Som en oompalompier

Eftersom min naprapat är snabb, effektiv och ibland märkligt barmhärtig, fick jag hastigt och lustigt nästan en hel timme över igår att bara drälla runt på stan och shoppa? Och fatta att det finns en lösning för fattiga *jajajaJA- jag vet att jag inte är tillräckligt fattig för att gnälla om det. Jämfört med många andra i min omgivning har jag det oförskämt bra. Men det blir en bättre teatralisk effekt om jag lägger till fattigmansingredienten....* tonårsföräldrar- Cheap Monday jeans! De är billiga, de är snygga, de är i helt ok kvalitet och BARNEN DISSAR DEM INTE! Jag är i chock. Vad är haken liksom?!

 

Idag har jag baggy jeans på mig. Eller ja, de är inte baggy jeans egentligen, det är jeans jag köpte precis innan jag bestämde mig för att inte vara så tjock längre, men av outgrundlig anledning gick och köpte ett par nya jeans ändå? Numera hänger dessa jeans som ett par byxor inköpta på Maxis rea, men de är fantastiskt sköna, så jag hade nån slags idé om att idag skulle jag vara comfy cosy, så jag kör avslappnat med skön skjorta, baggy jeans och converse- lite office chic sådär liksom? Kan meddela att det INTE funkar... Det ser ut att vara precis så illa som det låter: snygg skjorta, snygga skor, snygg kofta- även om alla andra inser att man inte kombinerar lila converse med orange kofta så är det inget som nånsin stört mig!- och så byxor inköpta på Maxis rea (även fast de inte är det) Satan. Jag ser ut precis som en oompalompier.