Dagen började fantastiskt igår med frukost med Bäbisen och därefter dans vid skrivbordet. Sen gick det bara utför.... det är så sjukt mycket att göra på jobbet att jag också blir sjuk. Nästan i alla fall. Jag har redan varit det en gång, och jag känner igen tecknen.
Kvart över elva (förtydligande: mellan 17-20 jobbade jag inte, då var jag med min familj) igår satt jag fortfarande och slet med min djävulspresentation och den blev inte bra hur jag än gör den. Då fick Bäbisen krupp..... Där och då, instängd i ett ångande badrum med en skällhostande ledsen Kapten Guppy, numera Kapten Nilkrokodil, bestämde jag mig: jag måste gå ned i tid när Dr Evil börjar jobba igen.
När Mumlan och Mollan var små jobbade jag 120%. 120%, ensamstående, bodde i ett kråkslott på landet med enbart vedeldning och hade samtidigt nån form av socialt liv. Det slutade med att jag under en bilfärd- dessvärre var det dessutom jag som körde- glömde bort hur man bromsar och kraschade både min egen och en annan bil. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg hur man gjorde, det var nånting med pedalerna där nere men vilken? Veckorna innan hade jag redan funderat över varför jag stoppat in tandborsten i diskmaskinen, glassen i garderoben och strumporna i handväskan. På den nivån. Sen blev jag sjukskriven. Det tog ett tag av ligga-på-golvet-med-fötterna-på-spiselkransen-och-glo-upp-i-taket-åtta-timmar-om-dagen innan jag blev jag igen.
Jag gör inte om den resan. Dr Evil vill åtminstone försöka jobba heltid i höst vilket jag respekterar. Men jag tänker gå hem tidigare om dagarna och vara med min man och mina barn, andas frisk luft och kunna träffa mina vänner eller gå och träna utan dåligt samvete- det kan jag inte idag. Jag jobbar eller är på väg att lägga Bäbisen, that´s it. Livet är mer än så.
Håll fast vid det beslutet! På jobbet är du ersättlig, men för din familj oersättlig. Hälsningar från en som först fnyste åt detta med att bli utbränd för att sedan stå i duschen och inte minnas hur man sätter på vattnet och som kunde sitta i sin bil och inte minnas vart jag var på väg. Att vara så sjuk vill man ju inte bli igen! Andas. Vila.
SvaraRaderaJa! Det måste du! Bra att du är medveten, bra att känner igen tecknen.
SvaraRaderaKrockade du verkligen med bilen? Fy, vad otäckt!
Oj. Bilkrock!! Ta vara på din kunskap om dig själv och varningstecknen. Hjärnan blir mer känslig för stress efter att ha blivit utmattad. Varitdärochvänttillbaka ochvillALDRIGditigen
SvaraRaderaBra tänkt där! Dit vill man aldrig igen.
SvaraRaderaKlokt!!!
SvaraRaderaKänner igen det och är mitt uppe i detsamma i min andra karriär (inte min lilla shop, där jobbar jag ju i min egen takt). Vad är det som händer? Många går arbetslösa och vi andra jobbar oss sjuka och olyckliga. Näe... det är dags att våra protester på jobbet tas på allvar och vi måste få vara mammor, fruar, flickvänner, vänner, döttrar mm och framför allt må bra och inte få dåligt samvete för att man prioriterar rätt och sätter dem man älskar först.
Så bra skrivet! Vi ses snart på eventet hoppas jag. Det blir lördagen den 26/4. Mer info kommer.
Var rädd om dig!!!!!!
Kramar!