Genom dalar och berg

Att planera in veckans viktiga avrapporteringsmail samt en rapportsammanfattning till torsdag morgon under devisen"det kan jag ta när jag ändå sitter på bussen 15 mil" kan ha varit ett av mina sämre beslut på den här sidan årsskiftet...

 

På plussidan är ju dock att nu vet vi att min åksjuka inte bara var graviditetsrelaterad, utan något jag kan räkna in även nu efteråt? Alltid bra att veta vad man har framför sig liksom:-)

 

.

Högt eller lågt

Fråga of the day: dessa eller dessa?

 

Dålig bild på den nedre, jag vet. De är alltså likadana förutom klackhöjden.

I övrigt jobbar jag hemma på förmiddagen för att a) Dr Evil ska på synundersökning- måtte han inte vilja skiljas sen när han ser bättre- och b) jag måste vara med på ett event ikväll så då vill jag se lite av Kaptenen på dagen när jag missar kvällen. Och som den toppenfru jag är tänkte jag steka pannkakor till lunch åt min man (allt för att undvika den synrelaterade skilsmässan)

Annars då? Visst är det väl vår nu, eller hur!

Men vad skådar mitt norra öga- måndag igen!

Dagens lästips: Expeditionen av Bea Uusma. Hela min lördagkväll är som ett töcken, jag bara läste och läste och läste (Men indsidertips: ta inte textutgåvan utan den illustrerade versionen. Det gjorde inte jag och ångrar mig djupt....)

 

Dagens bra: att jag tror jag hittat ett par bra allroundskor för våren/sommaren (samt ett par guldiga träskor- thank you G!

 

Dagens mindre bra: att det väldigt tydligt uppenbart är jättemycket svårare att skaka av sig mammakilon när man är 40 än när man är 25. Ihop med det berömda livspusslet är det- jag säger inte omöjligt, den termen finns inte i mitt vokabulär- hopplöst trist jobbigt. The struggle continues.

Men bring it on då fredagsjävel?!

Klockan är halv elva och jag är inne på min nionde kopp kaffe. Jag är fortfarande svintrött men kör lite steppdans vid mitt skrivbord *Jepp. BÅde rastlös och kissnödig. Men fortfarande trött....*

 

En av mina favoritjobbnördar kläckte just ide´n att de av oss som jobbar under hockeyn idag borde få ta ut det i komp.... faktiskt! Han har helt rätt. Jag tycker mitt jobb är bra som tillåter att vi sätter stora idrottsevenemang som många vill se på projektorn hela dagen och skrålar ut ljudet så att vi andra blir galna, men jag står inte ut att jobba i det. Klockan 12.55 idag tar jag min laptop under armen och går hem och jobbar.

 

Och sen.... sen är det helg. Med bäbispussar och alkoholfri öl under matlagningen (Fortfarande hooked på den- den är ju så god!!) och hinna prata med Dr Evil utan att nån av oss somnar mitt i och kanske gå på stan en sväng med Mumlan. Helg helt enkelt. I like it:-)

Har väntat på nåt gott

Snö- helt ok. Jag gillar snö.

 

Blöt snö som gör mig våt och iskall ända upp på vaden- gillar not so much.

 

Blöt lerig snö som fastnar på vagnen och hänger med in och lämnar så spikvassa gruskorn överallt- gillar not at all. Very much hate it faktiskt.

 

Gårdagens bra: att jag äntligen tog mig i kragen och beställde Expeditionen.

 

Gårdagens mindre bra: att reserverat ex av densamma efter fyra månaders väntan kom in på biblioteket.

 

Jaja. Nu har jag en finfin födelsedagspresent till nån framöver:-) 

Planera och prioritera

Jag är lite allmänt småstressad idag. Helt plötsligt blev det en del att göra och då måste jag göra listor för att bringa klarhet i vad och när jag ska göra allting.

 

Utan inbördes ordning

• strukturera upp nuvarande projekt, göra tidplan och bryta ned huvudaktiviterna
• planera och preppa för uppbyggnad av en internutbildning
• tidrapportera sex olika projekt på femtielva rader eftersom tidrapporteringssystemet legat nere en vecka
• hitta och köpa ett par riktigt snygga guldiga träskor

Alltså ni inser ju hur viktigt det är att jag prioriterar och gör det viktigaste först? Så: nån som har snok på var man kan få tag i ett par sjyssta guldmetallic träskosandaletter med hälrem?

 

Sett i väntrummet

Och det värsta är att jag faktiskt BLIR kaffesugen?!

Sol ute sol i sinne

Tre snabba

• Bad ass-nackspärr
• Jobbar hemma
• Solig dag, solig bäbis

Häpp! Ha det fint där ute:-)

I sann Sherlock-anda

I sanning en toppenhelg. Långpromenad, Kaptenen fick hälsa på kaniner, höns och getter för första gången i sitt liv, Ola Salo som en fantastisk Jesus och två kilo godis (Nej, jag åt inte upp allt. Faktiskt.) och massor av kvalitetstid med de jag gillar bäst.

 

Dagens spännande anekdot bestod i att jag testat på riktigt, the hardcore way! Bakgrund:

• Vi bor trångt, trist och inte alltför spännande för en f d bondkisse. Skitsyster d y förbarmade sig över mina stackars katter och gav dem ett GIGANTISKT kattklösträd, ett sånt man kan klättra runt i. Det tronar numera mitt i vårt vardagsrum.
• 2) Som Buzzadör testar jag just nu Oral-B-borsthuvuden till min tandborste. Hittills har de varit mycket bra. Här kommer vi dock till testbiten...

Eftersom vi bor ruggigt trångt, står min tandborste på laddning i vardagsrummet, bakom ett stort skåp (Chict, jag vet) Det har dock fungerat ganska bra, i varje fall tills bäbisen började krypa!! Igår när jag skulle använda min tandborste tyckte jag den verkade lite konstig, liksom....luddig? Vilket ju är konstigt eftersom det var ett helt nytt borsthuvud på den! När jag tittade lite närmare på den insåg jag dock varför: nån har polerat kattklösträdet med min tandborste....

 

Jag har tre misstänkta

1. Dr Evil- men eftersom han hånglar hyfsat regelbundet med mig samt har bakterieskräck skulle han nog välja andra sätt att förstöra mitt liv.
2. Nån av katterna-men varför skulle de vilja befläcka sitt älskade klösträd?
3. Bäbisen. Det brummar skojigt, man FÅR inte röra mammas tandborste, den var gömd och alltså ajaj. Jag tror vi har vår gärningsman!

Så.... nån som har ett tuggummi att låna ut?

Tack du mörkögda ängel

Mumlan går ingenstans utan sin adrenalinspruta. Att äta fel sak och inte ha nån spruta med sig kan innebära att hon är död på... 30 minuter? *Vi vet inte. Vi har av naturliga skäl ägnat oss åt annat än att ta tid* Igårkväll hände just det- att hon åt fel sak. Hon och Dr Evil tillbringade natten på sjukhuset.

Så då måste hon skaffa en ny spruta eftersom den gamla var förbrukad. Den sort som läkaren skrivit ut är dock slut på varenda apotek, samt restnoterad hos leverantören två veckor framåt.Det finns dock ett annat märke, med samma innehåll, som hon fått förut, inne på apoteken men den kan hon inte få för hon har inte recept för den. Och jag får inte tag i en enda sjukvårdskontakt som kan skriva ut den sorten åt henne!

Så på sjunde apoteket idag, klockan 21 på kvällen, när receptarien säger åt mig att "men det är ju ett läkemedel som är livsnödvändigt, så du måste ringa en läkare så han ändrar receptet" tror jag hon märker att jag blir lite lätt irro. Jag upplyser om att jag HAR ringt, jag HAR varit på alla apotek och nej, hon behöver inte kolla när den kan tänkas komma in till henne för det är tidigast den 25 februari. Hon undrar med ett irriterat tonfall- och få dialekter kan låta så ilsket uppfordrande som en mellanösternbrytning, let me tell you- vad som händer om Mumlan inte har sin spruta. Tjutfärdig plockar jag ned plånboken i väskan igen medan jag säger Anafylaktisk chock. Hon kan inte andas.

Den lilla intensiva hetsiga receptarien ängeln slår ut med armarna.

-Men sjutton år! Flickan måste HA den sprutan. Jag ringer läkaren. I morgon, inte nu. Du får ta den andra sorten.

Så med mig hem får jag den andra sorten, den som finns men som inget annat apotek gett mig trots att det borde synas i historiken att vi haft den förut i många många år. Hon tar det på sitt ansvar. Hon ringer läkaren. Hon säger att det absolut viktigaste är att Mumlan har en spruta, kosta vad det kosta vill. Hon avslutar med ett blixtrande leende och ett:
- Varsågod Mami!

Du mörkögda ängel. Tack, tack och åter tack. Klyschigt men sant: jag är dig evigt tacksam.

Man kan aldrig vara säker?

Ni vet när man hamnar i en hetsig diskussion i en viktig fråga?

 

Är det bara jag som måste läsa igenom alla mail till kunden/chefen/leverantören 14 gånger innan jag skickar dem för att dubbelkolla att jag inte i affekt skrivit "snopp" av misstag?

Man ska inte döma så hårt

Jo jag älskar min mellandotter. Och jo, det är skönt att hon är hemma nu, tre veckor under sin pappas semester. Det har gått en.

 

Och jag säger inte att vi redan är trötta på varandra. Jag säger bara att innan man dömer Rapunzels föräldrar alltför hårt ska man kanske betänka att om Rapunzel också hade ADHD kan jag faktiskt förstå varför de valde att låsa in ungen i ett torn långt ute i Ingenstans!!! Just sayin´.

 

Men som sagt: det är i princip skönt att hon är hemma. Jag behöver nog andas lite bara:-)

Det vet ju alla att de tjänar multum på att sitta där

Jobbade hemma idag och tog en promenad på lunchen. Passade på att ta vägen förbi biblioteket. Utanför satt en av de tiggare som nu "trakasserar" (vill å det STARKASTE poängtera att det inte är mitt ordval, utan ett som florerar i vår lokaltidning for the moment) och rasslade med sin mugg.

 

Jag klarar bara inte av det!! Han sitter på den kalla marken utan tillräckligt med kläder på kroppen och där går jag med inte bara hela kläder, utan kläder jag väljer för att jag tycker de är snygga, min bäbis ligger i en ny barnvagn medan han fått lämna sina hemma i Rumänien (Bäbisar. Om han har några.) och han sitter där hela dagarna och får inte ens ett leende eller en blick av förbipasserande. Jag pallar inte- jag mår så dåligt!! Och kontanter har jag ju aldrig ute- och hade jag det skulle jag ge bort dem hela tiden, så det skulle inte ens funka för mig att gå genom centrum. Och alla diskussioner i mitt fikarum på jobbet går ut på att man inte ska ge dem nåt, för det är bara ligor som tar pengarna i alla fall och det vet ju alla att de tjänar multum på att sitta där och tigga och när man gått förbi skrattar de åt en *underförstått: och hela vägen till banken....* och "höhö av mig får de banne mig inget i alla fall".

 

Jag gav honom mina vantar för han satt och gned sina ena hand med den andra, den såg blå och knotig ut. Han verkade glad för det. Ett par jävla vantar?! Och så försökte jag ge honom ett leende, men då började jag nästan gråta. Jag vill inte ge honom mat för jag kan bara tänka mig det hånet själv- att få sitta mätt i ett främmande land dit man åkt för att få ihop mat, värme och kläder till sina barn.

 

Sverige 2014. Europa 2014. Världen 2014. Och allt jag hade att bidra med var ett par jävla vantar.

Karmfulness en tisdag så här

Tre bra

 

Jag jobbar hemma

Fick äta finlunch med Dr Evil och Bäbisen

Det blir semla till eftermiddagskaffet!

 

Tre mindre bra

 

Molla är magsjuk

Jag har varit så rasande effektiv att jag inte har nånting kvar av det jag skulle göra idag utan måste vänta in andra för att komma vidare

Det blir semla till eftermiddagskaffet!

Tre snabba

* Det var ljust i morse när jag cyklade hit- fantastiskt!

* Mina fötter är lena rengnagda stumpar efter helgens kick-offaktivitet fiskpedikyr

* Molla är hemma vilket dramatiskt ökar på antalet möjligheter till barnvakt

 

 

Häpp! Nu hoppas vi resten av veckan hakar på denna fantastiska början!

När hände det här?

Den här snyggingen har jag promenadhängt med idag.  En storkille, en som sitter i vagnen, som vill att vi stannar när det finns fina saker att titta på och som vänder på huvudet och börjar speja när pappas röst försvinner för långt bort.

Herregud.  Snart flyttar han väl hemifrån också.