Idag är den första dagen i resten av mitt liv- och jag har inte borstat tänderna??

Men fy vilken grå dag! Funderar allvarligt på att gå och lägga mig igen....

Var på mitt första möte på Trygghetsrådet igår. Förra gången jag skulle dit inträffade ju en minst sagt hastig och brådskande familjegrej, så jag fick joggande ringa hennes telefonsvarare och flåsa in att jag dessvärre inte kunde komma. Igår när jag väl stod på kontoret, tvättad och kammad och med nödiga läromedel försedd, var hon inte där! Det visade sig att hon- av nån anledning- fått för sig att jag bodde i en grannkommun, så hon satt där och väntade! Ridå.... Men hon åkte raskt tillbaka till min stad, och vi hade vårt möte lite senare på dagen istället *snacka om service! Och jättegullig och trevlig var hon med!*

Det var ett ganska nyttigt möte. På en timme hann vi gå igenom ett antal av mina värsta farhågor, och det hela blev egentligen mer terapi än jobbsökande?

1. Statistiskt sett kan jag knappast räkna med att ha nytt jobb i juni som jag hela tiden sagt, utan snarare få vara arbetslös ca 8 månader *WTF??????*
   
2. Om det nu blir så- så är det helt ok! Jag ska inte deppa ihop för det *skitläskigt*
   
3. Jag ska använda tiden jag är arbetslös till nåt bra, och se det som nåt positivt *jo jag gillar faktiskt att dra runt. vad jag har svårt för är att ta mig för nåt vettigt?*
   
4. Sluta ha dåligt samvete för att jag är arbetslös och bara går och drar- hon tyckte det jag kallar "en vanlig dag" låter som nåt i hästväg för de flesta och jag kan nog behöva en paus i livet *ADHD är ärftligt och det är nog tyvärr mycket som talar för att inte bara Odd Mollas far är den enda skyldige i genbanken*
   
5. Jag kommer inte gå under ekonomiskt, jag måste bara lära mig omprioritera. Och jag har ju klarat mig på mindre än en tredjedel av samma lön förut, mina barn kommer inte svälta eller börja hata mig för att jag inte kan köpa saker åt dem *jo. det kommer de*
   
6. Jag måste lära mig ta hjälp av andra, och det är ok att visa sig svag och ledsen *så behöver de inte kolhydratladda för att track me down and kill me*
   
7. Utnyttja mitt nätverk *vilket känns som att försöka kränga begagnade bilar till sin bekantskapskrets*
   

De flesta av de här grejerna vet jag, men det är ändå jobbigt. Och jag har ju testat en del av sakerna förut med- men det kommer alltid tillbaka och hugger en i ryggen? Det är inte kul att lämna ut sig åt andra, för det ger dem en extra dolk i bakfickan? Och tyvärr har ju tiden visat att det är ytterst, ytterst få man faktiskt kan räkna med när det väl gäller, och den man trodde var den främsta vapendragaren mycket väl kan komma rusande i toga och börja bärsärka med Brutus-kniven.... Jag törs helt enkelt inte sänka garden? Till och med för mannen jag lever med- jag vet ju vem han blev kär i, och att då bli nån annan, en vän viol som sitter blek och tärd i soffan- det känns inte som rätt väg att gå?

Jobbig bit. Faktiskt jobbigare än att faktiskt få sparken. För det vet jag ju iaf med säkerhet inte var mitt fel, min förlust eller ens mitt problem?

Ny dag, nya tag. Ska börja med storverket att borsta tänderna.....