Killen allting handlar om

Den här bloggen handlar i huvudsak om mig, vad jag gör, vad jag känner och hur jag mår. Men det känns trots allt lite på sin plats att berätta lite om Kapten Guppy, killen det mesta kretsar kring just nu?

 

Kapten Guppy (som inte är med på bilden.... det där är en animation från en app, för förtydligandets skull) är nu enligt gängse gravidititetsnormer 25 veckor, vilket innebär att jag är i 26:e veckan (fråga mig inte.... räknar man på fingrarna är det ju dessutom typ 24 veckor? Undra på att man blir förvirrad.) Enligt mödravården ska han landa den 5 juni, dvs 2 dagar efter Mollas fjortonde födelsedag men vi räknar iskallt med att gå över två veckor. Han är drygt 30 cm lång och väger knappt ett kilo, i princip stor som en pytteliten hundvalp? I profil stoltserar han med att vara en avbild av sin pappa, han sprattlar till när han hör pappa eller nån av sina systrars röster medan han är måttligt intresserad av kastrullskrammel eller mobilsignaler. Brås han det minsta på sina systrar som barn- eller för den delen sin far nu *host*- så har han väldigt lite hår. Favoritsysselsättningen förefaller vara att krafsa på livmoderväggarna runt om och förmodligen- återigen tolkar jag utifrån pappa- beundrande beskåda och bedöma sin omgivning. Han hickar inte lika mycket som hans systrar gjort, så han kanske inte är lika glupsk på att klunka i sig fostervatten? 

 

Han är vaken en stund på morgonen, till och från på förmiddagen och sover sen en längre stund på eftermiddagen. Framåt kvällen piggnar han till, och precis innan mamma ska sova är det high life! Men bara en stund, sen brukar han komma till ro och somna samtidigt som mamma och pappa. Från att ha varit en väldigt aktiv bäbis som rörde sig i princip hela tiden, skulle jag nog nu säga att han är ganska ordinär, han har sin egen rytm men han följer oss i stort. När hans äldsta syster var en rockbrud är Kapten Guppy snarare ett popsnöre, han gillar musik med snabba trummor och enformig rytm och det allra, allra roligaste är om det är riktigt hög musik och allra som helst live sådan!

 

Tolkar jag anatomin rätt- vilket jag inte är helt säker på, från insidan av kroppen kan det faktiskt vara svårare än man kan tro att gissa om nånting är en stjärt eller ett knä?- så är favoritställningarna långt ner i magen med ryggen utåt, varvat med att ligga framåtvänd spjärnandes med ett knä och en fot på vardera sidan om mammas navel. Han gillar när man klappar honom från utsidan, men är mindre road av att röra på sig när pappa lägger handen på magen, det är som att han stannar upp och andäktigt undrar om det är den där roliga snubben med konstiga visor som dyker upp igen och om han ska börja snart? Och vi undrar ju såklart lika mycket vem han är, hur han ska vara, hur han ska bli, hur vi ska bli och hur allting kommer vara- samtidigt som vi väntar oss tokiga med att få träffa honom! Dock väntar vi mer än gärna de dryga tre månader som är kvar- han är i stort sett klar och skulle ju statistiskt sett kunna klara sig om han bestämde sig för att komma ut nu, men inte må särskilt bra av det, som man säger i Pappa Evils landsände så är han inte färdigbakt än helt enkelt!

 

Observera att det inte är killen i magen som har skrivit brevet. Det är hans mamma