Eftersom jag är en vuxen förnuftig människa med starkt ekonomiskt sinnelag '*hade min sambo läst detta hade han satt i halsen* så hade jag den här månaden avsatt en summa pengar, samt tid och energi, att försöka hitta en vinterjacka! Detta har jag misslyckats med alla tidigare år eftersom jag alltid glömmer att det blir kallt på vintern och därmed i december drabbas av panik och
a) lånar en jacka av nån av mina systrar
b) kollar förrådet och konstaterar "den här duger så länge"
c) köper nån jacka second hand eller på rea som också "duger så länge" men det gör de aldrig. De duger inte ens för stunden. De hamnar ändå bara i förrådet efteråt och återanvänds och är lika odugliga året efter som året före?
Så i år skulle jag vara bättre förberedd var tanken.
Men sen skickade Rädda Barnen ut ett katastrofmejl med bilder på barn det är ofantligt synd om och budskapet VI BEHÖVER PENGAR NU-FATTA BEHOVET!!! och vips hade jag drabbats av fulgråt och magont och skickat iväg (delar av skall tilläggas) min vinterjacksbudget.
Så man kan ju konstatera att det är bra att jag lägger pengarna på bra saker- jag är nöjd med vart jag skickade iväg dem. Jag är jättenöjd över vad jag faktiskt la pengarna på. Men jag är orolig över mitt eget syndrom: jag kan helt enkelt inte låta tillgängliga pengar vara, på något sätt? Finns de ska de spenderas.
Så finns det nån som kan rekommendera en kurs, eller snarare kanske KBT-terapi om hur man förhåller sig till sin egen ekonomi? Alternativt har en OM-jacka med päls i till en billig penning. Det gör inget att den är sliten, den ska ändå bara stå i lekparken och cykla till jobbet. Men lurvet är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vassego, här är Pratpinnen!