Bubble on party people!

Snygga Singelmamman påpekade efter mitt förra inlägg att det känns lite som att åka berg- och dalbana att läsa mina inlägg=) Och lite så är det nog- jag är en smula ambivalent i min känslomässiga framtoning- lika fort som jag blir arg blir jag glad igen, och lika mycket jag kan bli ledsen kan jag bli översvallande glad!! Typ som idag?

Och en förklaring är nog på plats efter alla larm i media om BUPs urusla beredskap och vana att diagnosticera varenda unge som nånsin tittat i kors eller jagat en skogsduva iklädd Kavatkängor: "vår " BUP är superbra. Och jag älskar vår kurator. Hon är snygg, smart och cool och framförallt- jag känner aldrig att hon är särskilt intresserad av att lösa mina mammaproblem, men däremot BRINNER hon för att förstå Odd Molla, att verkligen kunna greppa hennes problematik och att aldrig, aldrig förringa hennes känslor och upplevelser. Det är en ofattbar styrka hos en yrkesperson. Så....jag är nöjd med vår BUP-kontakt kan man säga. Och framförallt är Odd Molla det! BUP ska inte lösa mina problem, skolans problem eller omvärldens problem. Men de ska göra det lättare för Molla att vara i den här världen, och de gör vad de kan i den frågan. Kanske är det vad media ibland hakar upp sig på, att man fokuserar mer på omvärldens problem med människor än människans problem med omvärlden? För det är inte alltid samma sak nämligen.


Och för att illustrera min känsloambivalens och precis hur glad och bubblande en måndag kan vara- nu dansar vi pipel!