Vem kunde tro att man skulle möta Mumin halvvägs till Småland?

På väg mot sydligare breddgrader på ett tåg.... rätt ok faktiskt, det är en trevlig destination den här gången- bara det att det inte är Göteborg liksom?!- med väldigt trevligt sällskap, vi kommer jobba massor så jag slipper sitta på hotellet och längta efter familj, och förhoppningsvis blir det god mat ikväll på den allra som trevligaste lilla italienska restaurang jag nånsin varit (eller näst trevligaste. Den allra trevligaste var i själva Italien. Dock bör påpekas att största skillnaden dem emellan var språket på menyn; vad gäller att förstå skånska och att förstå italienska tycker jag det går på ett ut!* Så det är i princip vad jag ska göra två dygn framöver!



Och nu kan man vinna muminmuggar! *blinkar lite extra åt Fru Gårmans håll....* Det är coola grabbarna Joel och Anton som lottar ut ett helt gäng med muggar, och villkoret är att man ska beskriva sin relation till Mumindalen! Tja, vad kan jag säga.... jag har döpt min dotter efter lilla My. Jag har en dotter till som är Mymlan upp i dagen. Jag själv påminner ganska gravt om Morran innan jag fått mitt morgonkaffe. Mitt livs högsta önskan är att få bo i ett hus med torn- och om huset ifråga tillochmed vore blått vore min lycka total!!!

Nu ska jag fortsätta jobba- there´s nothing like the smell of tjocka buntar papper in the morning!