Som om jag skulle vara efterbliven?

Jag kan ha nämnt tidigare att jag gillar mitt nuvarande uppdrag va? Det är en skönt avslappnad atmosfär. Som t ex det här uttalandet från min ruskigt-förkylda-men-ändå-på-jobbet-projektledare: - QfE, vi har avstämningi morrn. Om jag inte är här för att jag har däckat hemma, kan det hända att de kommer och frågar dig istället om de här bitarna. Men det är ingen fara. Låtsas bara som att du är dövstum.... nej förresten, låtsas att du är efterbliven så slipper du svara! Kan du testa och se om du kan se riktigt tiltad ut? Så där ja! Nu klarar du dig!"

 

Det är härligt när ens medarbetare har förtroende för en! :-D

 

Nejdå. Jag tar inte illa upp. Det var faktiskt ett skämt. *sa hon i alla fall....* Jag tror vi är lite utarbetare allihop för tillfället. Helt plötsligt är det gamla bakfylleskämtet "jasså, har du lite ont i håret idag?" inte så kul längre- jag HAR ont i håret!! Hela min hårbotten är som en spänd, ömmande boll! *Därav mitt fula hår trots klippningen Linda.... ingen skugga på min frisör, men jag springer och drar i håret samt försöker massera min stackars hårbotten hela dagarna!* Jag är trött och irriterad och godissugen och har inte ens ork att skälla ut folk längre- och då är det illa i mitt fall:-) Men det är fortfarande kul. Och DET kommer man långt med!

 

Snart jullov. Snart. Men det innebär också att jag slutar här och alla fina människor försvinner. Visserligen får jag umgås med min inhouse-kollega Lång-Olle då istället, vilket inte är kattskit det heller, men i alla fall? Nedräkningen har börjat, och det blir spurt ända in i slutet!