Överallt och ingenstans

Jag är- som ni märker- inte superaktiv här just nu. Det är massor av stora och luddiga saker på jobbet *att göra alltså.... vi har INTE fått skadedjur på kontoret. Om man inte räknar 23-åriga dataingenjörer som skadedjur förstås, men det tycker jag inte ni ska göra. De är rätt roliga bara man lär känna dem* och hemma är Bäbisen överallt och ingenstans hela tiden. På ett bra sätt, han är förbaskat underhållande men släpper man honom med blicken så mycket som en sekund så är han genast med händerna i toaletten eller försöker sätta i batterier i katten eller undersöker var den svaga punkten finns i grindanordningen ut till hallen där allt mumsigt grus finns.... Så tiden finns helt enkelt inte till blogg just nu. Men det är ok tycker jag- jag följer med i edra äventyr istället och lutar mig tillbaka i att mitt eget står lite på standby *eller går i full fart. Hur man nu väljer att se det:-)*

Iakttagelsen numero uno just nu är att jag precis sagt upp mitt träningskort eftersom jag aldrig hinner använda det, och därmed helt plötsligt precis som alla andra gånger jag sagt upp ett träningskort börjar träna minst två gånger i veckan igen tills det går ut i maj. Varför säger man helt enkelt inte upp sitt träningskort oftare är ju frågan?

 

Ovan ser ni den lille skurken in action. Den där aktiviteten höll honom lugn flera minuter. Mig med, tills jag insåg att han hittat en märkpenna....