Nåt ska man ha för att man är småbarnsförälder?!

Flera av er påpekade igår att man kan vara sen även utan bäbis. Såklart  man kan- det är jag jämt! Men grejen är att det här är min sista bäbis, sista gången jag har förmånen att få vara i den här bubblan, så därför använder jag min bäbis friskt som ursäkt för att få slippa allting, eller som ursäkt för grejer jag ställer till med alldeles själv!

Exempel:

• kommer för sent till allting: "Ni vet hur det är med en liten?" och alla lägger huvudet på sned och säger "Naaaaw.... det gör inget" Sanningen: jag satt och drack kaffe för länge och kollade Aftonbladet. Bäbis sov.
• skippar alla träningspass jag tänkt gå på med hänvisning till " det går INTE att gå iväg idag, bäbisen är helt upp och ner!" Sanningen: jag fegar ur samt är alldeles för lat. Dock har min familj genomskådat detta, så det finns hopp om bättring!
• har alltid fläckiga kläder: "Nejmen typiskt, bäbisen har visst kräkts lite!" Sanningen: jag spillde B&J p magen när jag låg och såg på Netflix
• skippar alla tråkiga grejer jag inte vill gå på för bäbis är upp och ned på kvällarna, "nej tyvärr, vi kan inte komma hem till er ikväll och se diabilder från er semester, bäbisen måste sova i sin egen säng.... kanske när han fyllt tio?" : Sanningen: sant faktiskt. Konsekvensen är att jag får skippa de roliga sakerna också, det är ganska få som vill förlägga tjejfikan/fantastiska 40-årsfesten/biobesöket till kl 14 istället för att jag och Kaptenen ska kunna förgylla partyt. Till mammans stora sorg.
• har ett förskräckligt bordsskick och slevar in all mat med gaffeln i ett rasande tempo för att jag alltid har bäbis i knäet. Sanningen: gör jag även när jag inte har bäbis i knäet och äter själv. Dock gör jag det även offentligt numera, det kanske är liiite mer bäbisrelaterat. Hoppas jag.

 Gårdagen blev ganska uppochned utifrån att Kaptenen för en gångs skull haft en dålig sovnatt, nåt som faktiskt sällan händer men när det gör det, ställer min värld på ända. Jag hade glömt att jag skulle vara med Mumlan på sjukhuset 8.30, och hade därefter en lunchdejt på stan. Sen ringde även min fina Jessikicka och skulle lämna en massa kläder, och jag missade helt att lyssna ordentligt så istället för bara Jessikicka kom istället hela fina familjen, och jag hade inte ens fika hemma till två fantastiska små lintottar *mina vuxenvarianter av chokladbollar med extra kakao, extra kaffe, nedmald torkad frukt funkar liksom inte på en två och ett halvt-åring?

Dagens bästa mat: kantarellgryta på stan med fin vän. Grytan smakade apa, men det var kul att se henne!!

Dagens outfit:

Byxa från Monki. Hur fantastiska är inte dessa?

Dagens finaste kommentar: från Alexander, fem år: Mia, den här asken är så VACKER! Men armbandet i går nog att ta sönder tror jag *fingrar på en pärla i ett aaaaasagammalt leksaksarmband i grisrosa, vet inte ens varför det hamnat där, förmodligen skulle jag ge det till ett barn i min närhet*
-Ja det ser ut som att man kan låta pärlan glida ur genom snöret där, ska vi testa?
Förebrående blick: -Neeeeej Mia.... jag vill inte göra så. Jag tror inte vi kan laga det igen då sen faktiskt. Det vore synd.
Jag dog sötdöden på stället.