Jobbade hemma idag och tog en promenad på lunchen. Passade på att ta vägen förbi biblioteket. Utanför satt en av de tiggare som nu "trakasserar" (vill å det STARKASTE poängtera att det inte är mitt ordval, utan ett som florerar i vår lokaltidning for the moment) och rasslade med sin mugg.
Jag klarar bara inte av det!! Han sitter på den kalla marken utan tillräckligt med kläder på kroppen och där går jag med inte bara hela kläder, utan kläder jag väljer för att jag tycker de är snygga, min bäbis ligger i en ny barnvagn medan han fått lämna sina hemma i Rumänien (Bäbisar. Om han har några.) och han sitter där hela dagarna och får inte ens ett leende eller en blick av förbipasserande. Jag pallar inte- jag mår så dåligt!! Och kontanter har jag ju aldrig ute- och hade jag det skulle jag ge bort dem hela tiden, så det skulle inte ens funka för mig att gå genom centrum. Och alla diskussioner i mitt fikarum på jobbet går ut på att man inte ska ge dem nåt, för det är bara ligor som tar pengarna i alla fall och det vet ju alla att de tjänar multum på att sitta där och tigga och när man gått förbi skrattar de åt en *underförstått: och hela vägen till banken....* och "höhö av mig får de banne mig inget i alla fall".
Jag gav honom mina vantar för han satt och gned sina ena hand med den andra, den såg blå och knotig ut. Han verkade glad för det. Ett par jävla vantar?! Och så försökte jag ge honom ett leende, men då började jag nästan gråta. Jag vill inte ge honom mat för jag kan bara tänka mig det hånet själv- att få sitta mätt i ett främmande land dit man åkt för att få ihop mat, värme och kläder till sina barn.
Sverige 2014. Europa 2014. Världen 2014. Och allt jag hade att bidra med var ett par jävla vantar.
Update, men jag kommer inte åt att redigera inlägget från mobilen: vår lokaltidning har väldigt bra reportage om det här. Alla får komma till tals, och det är en del av de tillfrågade som hänvisar till trakasserier. Men Corren skriver bra om det här, det gör de.
SvaraRaderaÄven jag är en Linköpingsbo som blir illamående av att se de stackars tiggarna i vår stad..
SvaraRaderaJag ger inte heller några pengar, det enda jag gör är att oroa mig. Har så svårt att känslomässigt ta in deras situation? Hur kan det vara bättre att vara en hemlös tiggare i Sverige? Hur vidrig är deras situation i hemlandet om detta är bättre? Hela situationen är så svår!
Jag tycker du var bra som gav honom dina vantar.
SvaraRaderaJa, corren har haft riktigt bra reportage omkring detta. Själv går jag numera omkring med tjugokronorssedlar i fickan för att ha någonting att ge.
SvaraRaderaJag har ingen aning, men det blir också bekvämt att tänka att det är organiserade ligor som ligger bakom det hela. Ibland kanske jag blir lurad, men förhoppningsvis går mina ynkliga kronor till någon som behöver dem riktigt mycket. Men visst gör hela situationen någonting med oss och våra inre. Att det sedan ytterst handlar om politik och människosyn hjälper ju inte den enskilda som tigger här och nu.
allt gott från Eva