Flyttplaner

Tack rara, snälla ni för stöd igår! Ni har rätt. Jag vet. Men det är nånting med det här med att medicinmixtra med en växande hjärna som bär mig så emot- samt att jag verkligen inte TYCKER att det är hon som ska behöva ändra på sig? Men frågeställningen återigen blir då: det är alltså jag som tycker nånting. Har jag rätt att bestämma det åt henne? Hon kanske i själva verket skulle må bättre av att få vara som alla andra- att jag är motvallskärring av födsel och gammal vana är ju rätt för mig, men kanske inte för mina barn? Bläääää... det är mycket nu. Jag har i alla fall pratat med den lilla ängeln idag, sagt åt henne att kolhydratladda inför Lidingöloppet (nån minivariant. Fråga mig inte- hon är hos pappa den här helgen och ärligt talat tror jag det kan vara bra för henne med det tempot i två dygn, då slipper hon tänka!) samt låta sig bli ompysslad och kramad!

Håhåjaja... Lördag idag. Var nere och tränade det första jag gjorde, stannade till på bageriet och köpte färskt bröd (eftersom min bakmaskin strejkade inatt) och tog en lååååång frukost med tidning och kaffe. Nu ska vi ner på stan och leta intervju-outfit åt Dr Evil. Han ska nämligen på jobbintervju! Som vanligt 20 mil längre bort än här, men ärligt talat blir jag bara mer och mer sugen på att flytta ifrån den här skitstaden för varje dag som går, så jag håller tummarna! Det kanske är nånting med att allt runtom känns jobbigt, men på nåt sätt så blir jag mer och mer benägen att bryta upp.... Vi har bara min släkt här i stan, och jag har ett helt gäng med syskon så jag står inte ensam med ansvaret för åldrande föräldrar. De flesta vänner man har kvar hinner man sällan umgås med ändå (jag rensade mailboxen igår och upptäckte att jag och Blond Beauty skickar ungefär 40 mil fram och tillbaka till varann om dagen=) Och maila kan vi ju göra även om jag bor nån annanstans?), den enda vi på någon slags regelbunden basis umgås med är Barbie och Björnen samt Mrs och Mr Metal, och det skulle nog gå att lösa även med några mils avstånd. Jag har bott här sen jag föddes och stan är full med Blasts from the Past (två bara på föräldramötet i torsdags!), gamla ex och kända ansikten som jag inte ens minns varför jag minns? Jag är trött på menlösa fån som gör anspråk på att vara mina bääääästa vänner trots att vi inte har ett dugg gemensamt *nej, jag vill fortfarande inte diskutera italienskt kakel och heminredning, jag skiter i vad din man eventuellt gjorde och med vem för 6 år sen-glöm och gå vidare på nån nivå- samt hur man bäst uppfostrar katter och jag har väldigt lite till övers för nån som sätter ekonomisk säkerhet framför sina barns välfärd* och jag är trött på att kunna varenda gata och varenda hörn. Och jag är trött på mina egna fördomar. Det enda jag egentligen kan komma på att jag verkligen, verkligen skulle sakna (innan jag hittade en ny) är en bra frisör.... Samt självklart mina syskon, men ni era jäfflar lär ju inte sluta hälsa på så länge Mumlan bor hemma i alla fall!

Så... Kan nån av mina kära bloggläsare tipsa om vart en kemiingenjör och en technical writer kan bo nånstans? Och kan vederbörande tänka sig att tipsa om en bra frisör? P.S Har ni lust att bjuda på fika nån helg vore det också snällt!