Schluuuuurrp

Tänk att det ofta är de små sakerna som gör en lycklig... i morse var det t ex ljudet av ett fungerande avlopp: som musik i mina öron rann det ner genom rören.

Idag kör jag en anpassad Meatfree Monday. Jag har en massa kalkon som måste ätas upp innan den blir dålig- och det är inte klimatmässigt försvarbart att slänga mat för att man har en princip heller? Dock, jag åt vegetariskt hela dagen igår (minus 2 skivor skinka på morgonen) så jag dövar mitt samvete med att om jag fortsätter min veggiedag fram till kvällens middag, som istället blir baserad på rester, bör jag inte få brinna i helvetet alltför mycket. Så tomatsoppa till lunch it is (med GI-våffla till efterrätt- det ni!) och kalkon- och purjopaj till kvällsmat!

Resten av veckans middagar består av korv, korv och korv samt två dagar med kyckling. Det är nämligen vad som finns i vår frys. Januari månad är verkligen in deed den fattigaste på hela året. Men det kunde varit värre.... jag minns min glada studietid- inte glad som i korridorsliv och festande, utan som ensamstående mamma på heltid med två små hungriga döttrar. På den tiden räckte ett kg kycklingfilé till typ 4-5 middagar samt ett antal luncher till mamman, ett paket varmkorv till minst två och kött åt man hemma hos mormor. Nu för tiden kör vi oftast ett kg kyckling till en middag, så det blir en lunchlåda med. Sååååå.... fattigdom är relativt. Vill man kan man dra det ytterligare ett steg, till riktig fattigdom där man inte kan mätta sina barn alls. Man ska nog vara tacksam för det man har. Och inte att förringa tomatsoppan heller: tomatsoppa kan man alltid vara tacksam för!