Denna morgon står ett sjukhusbesök med Mumlan på schemat, vilket innebär att jag.för första gången har Kaptenen på mer än en repslängds avstånd ifrån mig. Han är i tryggt förvar hos sin pappa, men det hindrar ju inte att jag får en panikattack var femte minut när jag inser att han är utom synhåll, ända tills jag kommer ihåg att "juuuuust det.... han är kvar hemma med flit...."
Herregud. Jag kommer aldrig i livet att klara att gå tillbaka och jobba i januari.
<3
SvaraRaderaUj uj! Vad nära januari lät plötsligt!
SvaraRaderaBrrrrr! Vi bestämmer att tiden just nu får gå lååååååångsamt!
Kram!!!!
Men va? Jag läste att det redan var januari! Jösses så snabbt tiden går tänkte jag och undrade om jag blivit tokig.
SvaraRaderaJo det kommer du att göra! Och kommer förmodligen att tycka att det är lite skönt att få äta och skita i lugn och ro:) Samtidigt som du kommer att längta ihjäl dig efter lille Churchill:) Kram
SvaraRadera