Piggelinsmoothie- jodå, visst funkar det! In a way?

Det är tisdag. Jag har stressmage som inte gillar nånting och försöker suga i mig en skojfrisk piggelinsmoothie enligt recept från Ömma Modrens veckotidning som låg uppslagen hemma hos henne- avocado, hallon och tranbärsjuice är definitivt uppiggande, jag hoppar till av förskräckelse när min mun drar ihop sig för varje klunk- och tänker jobba hemma för att inte av misstag fräsa åt exjobbaren jag delar rum med (vilket jag vill undvika till varje pris. Det skulle vara som att sparka en hundvalp. Sånt gör man bara inte!!)  eller med vilje slå min chef på käften (nejdå. Det är nog inte hans fel egentligen. Det kallas omständigheter, men nån måste jag ju skylla på, eller hur!). Typ så. Hellre stanna hemma i det läget. I eftermiddag tror jag dock jag måste ge mig ut för att ta mig till Mårrans land och avsluta en grej. Kul va? Det känns som det där berömda grädden på moset lite.

Dock: I kväll ska jag träffa Mrs Metal. Det blir lite som balsam för själen, samarin för magen och vatten för ökenvandraren.

UPDATE: jag slapp Mårrans land. Det gick att lösa ändå. Och min chef muttrade lika mycket som jag och föreslog taxi för 900 spänn om det kunde underlätta min arbetsdag. Så det är lite bättre nu. Jag har till och med druckit en till piggelinsmoothie. Nu ska jag googla rynkkräm för munnen och lyssna på Olle Ljungström!

Massage the hard core way

Man vet att man hamnat hos en bra massör när följande dialog utspelar sig:

 

- Gör det ont här?

- *ggggggnnnnnnggh* JA!

- Det borde du aldrig berättat för mig. Nu måste jag åtgärda dig.

....

....

....

- Andas! ANDAS säger jag! Annars svimmar du.

 

Jo. Hon var faktiskt fantastiskt bra. Och effektiv. Och trevlig!  Fast nu känner jag mig som om jag blivit överkörd av en gaffeltruck. 

 

 

Det lackar mot julen......

Helgen ägnades åt att röja hemma hos Ömma Modren. En ekande tomhet efter Den Flygande Holländaren, men jag antar att man vänjer sig. Det funkar ju så.

Molla har tagit ner sin styvsyster från Uppland, så här hemma är det inte tomt men rejält ekande- eller rättare sagt hinner man aldrig uppfatta ekot innan nästa tjoande är igång. Men de är glada och söta och rara och håller varandra i schack betydligt bättre än när de är var för sig, så jag ska inte gnälla.

Nästa helg är det maskerad..... Jag har vetat från dag 1 vad jag ska klä ut mig till. Om jag ordnat med utstyrseln? Nej. Om jag köpt tillbehören? Nej. Om jag förberett nånting överhuvudtaget? Nej. Kommer jag ha tid med det i veckan? Nej. Yey. Oavsett tänker jag gå dit och ha kul. Och det behöver jag inte ens förbereda.

Dr Evil har en fantastisk kostym som han smög in med i Mollas rum häromdagen. Det blev en rolig effekt:-)

Men först följer en tung arbetsvecka. Roliga inslag, men tung. Och snart är det jul ❤

Cancerfonden

Ett stort tack för fina kommentarer, sms, mail och stöd i samband med min styvfars bortgång. Det betyder mycket för oss, och det hade betytt mycket för honom. Inte mycket finns annars att säga- det är tomt, han saknas oss, men det finns en frid och ett ljus i att hans smärtor är över. 

 

Vi fortsätter hans kamp för att samla in sitt uppnådda mål till Cancerfonden- uppgifter finns till höger om nån vill- och han var rörd till tårar för de bidrag Cancerfonden fick från er förra gången- ett extra stort tack för det!

 

I övrigt.... ja vad kan man säga? Jag jobbar. Mumlan har fyllt 16 år, har skaffat sig ett extrajobb och får snart köra bil (även om Dr Evil mörkar blanketterna och skjuter på det hela allt vad han kan!) Vi fortsätter turerna kring Mollas epilepsiutredning. Jag behöver köpa nya skor. Typ så. Livet rullar på.

 

 

there is a crack in everything

that is how the light gets in

The end

Mamo kommenterar inte mer. Hans smärta är borta. Nu är den vår istället.

 Max 1965-2012

Good night, sleep tight,
Don’t let the bedbugs bite.
And if they do
Then take your shoe
And knock ‘em ‘til
They’re black and blue!

OK. Jag kan leva med ställtid.

Latmasken har talat

Har just satt i mig ännu en från SJ förbeställd frukostpåse och hoppas vid Gud att det inte ska bli en ny vana.... Frukost intas bäst med Dr Evil, så är det, och den intas som sämst från papperspåse på ett knaggligt tåg *vilket förvisso inte är det konstigaste ställe jag ätit påsfrukosten på, men det stället är, tro det eller ej, hemligstämplat på riktigt :-)*

Fem timmars tåg och två timmars ställtid för en halvtimmes möte. På ren och skär trots tänker jag inte utnyttja restiden till att jobba utan ska slappa till fullo! På det sättet kanske jag håller mig vaken till hela.... halv nio ikväll?

Det är fredag hörrni. Jisses så bra! :-)

Morotskaka eller kladdkaka?

En ganska talande metafor för hur man är som människa är om man är kladdkake- eller morotskakemänniska? Jag ska inte säga att jag kan beskriva skillnaden konkret och rakt, men jag är själv en väldigt, väldigt utpräglad morotskakemänniska. Det innebär också att jag ibland kan ha lite svårt för kladdkakemänniskor? Jag tycker de är lite svåra att kommunicera med, de krånglar till saker och de tar många pyttepytteyttebitar av kladdkakan istället för som en rejäl morotskakemänniska- hugga loss en rejäl bit och sen mosa in den i ansiktet, helst medelst fingrarna!

 

Morotskakemänniskor har tydligen rätt mycket fördomar inser jag.

 

05.38 piiiiiip

Som bloggare är det viktigt att dela med sig av sina bästa recept, vackra bilder på vackra uppläggningar och läckra rätter.

Jahopp. Så här ser det ut hemma hos oss- barnen har plundrat allt bröd, pålägg och fil, ägg har jag glömt köpa, Dr Evil sitter och gnager på ett äpple och jag äter Försvarsmaktens gröna påse eftersom bara äpplen skulle få mig att yxmörda nån av hunger redan innan niofikat. Iiiiiinget konstigt alls! :-)

Grädde på moset

Var hos tandläkaren. Vred på huvudet i fel ögonblick. Fick bedövningsspray i ögat.

 

Som om inte jag var trött redan innan liksom?

Snålheten bedrar visheten

Eftersom jag en längre tid varit lite susig i kupan- typ på den nivån att jag fått sitta ner och hålla presentationer för kunder etc för annars dimper jag i backen- och DET ser allt lite fånigt ut!- har jag dragit ner en hel del på kaffet. Dr Evil har nämligen en teori om att mitt erkänt dåliga järnvärde skulle ha med det hela att göra, och koffein stimulerar ju inte direkt järnupptaget (sen ska väl sägas att "dra ner" i mitt fall innebär två koppar kaffe på morgonen istället för de vanliga fyra, tätt följda av ytterligare 4 på jobbet och så fortsätter det sen hela dagen) och nu gäller det att hitta ett alternativ till min favvisdryck. Jag har testat te, citronvatten och andra teer. Jag har testat varmt vatten med ingefära, te (ja jag vet. Mer te alltså) och tanken på nyponsoppa- men det sistnämna slopade jag fortare än kvickt. Jag svimmar ärligt talat hellre offentligt än dricker nyponsoppa, så får det innehålla precis hur mycket järnupptagsstimulerande c-vitamin det vill! Men i morse blev jag sugen på Oboy! Tyyyyyp första gången på tre år. Kall Oboy. Men jag hade ingen flaska hemma. Den saken är ju dock inte så svårlöst, det är ju bara att åka förbi det lilla cafét vi har bredvid jobbet och köpa sig en flaska Pucko- då har jag ju dessutom en bra flaska att ta till resten av tiden? Om jag tagit med mig plånboken ja. Som jag plockade ur igår när vi skulle på Ted. Häpp.

Idag är det kurs, vilket innebär tråkmat. I det här fallet, eftersom hushållets sedvanliga kokerska Molla har en dålig dag framför sig, har mamman stått på morgonen och klyvt rotfrukter helt utan finess och slängt ned dem i järngrytan tillsammans med kycklingfilé. Där får det stå i ugnen i 120 grader tills jag kommer hem en snabb sväng i kväll tills jag ska åka igen. Hade jag haft huvudet med mig hade jag plockat med mig färsk salvia från sommarstugan igår, eller slängt ned en vitlök eller nåt tillsamman med rotfrukterna, men icke. Ingen vitlök, ingen salvia, ingen Oboy.

Bild stulen från Nordljus.

Nån mer som noterade Nordljus rabattkod på 25%? SOM jag väntat, jag har nämligen spanat in en fantastisk kofta från Noa Noa. Det var nästan så jag tyckte det var rätt åt mig för att jag är så dumsnål att den var slut i min storlek. Så nu ska jag ner på lunchen och köpa den i min lokala Noa Noa-shop till fullpris istället. Ibland bedrar snålheten visheten:-)

Pretty in pink för Cancerfonden!

Den här dagen kunde definitivt börjat bättre.... jag mår fortfarande illa av gårdagens helt fruktansvärda äpplepaj, handtaget på stora kastrullen gick just åt skogen när jag skulle plocka ur disken och hamnade på min vrist, jag möttes av ett reklamutskick från körskolan mitt på köksbordet- "Nu är det din/er tur käre tonårsförälder" vilket fick mig att bli ännu mer illamående, men nu av panik- jag har en liten Molla som mår jättedåligt men är för gammal för att vabba för så nu sitter jag och hafsjobbar med det lilla jag kan kan hemifrån (eftersom jobbdatorn naturligtvis är kvar på jobbet) och jag inser att jag får hoppa min träning ikväll. Igen. Och så är det städdag ikväll. Och jag har fortfarande sommarskor med öppen tå stående i hallen. Och en vissen kruka persilja i köket.

Dagens lobbying-uppdrag blir detta. En av våra kunder har nämligen utmanat sina medarbetare att för alla som klär sig i rosa och skickar in en bild på det, skänker företaget en summa pengar. Ett helt fantastiskt initiativ som jag stödjer till fullo och som jag anser att vi som leverantör borde hänga på! Pretty in pink och för en god sak- kan ju inte bli bättre?

Stoppa tjuven- handbok för tonårsföräldrar

Jag bara älskar det faktum att båda mina små tonårsmonster numera är blonda- det betyder att jag faktiskt kan köpa lite lyxigare grejer för mer pengar utan att riskera att bli bestulen!

 

Alltså, note to self om du har tonåringar hemma. Köp bara

 

• saker de inte kan använda utifrån fysiska förutsättningar (t ex produkter för rödhåriga när de är blonda)
• saker de inte kommer åt utifrån fysiska förutsättningar (t ex saker som är inlåsta eller för tunga för dem att bära iväg med)
• saker de inte vill använda utifrån psykiska förutsättningar (t ex fula saker)

Visserligen kan man ju se det här som lite begränsande i vad man faktiskt KAN  köpa som tonårsförälder, men betänk då vinsten och tillfredsställelsen i att få ha sina saker i fred.

 

Thank you for listening, over and out!

 

Räknar ner

Det är så höst såhöstsåhöstsåhöst så det står härliga till och jag älskart! Jag har en grandiost tjock vinröd kofta, tjocka knästrumpor och de broderade Dr Martens-lookalikesen har åkt fram *jajamensan, kopior. Mina fötter totalvägrar den äkta varianten dessvärre* och har färgat håret i vinrött, auberginelila, orange och koppar. Tyvärr syns det inte mer än det vinröda och lila- jag lastar inte min stackars frisör som med en grabbnäve hår mellan nyporna stod och väste "Förbannat att ingenting ska bita på ditt hår!!!"- och jag är glad över de ditlimmade oranga slingorna- de syns kan jag lova:-D

 

Annars mår jag, som Madickens Abbe skulle sagt! Snart dags för kanelte, en pappershög from hell som min chef hittat åt mig och en cykeltur hem på lunchen för nåt slags improviserat lunchihopskrap och en stunds soffvila- aldrig fel med en siesta mitt på dagen?

 

När börjar förresten Downton Abbey igen? Jag räknar ner för fullt ju! Eller ja, kommer börja räkna ner när jag vet när det börjar i alla fall.....

Ibland kommer lyckan dit den ska!

Sitter i ett regnigt, trist och jävvligt Göteborg och surar över min kalla nödfrukost på Keso och stulen *från gårdagens kurs* frukt och tycker ganska synd om mig själv.

På Nyhetsmorgon visas dagens Triss: en asylsökande fyrabarnspappa som inte vare sig talar eller förstår speciellt mycket svenska, men hans högsta dröm är att kunna etablera sig i Sverige och skapa en framtid här. Eventuella vinstpengar tänker han lägga på att starta en rörelse.

OCH HAN VINNER EN MILJON!!! Ibland hamnar pengarna där de ska! Jo jag vet- en miljon är inte så mycket i det långa loppet, men det hamnade så himla rätt? Det kom som från en klar himmel till en kille som verkligen, verkligen behövde dem och vet att uppskatta vinsten Jag är glad. Jag hoppas andra kan vara glada för hans skull också.

Nyhetsmorgon, ca 7.27

The hunt for food

Efter en SJ-frukost ur papperspåse och en halvtimmes nickande-nästan-somnar-snart ger jag nu upp och njuter av resan istället *japp. Jag är ironisk. Det är SJ, jag åker baklänges och det tar slut i Göteborg. Det är inte många rätt i den ekvationen om ni frågar mig:-)*  Jag är helt magiskt trött idag, lite sådär så det värker i ögonen? Dock är jag hundratio övertygad om att kursen jag ska gå är fantastisk, så framåt dagen lär det inte bli några problem med att hålla sig vaken. Ikväll ska jag promenera och sova (och införskaffa frukost eftersom min chef envisas med att vi ska utnyttja företagets övernattningsrum istället för hotell. Det tycker de flesta är skönt för då är de redan på plats- jag som är van vid en morgonpromenad har inga som helst problem med att transportera mig på morgonen om jag i gengäld kan få en anständig frukost!!!), i morrn ska jag gå och träna och därefter införskaffa nån form av middag-nackdelen med att bo mitt i ett Scienceområde är att inga restauranger är öppna på kvällarna....- och på torsdag ska jag...få se....promenera och skaffa nåt att äta. Eventuellt springer jag nån kväll också. Samt ringer hem varje kväll och lipar. Jag gillar really, really, really inte att resa nånstans. Men i princip kommer hela resan gå ut på att skaffa nåt att äta? Herregud så tragiskt.

 

Men annars knallar det tycker jag? Jag är tillbaka på kontoret i civilisationen, jag är lika förbannad som alla andra på IKEAs borttagande av kvinnor i katalogen- men hey, som min kollega säger: Nu ser det ju ut som att alla barn i Saudiarabien tas om hand av homosexuella män istället, undras om det var det budskapet de ville ha fram? så jag kan inte vara arg på riktigt- jag skulle verkligen behöva köpa nya skor- kanske ett uppdrag i Göteborg när jag tänker efter- och jag hoppas mitt Viaplay funkar på mobilt bredband. Just det. Så ska jag snart gå på Jonas Gardell med. Det blir roligt! *på riktigt alltså!*

 

Och Dr Evil vann förresten två biobiljetter på "Lär-dig-stå-ut-med-din-tonåring"-kursen vi var på igår! Jag TROR syftet var att man ska gå på bio med sin tonåring och göra nåt kul tillsammans, men eftersom vi har försökt gå på bio i två månader med våra tonåringar och de bara vägrar för de tycker vi är skittråkiga och ser tråkiga filmer så ska jag lobba för att vi går själva istället. Vi kanske kan se nån djuplodande, kulturell film som manar till eftertanke och får oss att blicka in i varandras själar? Typ Ted.