fredag 18 oktober 2013

ADHD-QfE 1-0

Idag är dagen Molla flyttar till sin pappa. Jag pallar inte mer, jag är helt enkelt slut som artist på mammaområdet! Fjorton år med ADHD kan uppenbarligen knäcka även den starkaste.

Idag, fast för arton år sen, är även dagen min pappa exploderade och brann upp. Om jag blundar kan jag fortfarande komma ihåg hans röst, hans doft och hans skratt. Fast jag undviker det för det är skitjobbigt.

Vi kanske kan enas om att den 18:e oktober inte är min favoritdag?

7 kommentarer:

  1. Verkligen skitjävladag!! :-(

    Hur platt låter inte kram?
    Men...kram!

    SvaraRadera
  2. Livet ger en käftsmällar ibland så att man ramlar baklänges och ser stjärnor... Vissa dagar är skit helt enkelt!!!
    Förutom klädshopping jobbar jag ju även i skolans värld. Ni föräldrar till barn med ADHD är fantastiska!!! Men hur fantastisk man än är så finns det en gräns när man måste få pausa för att sedan kunna komma igen. Å det är OK!!! De där övermänniskorna som klarar precis allt (och dessutom ser sådär nyponfräsha ut under tiden... de äcklen) finns bara i fantasin. Som tur är!!!

    Var rädd om dig!!!
    Kramar!!!

    SvaraRadera
  3. Det är starkt att säga att man inte orkar mer.

    SvaraRadera
  4. Vi kan enas om det.
    Och jag vet saken med ADHD-ungar, iaf min egna 16-åriga son. Det suger musten ur en.

    SvaraRadera

Vassego, här är Pratpinnen!