Jag borde köpt en lott

Skröt på jobbet idag att jag lyckats med det omöjliga: både Mumlan och Molla hade fått varsin läkartid, oberoende av varandra, på olika avdelningar precis efter varandra! Klockan 13 och klockan 14. Det är baske mig som att vinna på lotto- sånt HÄNDER bara inte? Har man flera barn och dessa har viktiga saker inbokade så är det alltid antingen

 

A) På olika dagar- fast inte så det funkar med nånting annat i vardagen/jobbet

B) Precis när du ska göra nåt annat viktigt

C) Samtidigt så de krockar

 

Men alltså inte idag. Jag skulle baske mig ha köpt en lott- men det hann jag inte. Två timmar efter att vi kommit hem var det bara att konstatera att vi måste nog åka in med Bäbisens misstänkta öroninflammation...

 

Tre barn av tre möjliga hos doktorn samma dag... Idag har jag gjort skäl för skattepengarna:-)

There´s gotta be more than this?

Dagen började fantastiskt igår med frukost med Bäbisen och därefter dans vid skrivbordet. Sen gick det bara utför.... det är så sjukt mycket att göra på jobbet att jag också blir sjuk. Nästan i alla fall. Jag har redan varit det en gång, och jag känner igen tecknen.

 

Kvart över elva (förtydligande: mellan 17-20 jobbade jag inte, då var jag med min familj)  igår satt jag fortfarande och slet med min djävulspresentation och den blev inte bra hur jag än gör den. Då fick Bäbisen krupp..... Där och då, instängd i ett ångande badrum med en skällhostande ledsen Kapten Guppy, numera Kapten Nilkrokodil, bestämde jag mig: jag måste gå ned i tid när Dr Evil börjar jobba igen.

 

När Mumlan och Mollan var små jobbade jag 120%. 120%, ensamstående, bodde i ett kråkslott på landet med enbart vedeldning och hade samtidigt nån form av socialt liv. Det slutade med att jag under en bilfärd- dessvärre var det dessutom jag som körde- glömde bort hur man bromsar och kraschade både min egen och en annan bil. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg hur man gjorde, det var nånting med pedalerna där nere men vilken? Veckorna innan hade jag redan funderat över varför jag stoppat in tandborsten i diskmaskinen, glassen i garderoben och strumporna i handväskan. På den nivån. Sen blev jag sjukskriven. Det tog ett tag av ligga-på-golvet-med-fötterna-på-spiselkransen-och-glo-upp-i-taket-åtta-timmar-om-dagen innan jag blev jag igen.

 

Jag gör inte om den resan. Dr Evil vill åtminstone försöka jobba heltid i höst vilket jag respekterar. Men jag tänker gå hem tidigare om dagarna och vara med min man och mina barn, andas frisk luft och kunna träffa mina vänner eller gå och träna utan dåligt samvete- det kan jag inte idag. Jag jobbar eller är på väg att lägga Bäbisen, that´s it. Livet är mer än så.

Bra start

Frukosten intogs med den här krabaten. Kan resten av dagen bli annat än fantastisk då?

Överallt och ingenstans

Jag är- som ni märker- inte superaktiv här just nu. Det är massor av stora och luddiga saker på jobbet *att göra alltså.... vi har INTE fått skadedjur på kontoret. Om man inte räknar 23-åriga dataingenjörer som skadedjur förstås, men det tycker jag inte ni ska göra. De är rätt roliga bara man lär känna dem* och hemma är Bäbisen överallt och ingenstans hela tiden. På ett bra sätt, han är förbaskat underhållande men släpper man honom med blicken så mycket som en sekund så är han genast med händerna i toaletten eller försöker sätta i batterier i katten eller undersöker var den svaga punkten finns i grindanordningen ut till hallen där allt mumsigt grus finns.... Så tiden finns helt enkelt inte till blogg just nu. Men det är ok tycker jag- jag följer med i edra äventyr istället och lutar mig tillbaka i att mitt eget står lite på standby *eller går i full fart. Hur man nu väljer att se det:-)*

Iakttagelsen numero uno just nu är att jag precis sagt upp mitt träningskort eftersom jag aldrig hinner använda det, och därmed helt plötsligt precis som alla andra gånger jag sagt upp ett träningskort börjar träna minst två gånger i veckan igen tills det går ut i maj. Varför säger man helt enkelt inte upp sitt träningskort oftare är ju frågan?

 

Ovan ser ni den lille skurken in action. Den där aktiviteten höll honom lugn flera minuter. Mig med, tills jag insåg att han hittat en märkpenna....

Ja med lite tur så?

Det finns ett och annat här i livet som jag inte förstår. Några exempel:
 

Erik Haag väljer mellan bubbliga glada pastell-Martina Haag och sofistikerat svala blaserade Lotta Lundgren.

 

 

Bella väljer mellan varm rolig glimten-i-ögat-valpen Jacob och iskalla supersura streber-Edward.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dr Evil väljer mellan smala snygga energiska 32-åringen QfE med kort jeanskjol och solbränna och lätt puffiga finniga trötta gnällspiken 40-åriga QfE urtvättade mysbyxor med bäbiskräks på.

 

 

Baserat på de två översta exemplen verkar det ju trots allt finnas hopp om att han behåller mig va?:-D

 

 

Om nu nån behöver ett förtydligande

Jag jobbar med information. Dvs jag jobbar med förtydliganden, handhavandefrågor och utbildning. Ibland tar jag med mig jobbet även utanför kontorets väggar. Som i fallet med den här skylten till exempel.

 

Den här skylten betyder inte "Du, kan inte du vara gullig och låta bli att röka härinne? Vi som inte röker skulle uppskatta det jättejättemycket. Tack på förhand!"

 

Den här skylten betyder "Om du din efterblivna neanderthalare så mycket som funderar på att tända den där giftpinnen här inne kommer jag slita ut dina lungor med en smörkniv som enda redskap och mata min dvärgschnauzer med dem!!! Tack för uppmärksamheten."

Oooookej....

I morse cyklade jag i 2 km bakom en man med stentvättade jeans. Och inte nymoderna stentvättade jeans. Från förra gången.

 

Man behöver inte följa modet slaviskt. Men vissa saker gör för ont i ögonen för att det ska vara ok att utsätta andra medmänniskor för det!

Tre snabba en måndag

Bra idag

 

• Vår!!! JA det är blåsigt, men det är det på våren. Nu gillar vi läget hörrni!
• Lasagne i lunchlådan. Få saker är godare faktiskt
• Min bäbis är så himla glad och öppen och jättejättefin jämt. Han är snart ett år och hittills har jag inte känt en enda gång att han är till salu faktiskt!

Mindre bra

 

• Det finns en MILJON olika sorters löparskor. VIsste ni det *klart ni visste. Har en känsla av att jag är sist på bollen här...* och det kommer ta mig veckor att välja

Fast bra ändå

• Det finns en MILJON olika sorters löparskor. Vad kul att kunna välja och hitta en som är optimal för min fot!

 

Sträcker på mig

Det är ofta svårt att erkänna något man är stolt över, en bedrift man faktiskt uppnått. Men det finns en grej som jag är riktigt rejält mallig över.

Inget av mina tre barn är morgonpigga. Jag vill hemskt gärna tro att det är jag som åstadkommit det. Det vore isf det mest storartade jag åstadkommit i min fostran av dessa små individer.

Mvh kommer_sova_som_stocken_till_halv_nio_minst_i_morgon

Varför man kollar dagens agenda innan man går till jobbet

Hade jag kommit ihåg att jag skulle sitta med rekryteringar hela dagen idag, hade jag troligtvis inte tagit på mig casual friday-dressen med leobyxor med häng. Just sayin´...

 

Ha en finfin fredag- må zombiesar nafsa edra hasor när ni skuttar fram i vårljuset:-)

Japp, det platsar på listan över "Skummaste saker som hänt en tidig morgon i Lilla Staden"

Under morgonens promenad i mitt hemområde, i en av stans halvcentrala områden,kliver helt plötsligt en engelsk lord ut ur buskagen.... eller i varje fall en tjugoårig farbror i komplett skogsgrön tweeduniform med en liten rutig keps på huvudet och ställer sig och tvärstirrar på mig i ca hundra meter *mina hundra meter. Han står still.* och börjar sen  FÖLJA EFTER MIG!

 

 

Weirdo. In deed. Ska man förfölja folk ska man väl åtminstone bära en diskret utstyrsel?

This is not the Droid you´re looking for

Det är ju trist, det är det. Men jag får ett helt gäng med anonyma kommentarer som vill att jag kollar in deras blogg om best blåsarbeten *fritt översatt... jag vill inte skriva ut det för att få en massa snusktrafik hit* så dessvärre känner jag mig nödgad att sätta på ordverifiering.

 

Sorry. Jag vet ju att ni inte är robotar, men ett litet tag kanske ni står ut med att intyga det?

Ja- det spelar faktiskt roll

Jag vet inte om det är så överallt, men i vårt län får barn som är rädda för doktorn, spruträdda eller av nån anledning mår psykiskt dåligt av att befinna sig i vårdsammanhang, ett litet gosedjur.

 

Man kan ju ifrågasätta nyttan av det här- hur vettigt är det egentligen att slänga ut pengar på gosedjur, det finns ju rätt många andra saker att bekosta inom sjukvården, och svenska barn är ju erkänt bortskämda med materialistiska ting, på vilket sätt skulle ett fånigt gosdjur göra skillnad i redan överfulla barnrum?!

 

Jag var inne i snabbis i Mumlans rum i morse. Mumlan är 17 år.

 

Ibland är det helt enkelt de små sakerna som spelar roll och är viktiga. Det bara är så.

Men oj!!

Dr Evil ringde från mormors kök: -Mormor undrar om hon ska klippa bäbisen?

Och jo, det bör hon ju. Men min bäbis!! Hur gick det till, hur kunde han bli så stor så han måste KLIPPA SIG?!?

 

*kryper ihop i fosterställning och vaggar fram och tillbaka*

Alltid, oftast och aldrig

Fru Fransson hade en bra grej tycker jag, jag snor den och uppmanar er andra att göra det samma!

 

Alltid: Kofta eller sjal eller båda- det beror på hur varmt det är men nån av dem iaf
Oftast: Lurar on, skorna off
Aldrig: Klocka på. Klarar bara inte av det trots att jag tycker det är grymsnyggt!

 

Och du?

Så jag inte kan smita undan

Jo just det- jag ska ut och bli zombiejagad ikväll igen! Skriver jag det här kommer jag inte undan. Ha! Jag är så smart!

Hur kul kan det bli på en skala?

Igår kväll kom Bäbisen på att han inte var trött- inte det minsta faktiskt! Och med en glad, snattrande bäbis som vill kramas och skratta och läsa Tummen-boken är Dr Evil och jag överens: fuck rutiner!! Det gäller att njuta varje tillgänglig sekund av den där ljuvliga lilla varelsen.

 

I övrigt är det en massa roligheter som snurrar runt for the moment. Bara idag ska jag göra nån slags personlighetstest, buda på ett hus i andra änden av världen och äta semla två gånger- häpp liksom!

 

 

 

Zombs comin´up behind- MOVE THE FOOOOOORCES!!!!!

Jag är en fet, lat människa. Får jag välja, transporterar jag mig vart jag än ska via cykel. Alternativ no duo är att gå. Konstigt nog är jag inte så förtjust i att åka bil, huvudsakligen för att jag blir för rastlös resten av dagen då. En sak som jag har extremt svårt för är dock att springa- löpträning helt enkelt?

 

Dock är det så att jag har ett gymkort som bara dammar igen- jag hinner för mitt liv inte iväg att träna?! *And spare me all the crap om att "man kan alltid hitta en timme till att ta sig iväg till gymmet", för det är SKITSNACK! Det tar inte en timme, det tar en halvtimme dit,en halvtimme hem, 20 minuter att duscha och en kvart att plocka ihop alla grejer- alltså nästan tre timmar och det har jag faktiskt inte som överarbetande småbarnsmamma. Sorry but no.*

 

Så jag ska ge mig ut att springa istället. Det tar åtminstone bara en dryg timme, kanske en och en halv timme (för/efterberedelser inclusive) och det kan jag nog nånstans prioritera in. (Jag har en bra familj som stöttar. Det ska inte sägas annat!)  Och nu kommer vi till själva poängen med hela det här röriga inlägget- jag har laddat ned en zombie-run-app!! FATTA hur mycket mer motiverande och hur mycket fortare man springer med en morrande zombie i örat!!

 

Dagens mattips: Dr Evil gjorde portabello-halloumiburgare i fredags. Om jag ska äta en enda sak för resten av mitt liv, så blir det den. Excellent!!