"Like sands through the hourglass... so are the Days of Our Lives."

Nej, jag har faktiskt aldrig sett den serien, och jag tänker inte börja nu heller, trots min nya sysselsättning: att sitta fjättrad i soffan och amma, amma, amma.... det är det enda jag gör nämligen. Eller pumpa. Därav bristande bloggnärvaro, jag har helt enkelt aldrig en hand ledig att blogga med?

Vår lille pojke går inte upp i vikt som han ska. För mig är det här helt nytt, amning har aldrig varit ett problem för mig, mjölken har flödat och ersättning har inte ens funnits på kartan! Och med allergibakgrunden på Mumlan vill jag gärna att det ska förbli så, men har absolut noll stöd från BVC-regimen i det fallet. Konstigt, jag har hört så mycket om mammor som jagats för att de inte vill amma, jag kunde för mitt liv inte tro att det var tvärtom? Men jodå. Oss emellan: jag avskyr människan. Oss emellan II: lägger hon huvudet på sned och frågar om han kissar ordentligt eller om han verkar slö en gång till nitar jag henne. Jag har en glad nöjd kissande bäbis som trots allt går upp i vikt och följer kurvan, bara inte så snabbt som hon tycker. Punkt.

Det var veckans blogginsats. Jag går väl och pumpar lite igen dårå. Samt tecknar Netflixabbonemang för lååånga dagar i soffan :-)