När ennough helt enkelt är enough

När jag var liten hade jag ingen botten. Jag åt tills det tog slut och var- är- sockerjunkie utan motsvarighet. Min pappa gjorde då och då små försök att försöka mätta mig på saker- han trodde att om en sexåring får äta ett Bigpack nougatglass alldeles själv så mycket hon vill så borde det ge ett naturligt stopp därefter, men icke.... Han gjorde även samma sak med skogsbär (ett gelégodis), Starwarsglass och pepparkakor. Nada resultat- jag fattar inte hur han tänkte?!

 

Förrän nu..... när jag blev vuxen *och jag är rätt lik min pappa i övrigt resonemang* så infann sig plötsligt denna mättnad på saker? Typ glass- helt plötsligt, efter att ha varit glassoman sen födseln, ville jag sällan eller aldrig ha glass, och jag kunde lugnt och fint nöja mig med en kula eller två och till och med lämna hälften utan att tycka att jag missade nåt direkt? Pepparkakor likaså- i år tror jag inte jag åt en endaste pepparkaka av alla tiotals burkar som stod här på jobbet och kanske högst två eller tre gånger på hela julen hemma? Och då snackar ni med tjejen vars föräldrar gömde pepparkakor på de mest kreativa ställen för att få ha några kvar. Nämnde fader testade en gång att gömma dem i en påse i vattencisternen till toaletten när jag var sisådär 10 år med repliken "den här gången kommer du banne mig inte kunna knäcka var de är!!!" Jo... det gjorde jag. Det tog mig två timmar, men jag hittade dem. *till hans försvar skall tilläggas att jag faktiskt fick äta upp dem då- det tyckte han att jag var värd efter allt det jobbet!*

 

När jag blev GI-diot väntade jag på sockerabstinensen alla talar om, men den infann sig aldrig? Jag mådde bra och jag var inte sugen på sötsaker. Tills för två månader sen, när en B&J-Cookie Doughmani infann sig... jag har på sista tiden haft ett närmast osunt begär till nämnda glass. Igår beslöt jag mig för att det fick vara nog! Ni såg mängden glass vi köpte hem igår? Av dessa sju sorter var det bara två som var goda. Jag tryckte i mig en rejäl portion av allihop (utom en. Den gillar jag lite lagom, och vill gärna fortsätta gilla den!) När jag var spymätt, tog jag en portion B&J till. Sen gick jag och ställde in alla sorter i frysen. Innan jag gjorde det, la jag upp en liten, men ändock ännu en portion av B&J. De tuggorna tog riktigt emot kan jag säga! Jag somnade halv två inatt, fortfarande illamående och med rejält ont i magen. När jag vaknade i morse- och fortfarande nu- är jag mätt och känner glassmak i munnen *jo jag har borstat tänderna, jag LOVAR*

 

But I am cured!! This body is once again a holy sanctuary which will not be soiled by B&J! Till lunch idag blir det köttbullar i tomatsås med hyvlad parmesan och edamamebönor. Ikväll på picknick-AW blir det avocadosallad och en liten flaska bubbel, delad med Dr Evil. Och jag är så himla nöjd- nu kan jag hålla den raka linjen ett bra tag till!

 

P.S Dr Evil är snygg, smal och atletisk med en fantastisk rumpa och muskulösa, snygga ben och platt mage. Hur mycket glass Dr Evil åt? En ytterligare samt större portioner än jag! Om han mådde dåligt? Inte så värst. Är jag bitter? JA!=)