Fem månader

Från att inte existera till att vara allt!

Kaptenen är fem månader idag.

Precis som på Söder

Vår lägenhet. Ser precis ur som en sån där liten, bohemiskt personlig Södermalmstrea som två vuxna och tre barn delar på och det funkar för det är ju så charmigt med compact living typ. Förutom att vår trea ligger i Linköping och inte funkar dårå.

Vissa dagar går det bra. Andra dagar- läs idag- klättrar jag på väggarna!

Franska barn kastar inte mat

Nu har jag inte läst den här boken än, men jag har pejlat in grunderna och det verkar vara precis vad jag hävdat ända sedan Mumlan var liten: barn är inga själlösa monster som man måste kasta hela sin vardag över ända för? De är medfamilj och har såväl rättigheter som skyldigheter vilket de klarar alldeles utmärkt och dessutom mår bra av.

Mot biblioteket! Med språng.

ADHD-QfE 1-0

Idag är dagen Molla flyttar till sin pappa. Jag pallar inte mer, jag är helt enkelt slut som artist på mammaområdet! Fjorton år med ADHD kan uppenbarligen knäcka även den starkaste.

Idag, fast för arton år sen, är även dagen min pappa exploderade och brann upp. Om jag blundar kan jag fortfarande komma ihåg hans röst, hans doft och hans skratt. Fast jag undviker det för det är skitjobbigt.

Vi kanske kan enas om att den 18:e oktober inte är min favoritdag?

Valfrihet#2

Ok, just det där med kakdeg kanske inte var så smart. Nu mår jag jätteilla....

Valfrihet

Jag är en vuxen människa. Jag är stark, smart och fullkomligt kapabel att avgöra vad som är bäst för mig, min familj, min kropp och mitt liv.

Och idag bestämmer jag att kakdeg är den perfekta lunchen. Så det så.

To die for

Helvete att jag ska vara så kass på att fota ibland?! SKa bara snabbt skriva ner och dela med mig av gårdagens dessert komponerad av födelsedagsbarnet himself... Lyssna nu, för det här var fantastiskt!!!

 

Kardemummaglass

Fileade apelsiner

Apelsinsås smaksatt med kanelwhiskey

 

Herrejisses. Om jag bara ska äta en sak till resten av livet så blir det nog det!

Hoppla

Sent ute som alltid inför kvällens gåbortbjudning tänkte vi "Äh, vi tar väl med en flaska vin eller nåt, han fyller ju ändå inte jämnt?"

Jo tjena. Jag tror vi får ta och fundera ut en alternativ födelsedagspresent....

Elektrikern from hell

Gnomelektrikern som dröjt TRE JÄVLA MÅNADER med att leverera ett nytt kylskåp- vi har alltså med tre barn fått nöja oss med att kunna handla hem högst en ost och två liter mjölk i taget sedan i juli- ramlade in i morse med framförhållning sen igår kväll.

Om jag plockat ur och.förberett för att underlätta för honom? Skulle inte tro det.

Om jag håller upp dörrar, viker undan mattor, flyttar undan femtielva leksaker framför hans fötter och hjälper till mär han kör runt säckkärran i världens minsta lägenhet? Knappast.

Om jag talat om att han är klent begåvad som väljer de enda två dagar under tre månader slm vi dessutom har målare här så allt ligger i mitten av lägenheten och är ett kaos? Jadå, så klart jag har.

Vad jag gör just nu? Ser på tv.

Vad han gör? Det låter som att han fastnat i hissen.

Karma kallas det.

Den lille filosofen

Gudarna vet hur länge han hunnit vara vaken. Mamma och pappa åt lunch på lokal och hade i allmänna lunchrusningen bäbisen UNDER bordet för han inte skulle bli nedtrampad eller spilld på.

Nånting säger mig att såna här saker kommer användas emot mig efter framtida terapisessioner.

Pajdag

Jag tål sömnbrist ganska bra. Dr Evil däremot, svimmar av en sömnlös natt. Av den anledningen är det jag som tar vår son om nätterna. Nu har dock Kaptenen härjat i en hel vecka nattetid, och min gräns är uppnådd. Upcoming natt är det Dr Evil som ska rodda Kaptenen och jag ska sova- yippiiekayey!!

Men nu idag, för att inte svimma av trötthet, gör jag paj. "Ny dag, ny paj" som Blond Beauty brukar säga. En citronmarängpaj för att Dr Evil har aldrig *hur i hela fridens namn har han kunnat missa det i samma hushåll som mig? Jag förstår inte?* smakat det, och då citronmarängpaj innehåller massiva mängder ägg en liten mangopaj och en chokladswirlpaj till Mumlan. Samt en inbjudan till tjocka släkten att komma och äta paj för annars sätter jag i mig hela själv.

Lite ont i magen har jag med. Sålde en Lovely Knit på Blocket, och då jag själv köpt den begagnad skrev jag ut alla brister jag kunde hitta, samt att jag inte har något kvitto och därmed inte kan garantera äktheten *men jag har gjort alla tester och synat den vad jag kan. Jag är inte intresserad av att vare sig äga, sälja eller köpa kopior mer än nån annan!* och så la jag priset i nivå med vad en yllenoppig, använd kofta är värd. Men jag inser i efterhand att jag aldrig skulle sagt "ingen garanti".... Köparen är nu jätteupprörd och hävdar att hon är lurad. På en kofta för 450:- med alla brister påtalade?! Jag blir så trött. Det hon tar upp som lurendrejeri är precis de punkter jag själv redan pekat på. Och visst är det så att LK-kopiorna är i syntet? Min är i tjock, nopprig ull.... Dock: vad ska jag göra nu? HATAR känslan av att nån är sur på mig, t o m nån jag inte känner!Vad säger ni OM-kännare därute?

Kaptenen vann!!!

Titta vilken underbar liten polare Kapten Guppy ska få!!

Det var alltså jag som hade förmånen att få vinna den här fina Lunafiguren från Luna Dsign. Stort tack fina Malin! Och kaptenen bugar och bockar *samt dregglar. Det är hans nya grej*

Vuxenpoäng schmuxenpoäng

Idag ska jag koka rimmad oxbringa. Detta statement innebär att jag är far beyond vuxenpoäng- nu har jag börjat samla husmorspoäng istället. Det ni!

För att min bäbis behöver en!

Alltså kolla detta. Tävling hos Luna. Min bäbis behöver en sån här. Det gör han! Han har bara tråkiga gosdjur som han ärvt av sina systrar (samt en röd mupp han fått av sin gudmor. Den är förvisso inte tråkig, snarare läskig samt högt älskad och numera neddrägglad).

In och tävla med er, men vinn inte. Det ska jag göra!

Snart ett år sen

Hela graviditeten läste jag cancerbloggar. Läste och grät, läste och grät. Jag hann aldrig berätta att han skulle bli morfar igen. Det var en sån där grej jag brottades mycket med, om jag skulle berätta trots att det var så tidigt, jag visste ju att det var en kapplöpning mot tiden? Men jag sa aldrig något, och i efterhand känner jag att det var rätt beslut. Han hade blivit så ledsen av att veta att han inte skulle kunna vara med. Han gick bort på Mumlans födelsedag.

Idag diskade jag en glasburk som Mamo skrivit- felstavat naturligtvis, jävvla holländare- "Kardemuma" på. Ikväll hittade jag en ny cancerblogg. Nu gråter jag. Över orättvisan, över Mamo, över livets förgänglighet, över att allt kan vara över så fort att de goda människorna drabbas, över att vi inte ska vara osams i år över vart vi ska fira jul och att jag inte ger min son skitäcklig holländsk nyponsirap som tydligen är deras variant av AD-droppar.

Men jag är inte gravid i alla fall. For the record.

Att vara är att vara en påminnelse i vardagen

John Travolta dööör i slutet

Ni vet scenen i Smala Sussie när Gerd, Värmlands störste draggdiiler, dansar för sig själv? Så kände jag mig på Afropower-passet idag. Jävvla oflyt. Jag som älskar afro egentligen?

 I övrigt en ganska händelselös dag, en promenad med Blond Beauty och en trött men gladlynt bäbis. I morrn.... ska jag baka bröd. Och hälsa på en kompis ut på vischan. That´s it tror jag?

Eller se på Smala Sussie kanske? Det är nog banne mig världen bästa film!!

-Pölsa, det sitter fyra knarkare och knarkar i din soffa!
-Fyra bara? Fan, de ska ju vara fullsatt, ja har Stanley Kubrick-festival!