Da Moll

Jag får en del frågor om jag inte saknar Mollan?
Edit: jag får inga illvilliga frågor om Mollan. Alla frågar av medkänsla och för att de bryr sig. Vill bara förtydliga det!

Såklart jag gör. Hon är mitt barn, jag vore ett känslokallt monster om jag inte saknade henne? Jag saknar det som är egentligen är hon, den okuvliga glädjen, de glittrande ögonen och renheten *one might say naivitet.... men jag säger renhet och önskan om att tro alla om gott* och att allt är en lekande lätt lek.

Men jag saknar inte kaoset, förhandlingarna, den ständiga jouren, ilskan, upptågen, lögnerna, rädslan och min kropps ständiga stress. Jag gör inte det. Jag orkar inte. Jag är för skör. Det har varit för mycket.

Så snälla fråga inte mer. Låt det bara vara och så petar vi i det såret när vi väl måste, ok?