onsdag 12 februari 2014

Tack du mörkögda ängel

Mumlan går ingenstans utan sin adrenalinspruta. Att äta fel sak och inte ha nån spruta med sig kan innebära att hon är död på... 30 minuter? *Vi vet inte. Vi har av naturliga skäl ägnat oss åt annat än att ta tid* Igårkväll hände just det- att hon åt fel sak. Hon och Dr Evil tillbringade natten på sjukhuset.

Så då måste hon skaffa en ny spruta eftersom den gamla var förbrukad. Den sort som läkaren skrivit ut är dock slut på varenda apotek, samt restnoterad hos leverantören två veckor framåt.Det finns dock ett annat märke, med samma innehåll, som hon fått förut, inne på apoteken men den kan hon inte få för hon har inte recept för den. Och jag får inte tag i en enda sjukvårdskontakt som kan skriva ut den sorten åt henne!

Så på sjunde apoteket idag, klockan 21 på kvällen, när receptarien säger åt mig att "men det är ju ett läkemedel som är livsnödvändigt, så du måste ringa en läkare så han ändrar receptet" tror jag hon märker att jag blir lite lätt irro. Jag upplyser om att jag HAR ringt, jag HAR varit på alla apotek och nej, hon behöver inte kolla när den kan tänkas komma in till henne för det är tidigast den 25 februari. Hon undrar med ett irriterat tonfall- och få dialekter kan låta så ilsket uppfordrande som en mellanösternbrytning, let me tell you- vad som händer om Mumlan inte har sin spruta. Tjutfärdig plockar jag ned plånboken i väskan igen medan jag säger Anafylaktisk chock. Hon kan inte andas.

Den lilla intensiva hetsiga receptarien ängeln slår ut med armarna.

-Men sjutton år! Flickan måste HA den sprutan. Jag ringer läkaren. I morgon, inte nu. Du får ta den andra sorten.

Så med mig hem får jag den andra sorten, den som finns men som inget annat apotek gett mig trots att det borde synas i historiken att vi haft den förut i många många år. Hon tar det på sitt ansvar. Hon ringer läkaren. Hon säger att det absolut viktigaste är att Mumlan har en spruta, kosta vad det kosta vill. Hon avslutar med ett blixtrande leende och ett:
- Varsågod Mami!

Du mörkögda ängel. Tack, tack och åter tack. Klyschigt men sant: jag är dig evigt tacksam.

7 kommentarer:

  1. Gilla på den! Vardagsänglar finns!!!
    Skönt att det löste sig efter många om och men.
    Kramar!!!

    SvaraRadera
  2. Jösses vilken skön avslutning på en överjäklig strulkväll!

    SvaraRadera
  3. Skönt med människor som vågar fatta beslut!

    SvaraRadera
  4. Underbart med sådana människor!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Vilken tur att såna människor finns! Och så bra att DU inte gav upp utan fortsatte runt på alla apotek.

    SvaraRadera
  6. Ja tack o lov för såna! Jag var med om nåt liknande under hormonstimuleringarna när V skulle tillverkas. Skulle hämta ut ny spruta med hormoner och då var den jag skulle ha slut på USÖ. Åkte till Linde, slut där med. Hon på apoteket där kollade varenda apotek i länet och den fanns inte nånstans. Var grinfärdig för det var bara två dagar kvar till äggplockning. Då tar apotekarien på sig att jaga läkare på fertilitetsenheten. Ringde runt överallt och tvingade nån att skriva ut samma preparat men dubbelt så mycket i. Så den dagens hormonbehandling som var kvar kostade landstinget ca 4500! Sånt måste dom ju för fan ha hemma! Kram

    SvaraRadera

Vassego, här är Pratpinnen!