig först såklart fast du behöver inte hjälpa till alls, jag kan själv- och så säljer jag fika till familjen för 5 spänn. ALLT kostar fem spänn! Jättebilligt! Det är jättelätt, ni bara köper ett säsongskort av mig så behöver ni bara betala en gång *sänkte rösten och talade jättefort* somkostarhundrakronor.
- Va?
- Ja alltså så behöver ni inte ge mig pengar hela tiden, det blir ju jobbigt.

I genomsnitt på kalasen med bara närmsta familjen- Ömma Modern, hennes barn och respektive samt tre barnbarn- är vi 13 stycken. Odd Mollas plan var alltså att på ett bräde kamma in 1300 spänn, för att sedan lite pö om pö, i mån av tillgänglighet, tid och lust sälja fika till oss. Fika vars ingredienser jag eller mormor bekostat. Snacka om att den ungen vet hur hon ska ta sig fram i livet!

På hemvägen tittade Mumlan tomt framför sig i bilen och sa tonlöst:

- Asså.... Molla kommer faaaaan bli nåt när hon blir stor!

**********************************************************************************

Uppdatering: Naturligtvis kan man, om man vill, även se det som att trots att han jobbar vill han att Molla ska ha det roligt och DÄRFÖR ska hon åka iväg 2 veckor av 4 med nån annans morfar istället för att vara med sin pappa. Om man vill alltså? Så storsint är dock inte jag, jag kan inte förstå hur man kan missa ens en endaste sekund med ett barn man inte har hos sig på heltid och anser att om inte han vill umgås med henne, så vill jag det och då kan han skicka hem henne BUMS! Så det så. Ha!

Om detta uttalande berättigar mig för titeln "Bitterf***a of the Year" så står jag så gärna för det!