I nöden prövas vännen

Efter 12 timmars maratonamning, en Dr Evil med huvudet fullt av sitt nya och sitt gamla jobb och därmed totalt ointresserad av vad en Kapten och en mamma gör om dagarna, en festivalstirrig dotter som packar för brinnande livet och hade behövt en mamma som kollat över tvättkorgen och kommit ihåg att köpa solkräm, var jag till slut färdig att börja gråta *och kan nog ha gjort det också* Då stod hon bara där- Baby L!

Trots eget långväga besök av kär vän och fullt upp med alla de sysslor en ensamstående trebarnsmor har innan dagishämtning, släppte hon allt hon hade för händer och kom till undsättning utan att jag egentligen bad om det, hon läste bara mellan raderna och fanns där. Hon slängde på kaffet, instruerade om bärsjalsknytning, slängde en snabb blick i Mumlans packning och insåg att det saknades gummistövlar- jasså har ni inga, ingen fara, ni får låna min äldste sons, jag fixar det- vaggade vagn med ena foten och lös upp hela mitt kök och min tillvaro.

Förra veckan var det Mrs Metal som stormade in med en kylväska, öppnade den och slängde ihop en jordgubbstårta av dess innehåll- japp, ni läste rätt, precis så fantastisk är hon!- plockade upp en gastande kapten från skötbordet, sa åt mig att kissa, tvätta händerna och hämta vad jag behövde ha och styrde upp en picknick.

Dessa fantastiska kvinnor. Dessa fantastiska vänner. Dessa människor man bara inte kan leva utan.