Min första (medvetna iaf. Inte den första) tanke i morse var WOHOOO det snöar!!! Jag tillhör ju den relativt lilla skara av vuxna människor som inte kör bil så ofta, sällan utnyttjar kollektivtrafik (förutom på sistone då) utan cyklar och går i princip överallt samt inte behöver släpa barn till dagis, så jag blir faktiskt glad när det snöar? Ju mer det yr, desto bredare leende på en lycklig Mia som hoppsar fram genom snöiga gator. (Om jag inte cyklar och får snö i ögat- då gråter jag. Det händer rätt ofta, så förmodligen kallas jag grinkärringen av alla barn i kvarteret...)Min sambo är mindre lycklig, men så pendlar han ju också på länets minst prioriterade sträcka och snittar 40 minuters försening varje dag på vinterhalvåret. Men nog om honom- DET SNÖAR! I like it=)
Odd Molla grät krokodiltårar igår när hon insåg att det skulle snöa och hon fortfarande inte fått några vinterskor.... Trots att det nånstans inne i mitt huvud ekade att det nog inte var en bra idé, åkte vi iväg till Skopunkten och köpte två par. Gissa vad jag hittade på vinden i morse när jag hämtade ner hennes vinterjacka... Jodå, ett par vinterfodrade stövlar med rågummisula sen förra året, rätt storlek och inte slitna.... jahaja. *Och ja- jag åkte till SKOPUNKTEN!!! Vad ska alla ni märkesmedvetna där ute göra åt det- lyncha mig?:-P Jag vet att det är sämre skor och att de går sönder på en månad, men med tanke på hur mycket mina barn sliter skor så köper jag hellre tre par för 800 spänn som håller i en och en halv månad vardera, än ett par för 750 som håller tre månader? Det blir ändå bättre ekonomi för min del? *duckar för min underbara vän Anna som har skoaffär och full koll på bra och dåliga skor- men om du skriker åt mig så hjälper jag dig inte dela ut reklamblad för din affär, ba så du vet=)*
Dagens (förrgårdagens i alla fall) bästa kommentar var f ö just från Odd Molla när jag försökte bjuda henne på en chokladboll klockan 20: Asså NEJ TACK- du vet jag och socker mamma? Och det har hon ju rätt i.... men lite socker är faktiskt inte fel på ADHD-barn på kvällen, tro det eller ej? typ lagom mängd, nån tesked honung i teét eller en bulle. Funkar antagligen lite som amfetamin eller nåt (som man ju medicinerade med förr), dvs motsatt verkan. Skumt men sant.
Idag sitter jag dock på kontoret hela dagen och i princip bara tar det lugnt- dvs jag sliter arslet av mig, men jag kan göra det i sunkig flanell och med fötterna på bordet, jag sitter inte ute hos kund och var tvungen att kamma mig innan jag åkte till jobbet. Det är alltid nåt! Om man skulle ta sig en pepparkaka till fikat kanske? För att göra den där envetna rulltårtan sällskap? *Det kan ha varit lite mer än rulltårta på det där halvkilot.... typ stek med gräddsås, två omgångar äpplepaj, vaniljbullar, kakor-som-ser-ut-som-finska-pinnar-men-som-inte-är-det-och-är-mycket-godare samt nybakade frallor och helgskinka till frukost. Kanske. Men jag väljer att fokusera på att det var rulltårtan!*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vassego, här är Pratpinnen!