Pimpmobilen är död!

Sorgliga saker har skett i mitt liv.... Pimpmobilen är död! Det har varit på G länge, men nu drog den sista sucken.

Min bil var en av mina allra bästa vänner. Den stod mig bi i vått och torrt. Den har skjutsat barn, handbollslag, scouter och fyllon. Den har tagit mig tvärs över landet till Göteborg, 40 mil till Norrland, 30 mil till Blekinge, otaliga rundor mitt i natten från Mrs Metal, ut till förorterna och endast vår herre vet hur många reportageresor ut till obygden. Den har mött flyktbilar från rån, dött för mig mitt på vägen, kört mina barn i ilfart till sjukhus (pressa upp en Atos i 90 km i timmen på mindre än 15 sekunder själva får ni se!) och varit ett givet samtalsämne för vemhelst som mött den. Den är pimpad med flames, tärningar och pinuppor. Den har ursäktat mig körförbud, missade servicar och tvätt högst en gång om året. Inuti har Pimpmobilen härbärgerat mer sand än vilken genomsnittlig sandstrand som helst. Sista åren har den mest tillbringat på Ömma Modrens garageuppfart, men i mitt hjärta har jag alltid vetat att den står där, troget väntandes och redo för nya äventyr.

Tills nu. Verkstan hävdar att den kommer kosta närmre 12 000 att laga- säljvärdet (reparerad) ligger på ca 7 000. Det är tyvärr inte värt det för 100-200 körda mil per år. Pimpmobilen kommer få gå vidare till antingen sällare jaktmarker, alternativt en ny matte. Men det skär i hjärtat. Det skär djupt!

Bilden? Jo, jag hittade min bil på en random blogg en gång, smygfotograferad. Coolt va?=)