Jag jobbar på en traditionellt manlig arbetsplats, där kanske (räknar snabbt i huvudet) ca 92% av de anställda är män. *i min stad. Inte i organisationen i snitt. Men mycket bättre är det inte där heller....* Om jag jobbar med nåt fysiskt tungt? Om jag jobbar med nåt som är olämpligt pga mitt kön? Om jag jobbar med nåt kvinnor inte skulle klara av? Nej. Jag jobbar med teknik. Och inte ens särskilt komplicerad teknik, men i en bransch där man i allmänhet ägnar 70% av sin tid åt att argumentera med tjurskalliga farbröder som inte gillar flickor som tar sig ton. Dock, eftersom jag är just en sån flicka som tar sig ton, tjänar jag faktiskt mer än flera av mina manliga kollegor, och tillhör alltså inte den stora majoritet av kvinnor som jobbar gratis efter kl 15.52 varje dag.
Jag tänker inte klaga. Hade jag bott i en annan del av världen hade jag och mina döttrar kunnat räkna med att bli våldtagna och ihjälslagna på väg till skolan, bortgifta med släktingar dubbelt så gamla som vi och kunnat glömma allt vad utbildning, lön och trygghet överhuvudtaget. Jag har det ganska bra.
För många av mina manliga, yngre kollegor- vi pratar nånstans runt 25- är många saker ganska självklara. De tar inte för givet att det är jag som ska plocka ur diskmaskinen. De höjer inte på ögonbrynen åt att jag är ganska kass på att byta däck, det är nämligen de också. De ser det som självklart att jag och Dr Evil kommer vara hemma lika länge med Kapten Guppy, och de har mer än en gång protesterat över grodor som hoppar ur munnen på en av mina kvinnliga kollegor om att min son inte skulle få nån My Little Pony, att jag säkert är en sån där som sätter på min son rosa kläder bara för att och att det ÄR ju skillnad på killar och tjejer, det vet ju alla? När jag ser dem, har jag svårt att förstå de ojämlikheter som råder i arbetslivet. Jag väljer att skylla dem på farbröderna:-)
Så mitt bildbidrag på Internationella Kvinnodagen är en bild jag valt för att jag har hopp om framtiden. För jag vet att alla män inte gruppvåldtar, misshandlar eller förtrycker. För att just min man är totalt främmande för dessa beteenden, och för att jag tror att killar som växer upp i dagens Sverige ändå fattat grejen? Och det är dessa killar som hjälper oss till en framtid där vi inte behöver nån Internationell kvinnodag, och dessa killar sprids förhoppningsvis över världen och hjälper sina mödrar, systrar, döttrar framåt och sina pappor, bröder och söner att förstå!
P.S och tjejer? Om ni idag får frågan- och det lär ni få!- om varför det inte finns nån Internationell mansdag, kan ni svara att det finns det- den 19 november! In your face, vrålfarbröder!!
Så bra skrivet! Jag visste inte om mansdagen. Det ska jag komma ihåg.
SvaraRaderaHa en fin helg!!!
Kram Lotta