Nyårsdessert för den panikslagne!

Mumlan ska på knytisfest och fick ansvar för efterrätten... eftersom mamman i år lämnat bort den roligaste delen- desserten- av vår knytis till min skickliga syster, hade jag lite efterrättsabstinens och gjorde den åt henne. Och det tog typ.... en kvart? 20 minuter?

Total panik över att du glömt efterrätten och gästerna står i hallen? Det hände- FAKTISKT- en kompis till mig. *Jag vet att jag säger att allt klumpigt jag gjort egentligen var en kompis till mig. Men den här gången var det så. När Blond Beauty- som alltid har allting under kontroll- var i princip klar med allt insåg hon att hon glömt efterrätten.... Eftersom det är Blond Beauty vi pratar om så löste hon den naturligtvis ändå galant, men vi vanliga dödliga hade ju fått panik och pajat kvällen...* Dock inte med det här räddare-i-nöden-receptet!! Och som sagt: det är till Mumlans och hennes polares och därav platsglasen.... Hade jag gjort det hemma hade jag fixat nåt lite mer classy, jag lovar:-)


Vitchokladmousse med blåbärsvirvel

4 portioner. Jag gjorde dock 16, så det är inga problem att räkna om det till önskat antal portioner utan att det blir mer jobb!

• 100 g vit choklad
• 1.5 dl vispgrädde
• 1 dl crème fraiche

Vispa grädden. Vispa ned creme fraichen. Vispa ned den smälta chokladen *som man då förberett genom att smälta den medelst vattenbad. Men det räknade ni förstås ut:-)*

• 1 dl frysta blåbär. Tina och mosa med gaffel
  
• 1 ask amerikanska blåbär  att dekorera med
  
• Nå annat kul att dekorera med. Mumlan gillar kaksmulor, själv kan jag tänka mig t ex rostade mandelspån eller nåt snyggt strössel?

Häll moussen i en strut. Varva mousse, blåbärsröra och amerikanska blåbär, avsluta med ett lager mousse och dekorera med blåbär och övrigt snyggt- varför inte ett tomtebloss också?

Gott Nytt år babes. Det ska jag ha.

2012- året som bara svischade förbi?

I sedvanlig ordning tänkte jag försöka mig på en nyårskrönika... det här året har gått undan må jag säga. Kanske man får se det här med bloggeriet lite som min syster betraktar det- som ett hjälpmedel för att minnas vad man gjort, en slags dagbok helt enkelt?

Oavsett: fina fina ni.Tack för att ni orkar läsa min låååånga krångliga inlägg dag ut och dag in. Jag önskar er alla ett sällsynt gott nytt år!!

Januari köpte jag en bil, satt sönder en soffa i en hotellobby och svor att ta iland GI-målet lite bättre, samt stod på mässa utklädd till superman.

Februari blev jag instruktör i civil krisberedskap med en hals gjord av taggtråd, och missade därefter en ännu viktigare kurs pga samma halsont som även inneburit att jag fått träffa powerpinglorna Rosen och CLE, började på uppdrag i Mårrans land- ett ställe så gammalt att de fortfarande använder bordstelefoner!- och skaffade världens snyggaste cykel!

Mars ville Dr Evil göra slut med mig, jag insåg att André var ett pucko och försökte dölja för Odd Molla att hon skulle åka till Tenerifa *och höll på att bli nervvrak på kuppen.* 

April sålde jag skor till Cajsa-Lisa Ejemyr och min älskade, älskade Pimpmobil , fast inte till Cajsa då utan en tjej som heter Madeleine tror jag det var,  firade födelsedag helt ensam och allena och åkte till Berlin med Dr Evil men utan mitt bagage (det dök dock upp senare).

Maj städade min dotter kylskåpet bara för att få rätt, världens sötaste lilla hamster gick hädan, min syster klippte mig aaaaaningens för mycket  och jag skaffade mig en vattenskada i köket. Igen. Vilket fick mig att inse att jag måste sluta jävlas med karma.

Juni var jag på dejt med Dr Evil och Molla tyckte synd om oss,  jag powerwalkade, älskade en väska och såg ut så här på jobbet. 

Juli testade jag Baby Foot och missade därmed skorean samt hade en fantastisk semester.

Augusti blev jag getingstucken mitt i natten, hotade att säga upp mig om jag inte slapp uppdraget i Mårrans land och gick på bloggdejt!

September bakade jag morotskaka till Mamo och fick panik över att tiden nog gick mot sitt slut samt insåg att min lilla dotter verkligen, verkligen inte mår bra. Det var en skitmånad helt enkelt.

Oktober gick tiden ut och Mamo lämnade oss. Det var faktiskt en värre skitmånad än september när jag tänker efter...

November klädde jag ut mig till Kejsaren och skrämde vettet ur Mumlan, upptäckte tjusningen med halloumiburgare och berättade för världen om Kapten Guppy!

December blev jag förolämpad på asiatiska, mådde illa typ jämt men på nåt sätt blev världen lite ljusare trots Mamo-brist och trots att Odd Molla hade ett helvete på jorden. Själv ramlade jag ner i en damm samt parkerade på en åker.

2012 var en enda stor berg- och dalbana egentligen, men i stort sett ett bra år? Men 2013 blir bättre. 2013 blir fantastiskt. Det bestämmer vi!

Klart Guppyn ska ha en egen Elvisdress!

Nej. Den här kunde vi bara inte gå förbi :-)

Ja, nu när han nämner det?

Försökte lite snabbt dra plotten i SVTs nya Camilla Läckberg-serie för Dr Evil.
-Jo, men han är polis, hon är meningslös lillasyster, förresten hans fru är journalist, det är hon förresten Claudia Galli, och hela grejen går ut på att han berättar allt om sitt jobb för sin snokiga fru som sen skriver böcker om det.
Dr Evil tittade bekymrat på mig.
- Men alltså... säger inte det allt om Martin Melin?

Doften av brända lameller är en sann jultradition tror jag!

Julafton var mycket, mycket lyckad! God mat, fina presenter och trevlig samvaro. I och för sig, frågar man min familj så kommer de kanske inte riktigt hålla med om den där biten med trevlig samvaro..... En liten incident som kan hända den bäste kan man säga.

Min syster, där julafton skulle spenderas, bor i en förort. Fördelen med förorten är att det är stora trevliga lägenheter som är som gjorda för att spendera högtider i, men nackdelen är att det är ett begränsat antal parkeringsplatser? Det brukar jag lösa genom att ställa mig i en närliggande hage. Just igår hade det dock kommit en del snö, men eftersom jag kör en monster-Audi modell A4 Quattro, alltså komplett med fyrhjulsdrift och supermanmotor såg jag inte det som nåt problem, vilket Dr Evil gjorde. Den saken löste jag helt sonika med att FÖRST släppa av Dr Evil, och SEN parkera. Efter andra omgången fastsittandes uppe på vallen som föregick själva hagen, körde det förbi en traktor. Jag stannade traktorn och bad den trevliga ynglingen sopa bort den värsta ingångvallen, och sen tog jag sats. Så klart jag kom in!

Efter maten infann sig dock en viss efterkrank blekhet *som förvisso kan ha inspirerats av Dr Evils idoga frågande om "hur i hela jävla fridens namn kom du in DÄR? Hur mycket fast sitter bilen? Hur ska vi komma loss sen? Nej, det ingår INTE i Audis Assistance-försäkring att bärga bilen när man ställt den på en åker!!"* så Dr Evil och jag gick för att kolla hur fast bilen satt. Och det gjorde den ju.... ganska ordentligt. Vi fick skotta lite. Och lite till. Och puffa lite. Och ringa efter mer putthjälp. Och sanda lite- tip of the year, ha alltid med en påse kattsand i bilen, det är helt oumbärligt i vintertid!! Fast det hade ju inte jag..... min syster hade..... som jag fick låna- och skotta lite mer och putta massor. Sen kom vi loss! Visst är det härligt när man känner att man är en del av en stor gemenskap som alla hjälps åt mot ett gemensamt mål? Synd bara att inte alla- jag nämner inga namn, men det skulle kunna avse mina två systrar, mina svågrar, min bror, min mamma och min man- insåg storheten i den stunden?

Efteråt försökte familjen utröna hur det hela kunde hända, de hävdade nämligen att inte ens efter traktorns framfart var det möjligt att köra in i den där hagen. Dr Evils ständiga, uttröttade men väldigt tappra svar var:

- QfE är helt enkelt inte den bäste på att ge upp, det är nog mest det?

God Jul i stugorna!

Julfrukosten avklarad, hysteriska barn som vill ha julklappar, en mamma med kulmage som inte kan bestämma outfit, en avslappnad Dr Evil med skånsk senap i mustaschmungiporna.... Ja det är väl som det ska vara? :-)

God Jul snyggingar, och tack för i år!

Hur förvara saker?

Det här med förvaring är ju alltid svårt, speciellt i en så liten lägenhet som vi bor i. Dock kan jag konstatera att parmesan i brödkorgen var helt fel. Där ska jag inte förvara ost i fortsättningen. Dock berättade min kollega att han letat efter sitt nyinköpta hårbalsam i flera dagar innan han slutligen hittade det i frysen, så jag är i alla fall inte ensam.

Otroligt skönt med en helg innan julafton! Ambitionerna är låga- färdig skinka, färdig sill och till och med färdig gröt, alla julklappar är inhandlade förutom två och dem skickar jag Mumlan att ta tag i. Idag ska jag göra julgodis enbart för att jag vill det, i morrn kommer Molla hem och sen.... sen är det julafton!

Små späda barn med hjärtan som elefanter

Igår var jag trött så det dansade blå blixtar framför ögonen, jag glömde bort mitt eget personnummer när jag stod på apoteket och försökte få ut medicin och jag blev rasande arg och försökta hitta min chef för att skälla ut honom (det visade sig tack och lov att han inte var där... fast han hade förtjänat det, det hade han) Idag tog det emot redan när jag skulle gå till jobbet, det kändes som att jag bara ville dra täcket över huvudet och aldrig mer gå upp, i varje fall inte förrän klockan 12 när vi har-ännu-ett-sjukhusbesök-som-jag-vet-på-förhand-kommer-att-sänka-mig-ännu-mer-men-det-får-jag-inte-visa-Molla. Mumlan ligger i bihåleinflammation hemma, jag hittade henne på mattan i hennes rum igår där hon låg och feberyrade.

 

Men så, i morse, efter min morgonpromenad, satt Moll helt plötsligt hemma i lägenheten innan skolan trots att det är pappas vecka och var bara bubblig och glad och som hon ska vara, hon skulle hämta upp lite grejer innan skolan. Och väl på jobbet kom det tre snabba kickar från Kapten Guppy, ungefär som "hej mamma, jag ville bara säga hej"!

 

Och på nåt konstigt sätt blir livet lite ljusare? För även om mina barn är lite defekta- en snorig ända upp i hjärnan, en yrslig på mer än ett plan och en ännu olevererad- så är de mina och jag vet ärligt talat inte hur livet skulle vara utan dem och vad jag skulle leva för då? 

GI när man är på smällen

Jag är för jäkla trött och slö nuförtiden... och mycket mer än cykling och promenader mäktar jag inte med i träningsväg. Diskuterade lite lätt med familjen och jag tror vi tar och drar igång en lättare GI-variant ett tag för att pigga på oss? Om det funkar. Märker jag att jag mår dåligt av det får vi lägga om. Men det blir ju som sagt en lightvariant med en hel del kolhydrater (GI utesluter inte kolhydrater, men man satsar på långsamma sådana och vräker inte i sig i överflöd av dem, men det är inte LCHF vi pratar om!) , och frukt lär jag ju vräka i mig med tanke på clementinmängderna på jobbet!

I morrn måndag startar jag upp med en müslifrukost med hallon och granatäpple, paella på quinoa till lunch och halloumi med diverse grönsaker till middag *meatfree monday men vi har inget annat än halloumi hemma?! Jag väntar på en laddning viltkött så frysen är helt tom- använder mycket frysta grönsaker annars- och handla orkar jag inte!!*

Tisdag blir thai till lunch ihop med en kompis och det är ganska lätt-GI-anpassat, spaghetti och köttfärssås till middag eftersom vi får gäster och jag orkar inte tänka ut nåt annat snabbt storkok, men jag kör en rejäl kålsallad till!

Onsdag hoppas jag viltet rusat in. Då blir det kött och rotfrukter! Rester till lunch.

Torsdag... blir en utmaning.  Fisk är jag sugen på! Fiskgratäng med räkor kanske och en rackarns massa dill? Lunch vete skråen....  Det finns dock rätt mycket paella kvar från idag, jag kanske kan frysa in den?

Fredag- ja jävvlar i min låda!! Då blir det fest med kyckling och ädelostsås (väl kokad i fem minuter, då går det bra säger min barnmorska!) Polkabetsgratäng till kanske?

Lördag har vi långfrukost. Sen ska jag göra julgodis och köpa sista julklapparna, hade glömt bort att inhandla leksaker till två små damer. Typiskt. Så mycket GI blir det nog inte idag.

Söndag. Dan före dopparedan. Det blir julskinka och äggröra- ny tradition sen två år tillbaka faktiskt!

Jag ger det ett försök? Jag behöver en rejäl vitamininjektion känner jag!

Notera att syftet INTE är att gå ner i vikt eller på nåt sätt överhuvudtaget påverka vikten- det tåget har så att säga redan gått just nu.... Jag vill må bra. Just nu är familjens mat lite vad vi känner för för dagen, och det funkar inte? Det blir snabba lösningar som jag inte ens gillar att äta, och det blir en massa småhandling vilket skapar stress hos mig, och det blir sena middagar vilket inte funkar för mig alls. Väl planerade middagar gör familjen QfE nöjda och glada, och vi får helt enkelt ta och rycka upp oss. Finns det en matsedel kan dessutom nån annan än jag laga mat, vilket underlättar ofantligt och jag kan ta min kärringvil på sängen direkt när jag kommer hem från jobbet. Så inga moralpredikningar om att inte banta vid graviditet tack- det är inte det det handlar om!

Seriöst programmerarjävel?!

I en av alla de otaliga graviditetsappar vi har i våra mobiler har Dr Evil läst att som partner är det viktigt att man stöttar sin gravida kvinna att motionera, t ex cykelturer eller promenader. Därför tycker Dr Evil att vi ska ut och promenera nu och vägrar ge sig.

Seriöst? Vad är det för efterbliven programmerarjävel som gjort den appen? Har ni sett vädret ute? Jag tänker inte ge mig ut och vardagsmotionera i det här om så nån BETALADE mig för det?

Friday on my mind

Fredag. Kontoret dignar av konsultgodis. Helg. Mumlan städar hela lägenheten tills vi kommer hem. *Yes I knooooow! Ett mycket bra barn. Lite av en kapitalist som inte har några som helst problem att ta ut marknadspris för städning på hemmaplan- och ja, det är svart när det sker åt mamma- men i alla fall?* Vi har kyckling hemmahandlat så jag kan äta det i kväll om jag vill. Gnistrande kallt och jag får skjuts till jobbet och slipper cykla.

 

Tja. Fredagen kunde vara sämre?

Vi har alla olika sätt att hantera kriser- hej, jag heter QfE och jag är sharonfruktmissbrukare!

Igår var jag totalt, klippt och definitivt slut som artist, mamma och människa. Jag funderade helt ärligt på om jag verkligen pallar mer? Om det inte fanns ett nummer att ringa, ta barnet under armen (bildligt alltså- hon är ta mig skråen nästan 1.70 lång liksom?) och åka dit och säga "lös det här". Men det finns det ju inte. Och det är bara att ta nya friska tag. Tills jag upptäckte att en hel dosa puder läckt ut i min fantastiska Piecesväska som jag älskar högt och rent- det blev på nåt sätt droppen? Jag gick och la mig. Fullt påklädd och gldde rakt upp i taket i en timme. Sen dammsög jag väskan, djupandades och åt tre sharonfrukter på raken trots att jag egentligen inte tänkt köpa dem mer eftersom de odlads i Israel. *Vi har alla olika sätt att hantera kriser liksom? En del skär sig i armarna, super sig redlösa eller ställer sig på spåret- jag gottar mig i det förbjudna dåliga i att äta frukt från ett bojkottat land! Living on the edge liksom?*

 

Men idag är jag fit for fight igen! I varje fall tills jag tagit mig till jobbet, vi får se vad jag säger då.... Min termometer visar nämligen -16, men jag är hysteriskt ivrig att få testa mina nya  cykeldubbdäck så jag MÅSTE nog helt enkelt försöka? Jag återkommer med rapport om vad jag tycker om dubbdäck:-)

 

Thank you for listening, over and out!

Bojkotta H&M!

En liten droppe i havet måhända, men följs vi åt så ger det nog en krusning på ytan i alla fall. Jag tänker från och med nu bojkotta H&M!

 

Det är klart jag fattar att de inte är ensamma om att utnyttja fattiga länder men man måste börja nånstans- och ja, det är möjligt att det finns en annan debatt runtomkring att det är bättre att ha ett dåligt jobb än inget jobb alls, men det i sig tjänar ju som ursäkt för företagen att fortsätta betala minimilöner och inte skatta för sig? Och att företag syns och hörs och får agera som exempel för de andra gör nog ändå att en och annan tvättar sin smutsiga byk för att slippa springa gatlopp i media!

 

Och handen på hjärtat- om Mumlan och hennes kompisar med sina studiebidrag kan rata det billigaste alternativet till förmån för nåt lite dyrare av solidaritet, då kan vi aningens mer plånboksstarka än studerande ungdomar också göra det! Häng på bojkotten! Det må finnas hur många praktiska små startset för bäbisar och fina filtar där som helst, men jag vill inte se framför mig en brinnande textilfabrik varje gång jag använder dem. Det finns fina bäbissaker i second hand-butikerna med.

 

 

Lilla julbordet

Jag var verkligen ofantligt nöjd med mig själv som redan vid lunch tänkte på att jag ikväll får en glutenallergisk fikagäst och därmed kokade ihop lite pannacotta att bjuda på. Nu kommer hon om en timme och jag kunde ju tänkt på att hon kanske borde få lite mat också, och lämpligen bör ju den också vara glutenfri.... och vi har inte handlat på en vecka och jag ooo-hooo-rkar inte pulsa ut i snön.

Om man bjuder på bara prinskorv, är det ok att kalla det för mini-julbord då?

Det var det

Vårdcentral avklarad. Nu förtjänar jag banne mig ris alá Malta till lunch!

*Barnet? Hon äter inte ris alá malta. Eller nånting annat heller. Hon lyckades dock tjata till sig coca cola dagen till ära. Alltid nåt liksom- ihop med söndermicrad macka täcker det väl iaf nån del av kostcirkeln?

Tack och Googlediagnoser

Tack för värmande kommentarer igår. Man blir lite missmodig. Det är klart det lika gärna kan vara nåt "simpelt" som borrelia, järnbrist, eller vad det nu kan vara för vanliga grejer det nu finns att välja på- det var vår utgångspunkt från första början- men efter så här många månader börjar man misströsta? Och jag tycker nog sjukvården egentligen gör vad de kan, hon har diverse remisser och kallelser och en oerhört engagerad personal på vår "hem"-avdelning, men allting tar sån tiiiiiiid! Vi började hela resan 2008, det har eskalerat till nuvarande tillstånd i somras, senaste fyra månaderna har varit riktigt, riktigt illa och idag skickar jag henne inte ens till skolan. De kan ju ändå inte ha henne där, hon är på lektionerna 20 minuter i taget, sen måste hon gå ut. Eller så minns hon inte ens att hon varit där. Nu har hon sovit i snart 14 timmar, och visar inga som helst tecken på att vilja sluta med det (nej hon är inte medvetslös. Det har jag kollat. Sisådär hela natten)

 

Så idag stannar vi hemma. Förutom en sväng till vårdcentralen om jag lyckas tjata mig till en tid. Fick råd av sjukvårdsupplysningen igår från en jätte, jätte, jättevettig människa som hade en bra poäng: nu har alla experter tittat, klämt, vridit och känt- det kanske kan vara en bra idé att en helt vanlig allmänläkare tar en förutsättningslös titt? Som inte vet så mycket om bakgrunden, utan bara funderar utifrån att det kommer in en liten tjej med underliga symptom. Det kanske ÄR borrelia, men jag tror ärligt talat inte att nån kollat det?

 

Problemet med Google är som tidigare nämnts att det är väldigt lätt att ställa sin egen diagnos, och att den då drar iväg till värsta möjliga scenario. Men det innebär också är att man som lekman- eller ens mamma- tas på allvar när man ifrågasätter olika symptom, bara för att din sambos grannes jobbarkompis hade exakt samma symptom och du har googlat på hennes diagnos och tycker det finns likheter så är det inte det din dotter har och hör sen, och så tappas aspekter bort som kanske hade varit relevanta?

 

Vid det här laget testar vi vad som helst inom beprövad vetenskap *vilket enligt min ringa åsikt inte inkluderar suspekta naturmediciner eller att dra ungen genom ett kluvet träd vid fullmåne. Tyvärr.* och jag tycker definitivt det är på sin plats med lite förutsättninglös testning. Vi har inte så mycket att förlora.

 

Väntar på nåt annat

Det är svårt när stora barn är sjuka. Små vabbar man. Punkt. Det gör man inte med stora lika lätt, dels är det ett byråkratiskt bekymmer- jag har läkarintyg, men ooooorkar helt enkelt inte ta fighten med Försäkringskassan för alla oändliga småtimmar hit och halvdagar dit, jag är hellre på sjukhuset gratis och hemma jobbandes- och dels har man en annan moralisk plikt? Det är liksom en sak att min kollega inte kan jobba hemma när hon samtidigt har en febrig tvååring som vägrar gå ur hennes knä, men min trettonåring ska ju bara vaktas, jag kan jobba samtidigt som jag är hemma och bara ser till att hon inte blir medvetslös? Så jag pusslar, småjobbar, är ständigt nån annanstans i tankarna vare sig jag är hemma eller på jobbet, googlar symptom, väntar på samtal från läkare, väntar på samtal från andra projektledare, väntar på att skolan ska ringa om att hon måste få gå hem, väntar på samtal från kunder, väntar på samtal från mina resurser, väntar på att livet ska ta en annan vändning.

 

Och jag har inga svar längre om att det nog inte är farligt, att det nog går över, att vi ju ska på en ny undersökning nästa vecka och då vet vi mer efter det, att vi väntar på att nån expert på nånting ska höra av sig. Jag kan bara ta henne på allvar och tillsammans med henne gå igenom symptom på tumörer, MS, leukemi, och gud vet vad för sjukdomar en trettonåring inte ens borde veta att de existerar, och rationellt försöka sortera bort dem. Men jag vet ju inte mer än hon? Så vi väntar. Och väntar. Och väntar. Och ringer igen. Och väntar.  Och googlar. Och väntar på att livet ska ta en annan vändning.

Vit jul!

Det är stoooora fina flingor som singlar ner från himlen, hela världen är vit och vacker och jag tror vi får en vit jul.

 

Ain´t life a fairytale? :-)

När man inte är helt haj på det här med fysikens lagar....

Om man  inte tänker på att snö faktiskt isolerar, vilket kan innebära att en trädgårdsdamm, trots -16 inte bottenfryser. Om man glömmer bort var denna damm är placerad i en trädgård. Om man pulsar runt i nämnda trädgård utan att riktigt ens tänka på det faktum att det kanske ligger en damm och dräller där nånstans. Om man kliver på snön ovanför den dammen. Då kan man bli förbannat blöt. Just saying. *Inte jag alltså, en kompis till mig.... host....*

Och Dr Evil har minsann fått finmejl! Tro det eller ej, men ingen mindre än den egyptiske envåldshärskarens fru, Mrs. Susanne Mubarak, har mejlat just Dr Evil och vädjat till hans goda hjärta att upplåta sitt konto för att gömma hennes makes pengar. För detta kommer han naturligtvis bli rikligt belönad. Och vad kan man göra i det läget liksom? Det här vädret tar ju fram det bästa hos alla människor: vi puttar på fastkörda bilar, vi lånar ut isskrapor, vi småpratar fnissigt med okända  människor i väntan på bussen som aldrig kommer, vi upplåter våra bankkonton. Så klart man måste ställa upp liksom?

Slottsvandring och kallskuret

Herreguuuuud vad jag mår illa. Just saying. Inte så att jag tjatar eller nåt, sån är jag inte. Jag bara nämner det så ni vet liksom.

 

Vi ska på  jobbets julbord ikväll! Jag är inte jättemycket för julmat, men jag älskar alla konstiga kallskurna grejer och laxar och sillar och dödrökta hjortar och Farao vet allt, men dels är det ju inte så mycket av det jag får äta- herregudomjaggerKaptenGuppylisterialiksom?!- och dels mår jag illa. Så nej. Ikväll blir inte fantastiskt egentligen, om det inte vore för den lilla detaljen att våra fester nästan alltid är nåt litet mer än bara äta, och i år är det nattvandring på ett slott som ingår! Jag har varit som ett barn på julafton i en vecka inför det här! Fatta att få gå runt i ett nedsläckt slott på kvällen och höra en utklädd guide berätta! Jag är i extas! *Det är inte Dr Evil dock som helt plötsligt insåg att hans Ben Sherman, som numera är hans enda par finskor kvar han äger, inte funkar det minsta i -7 i smala kullerstensgränder och i slippriga fängelsehålor..... han muttrar nånting om "skoterkängor och egyptisk bomull matchar ju så JÄVVLA bra?!" Gnäll säger jag!*

 

Idag blir en kort dag, men intensiv. Det börjar bli dags att knyta ihop säcken, juletid är sällan lugna tider för konsulter har jag märkt Hittade ett gammalt dokument från förra året som jag checkat in 15:41 32 december- och eftersom det var min sista dag gjorde jag allt annat efter att jag jobbat klart, tidrapporterade, städade skrivbord, rensade datorn.... allt sånt. Med andra ord lär jag ju inte lämnat bygget före sex? Julefrid liksom:-)

 

Uppdatering: idag var jag visst på jobbet redan kvart över sju!! Att åka med Dr Evil är väldigt bra för mina flextimmar.... dock vet jag inte hur det ska funka nästa vecka när Molla är hemma igen och jag måste få iväg henne innan jag kan åka. Jag tror jag kommer behöva de här extra timmarna då för att ta igen:-)

Vi bestämmer oss för att saker är bra tycker jag!

Inträdet av vecka 15 och Kapten Guppys 99:e dag (i morrn är det 100:e dagen som acceptfet enligt min app!) firas med att illamåendet kommit tillbaka.... Men eftersom jag på jobbet har fri tillgång till clementiner, älskar snö samt har en skojig dag framför mig ser jag det inte som en anledning att låta mig nedslås:-) *Eller om man tänker på det så här: vi ska få en bäbis! Allt illamående i världen är värt det, det är banne mig en förmån man inte självklart kan räkna med att få uppleva det här tillståndet! Dessutom är det här sammantaget min lindrigaste graviditet hittills.* Tilläggas bör att jag inte tagit mig till jobbet än, få se hur mycket jag gillar snö efter den färden!

 

Gårdagen var väldigt lugn och skön, jag tog mig inte ut till uppdraget utan pulsade istället ner till kontoret, släckte lite bränder *nej jag är inte brandman.... i min bransch slänger vi oss med klyschor hela tiden- det får oss att känna oss som att vi jobbar på riktigt. Vi brukar även säga tar den bollen, vara med i matchen samt det viktigaste är att hjälpa våra kunder tjäna pengar minst 10 gånger per dag!* drog på julbord med kunder fast alla mina kunder var sjuka eller inte kunde ta sig nånstans, och tillbringade sen eftermiddagen på bibilioteket med att läsa in min på nya grejer. Kunde definitivit varit värre! Väl hemma slängde jag upp några mer julgrejer, vi kommer ju vara sparsmakade på den fronten i år men jag kommer ändå på lite måste-ha-grejer vartefter. Sen följde jag väderrapporten och skakade på huvudet åt att folk är idioter som ger sig ut och kör i det här vädret och ignorerade det faktum att det var precis vad Dr Evil skulle göra runt åtta när han jobbat klart- som om 10 mil på kurviga skogsvägar skulle vara nånting att oroa sig för liksom- men gladde mig åt det faktum att vi trots alla olyckskorpar köpte fyrhjulsdrift i våras trots att vi bor mitt i stan. Och gav mig på godispåsen igen.

 

I stora drag: gårdagen var bra. Idag blir också bra. För alla! För det bestämmer vi!

 

 

*Uppdatering: jag är nu på jobbet utan större vedermödor. Kan dock bero på att Dr Evil fick förskjuta sin arbetsdag med en och en halv timme för att köra mig- jag cyklar INTE i det här vädret och jag går inte 8 km eftersom minst halva vägen inte är plogad (den andra halva är konstigt nog alltid snöröjd?)- och han fick skrapa alla rutor och gräva fram bilen medan jag påpassligt nog letade efter mina vantar. Det stod även en buss tvärs över en korsning så vi fick vända och köra runt en omväg, och jag fick rapportera in två händelser på Waze (världens bästa trafikapp!! Skaffa den omedelbart!) Men i övrigt gick det som en dans och jag var på plats runt halv åtta.

Meningsfullt

Igår när Dr Evil och jag ätit färdigt var jag helt vansinnigt sugen på godis! Efter en snabb, men mycket målmedveten ihopplockning betalade jag 180 spänn!! *vad kan jag säga..... godis är ju alltid godis liksom?!*

Efter 10 bitar var jag inte sugen längre. Alls. Jag vill inte ens se den där påsen. Värt eller?!

Jomen det var ju det jag skulle säga ja

Ja just det.... vad jag kan säga om att Odd Molla har flyttat till sin pappa varannan vecka? En välplanerad ny del av vårt liv som inträffade igårkväll kl ca 18, vilket även råkar sammanfalla med exakt den tidpunkt någon talade om detta nya för mig.

 

Inte så mycket alls faktiskt. Det känns rätt tomt på uppslag på den fronten. Men nu antar jag att inte vi inte kommer behöva köpa ny ost riktigt lika ofta.

Nån som är haj på asiatiska?

Kontorskriget är upon oss. Min ondsinta roomie till f d exjobbare, numera nyanställd, levererar förolämpningar på japanska?! Kinesiska? Koreanska? via anslagstavlan i vårt gemensamma rum. Och enda sättet för mig att kontra är ju att gå ner på fjortisnivå....

Har jag sagt att jag älskar att jobba ihop med nördar? Oavsett tål det att upprepas :-)

Meatfree monday

Tomatsoppa med ostknäcke till lunch.

 

Pasta med broccolipest och stekt halloumi till middag.

 

Vad äter ni idag?

Så dum så klockorna stannar.....

Ibland är jag så dum i huvudet att jag slår mig själv med häpnad.... I en veckas tid har jag jagat vanliga simpla polkagriskarameller för att dekorera adventsljusstaken med *I am not really a mossgirl kan man säga....* men de är slut ta mig skråen överallt!! För att ha NÅNTING i botten på den där brickan köpte jag istället Nonstop- eller rättare sagt, eftersom min äldsta dotter är en sån sockerråtta så det inte finns maken till det så köpte jag jordnöts-MnM! Äter hon en sån dör hon nämligen, alltså känner jag mig hyfsat säker på att hon låter bli dem.

Jomen eller hur. Det räckte med att öppna påsen för att inse att innehållet inte går att ha i samma hus som en jordnötsallergiker?! Det kunde jag ju kanske ha räknat ut med...ja. Ni vet. Den där kroppsdelen som inte är särskilt bra på matte. Jag fick till och med försluta den innan jag slängde den. Smart mamma!

I övrigt har Kapten Guppy idag satt i sig både en tomtelatte (halva), en pepparkaksmuffin (halva) och en saffranssemla (hela) Nästa vecka blir alltså lite mer återhållsam i kosthållning. Tack och lov är det sällan jag sätter i mig fikabröd för tillfället- jag är sugen på det tämligen ofta, men det är rätt sällan jag vill äta det när det står framför mig? Så jag känner mig ganska lugn. Jag äter det jag vill äta och låter bli att äta det jag inte känner för. Det har funkat hittills. Med båda de andra hade jag redan nu stabbat på mig dryga fem kilo, medan jag nu ligger på två och ett halvt upp, och har så gjort ett bra tag. Det får funka helt enkelt. Och nu är jag mindre trött, förutom cykel till jobbet blir det vanliga promenader igen, vilket borde hjälpa till lite med.

I morrn blir det sjukhus med Mumlan- inget med Moll den här veckan, man får vara glad för det lilla:-), på tisdag pubbesök med Dr Evil för att få lite ensamtid, det har varit en dryg helg (pub för att då får min käre sambo se Champions League..... hemma är liksom inte tv tillgänglig för honom nån gång...) med en hel jävvla fritidsgård stationerad i vår lilla pyttelägenhet, onsdag Mrs Metal, torsdag Ikea *snälla skjut mig, vi ska köpa säng till Moll i julrusningen!* fredag julfest med jobbet och lördag tänker jag inte röra en fena. Typ den ordningen. Och så ska jag leta polkagrisar varthelst jag sticker fram näsan också!

There´s nothing like the smell of battery in the morning!

Inspirerad av Dobre Futro åt jag fattiga riddare till frukost idag. Lunchen tillbringas med Blond Beauty och innehåller därmed både trevligt sällskap, halloumi samt efterrätt- kunde helt enkelt inte bli bättre! En glad överraskning väntade på jobbet, jag ska köpa adventspynt idag och nästa vecka kommer jag smälla i mig inte mindre än (delar av) TVÅ julbord! Det ni!

 

Som tidigare nämnt så älskar jag att jobba med nördar. Arbetsdagen kan innehålla de mest fantastiska diskussioner och frågeställningar! För att dela med mig till er av all denna oändliga visdom jag ständigt får ta del av, vill jag idag uppmana alla er som har en Galaxy-telefon att lukta på ert batteri och dela med er av hur det luktar. Vi har redan konstaterat att Andreas batteri luktar kokos, mitt hibiskuste och Jonas päron-vanilj. Är inte livet bra förunderligt så säg?

Mina vippflirtiga ögonfransar

Jag läste på lite om fransförlängning, och även om nästan alla verkade jättenöjda så var det en del pyssel? Man fick vara ytterst försiktig när och med vad man tvättade bort sminket, ingen fuktkräm på
ögonfransarna, påfyllning upp till så ofta som varannan vecka, osv. Jag pallar inte sånt? Jag vill bara vara vakna och vara snygg typ? Men det är ju halvsvårt just nu (jag försökte förklara fenomenet mig själv
just nu för Dr Evil igår med uttrycket "som att sminka en gris" och älskade honom mer än nånsin för att han vägrade förstå vad jag menade- jag trodde det var för att han låtsades tycka jag är vacker som en dag
trots att jag ser ut som en flygande tunna! Ända tills han lyste upp och sa "Aha-som att sätta aluminiumfälgar på en 740 menar du?" Nu funderar jag på skilsmässa istället...)

Jo jag vet att massor av folk gillar själva medlen, och att det inte är alla som är farliga.... men jag har rätt känsliga ögon, det är till och med så jag har svårt att använda fibermascara eller ögonskugga med för stora glitterflagor i, så jag törs helt enkelt inte, det är inte värt det.

Istället köpte jag en ny mascara- LÓreal Lash Architect 4D, black laquer. Kolsvarta, täta ögonfransar om än inte så långa. Jag är helnöjd! Nu ska jag bara hitta ett par jeans med så kan jag nästan visa mig bland folk!

Dagens aha-upplevelse

Pleasejeans funkar inte som preggobyxor. Inte det minsta lilla. Inte
ens med den berömda hårsnodden i två av tre knappar.

Mvh hängröv_74@gmail.com

Att sätta nivån för dagen

Ungefär såhär trötta är hela familjen. Jag ser ut som ett överkört piggsvin och barnen som neddrogade zombies *asså JAG har inte gjort nåt med dem! De bara är sådana! Av sig själva!*

Har nån testat fransförlängning? Metoden, inte medlet (det vågar jag mig absolut inte på nämligen). Recension isf?

Var är Dr Evil?

Nu har jag legat i framstupa sidoläge hela dagen och druckit ljummet vatten och sett sju avsnitt av "Once upon a time" och nu vill jag att Dr Evil ska komma hem och underhålla mig!

Men jag har i alla fall hittat en perfekt julklapp till honom när jag legat och skrotat!

Ett duschdraperi!:-D

Så klart ni har rätt

Det är en bäbis:-) I juni hade det lilla miraklet tänkt sig att anlända, början är det sagt, men mamman som alltid går över räknar iskallt med mitten så att pappa Evil kan vara föräldraledig över midsommar!

Den eviga frågan är ju alltid när man ska berätta sånt här.... jag tycker egentligen själv det var lite för tidigt. Men jag tror det här är ett fenomen som hänger ihop med sociala medier? När jag mer eller mindre varje dag skriver om mig själv och min vardag, är det väldigt svårt att censurera bort en stor del av mitt liv? Och att hela tiden hinta om att man mår dåligt eller kommer med undanflykter för olika saker gör att man bara känner sig som en enda stor neggobrunn.... Den här graviditeten har förvisso varit helt ok, en sån där som gör att man faktiskt förstår folk som först i sjunde månaden upptäcker att de är på smällen, för hade det här inte varit planerad och man därför är lite på sin vakt och man inte har koll på sin cykel så hade nog det här kunnat gå spårlöst förbi! Det enda är att jag mår helt makalöst illa (men återigen, för att återkoppla till det innan- det hade man nog lika gärna kunnat tro var magkatarr eller vad som helst?) Jag mår mer eller mindre kroniskt illa hela tiden, något jag inte alls känner igen från när jag väntade mina stora tjejer, och det är ju ärligt talat skitjobbigt? Och då tror jag det finns massor av folk har det här tio ggr värre än jag? Jisses.

Jag ska ta itu med finaste Rosen på hela Hornsgatans award- tack fina du!- men idag kör jag några snabbfrågor från egen ficka först!

Vecka: 13
Planerad? Jajamensan. Det här är helt och hållet med flit:-)
Är storasystrarna glada? Väldigt. De har väntat på det här i många år. (Även om vi inte har tänkt det mer än sista halvåret)
Åldersskillnad: Mumlan kommer vara snart 17, Molla ganska exakt 14 då hon fyller 3:e och det här är beräknat den 5:e
Min ålder: jag kommer precis lagom hinna fylla 39
Pigg och frisk? Förefaller så, vilket gäller både mig och bäbis
Stolt fader? Omåttligt. Och, för att vara förstagångsförälder vad gäller bäbisar (tonåringar har han vid det här laget vrålkoll på!), väldigt cool sådan må jag säga? Han är lugnare än vad jag är.
Namn: det är vi helt överens om att hen ska få ett. Vilket är dock inte fastställt än. 
Tjej eller kille? Spelar, helt ärligt, absolut ingen som helst roll. Vi har varsin gissning, och båda är ungefär lika välgrundade *dvs inte alls*
Genusfrågan: är otroligt viktig för mig. Vi kommer köpa grejer vartefter- finns mer eller mindre ingenting kvar från tjejerna, och vi tar det mesta begagnat- och då kommer vi gå på vad som är fint och/eller praktiskt, inte om det är rosa eller blått.
Märkeskläder till bäbisar: Hallåååå, läs ovan om åldern på storasystrarna? De har redan bestämt både mini-Converse, mini-Fjällräven och mini-Adidasbyxor. I´m sooo screwed already..... Det spelar inte så stor roll vad jag tycker i det avseendet:-)

Så är läget hittills i stort. Jag kommer rapportera fortlöpande, jag lovar, även om jag inte riktigt kan lova att det här blir en renodlad gravvoblogg precis som jag inte tidigare kunnat renodla nånting- jag har svårt att hålla mig till ämnet helt enkelt? Men bara för att förtydliga en sak så här i decembertider i alla fall: jag älskar glögg. Jag lever ihop med en kemist. Jag kommer fortsätta dricka massormassormassor av glögg, men eftersom han har vrålkoll på densitetsviskositeten i avdunstningspunkten för ickereaktiva... ja nånting. Jag lyssnade inte..... så är det ingen fara. Jag kokar glöggen så all sprit är ordentligt borta, tro mig. Så have no fear när ni läser glöggrapporter här en månad framöver!

To be continued....

Vad ni ser här är anledningen till min extrema tråkighet i bloggvärlden på sistone. Det är alltså inte halshuggna hamsterungar ni ser på bilden, utan mina tår- eller rättare sagt, det jag fortfarande ser av dem.

Så gissningslek i bloggen: varför har QfE problem med att fota sina tår nuförtiden och varför har hon blivit så trött och tråkig?

Award

Jag har fått en bloggaward från ingen mindre än snyggaste Fiona! Tack söta du- jag är rörd och stolt och känner mig just nu inte det minsta tokrolig:-) Aj lööv your blog too och den ligger i min läslista vilket är det första jag läser när jag vaknar varje morgon!

I accepterandet av awarden ingår att man svarar på 11 frågor. Jag samlade ihop ett gäng från diverse bloggar jag läst denna utmaning i, och var faktiskt så fantasilös att jag inte kom på några själv alls?

Favoritfrukt: Älskar mer eller mindre all frukt, men gärna frukt med nån form av stor kärna, t ex plommon eller persikor. Fast allra allra mest citrusfrukter….

Tycker om som jag inte trodde jag skulle gilla: En f d kollega. Hon vann verkligen i längden:-)

Favoritparfym: Dolly Girl, Anna Sui

Vad ville du bli när du var liten: Bibliotekarie eller journalist

Vad är du idag: Informationsutvecklare

Rött eller vitt: Rött vin, speciellt i glöggform!

Årstid? Höst

Vad gör dig ledsen? Människors elakheter

Vad är det bästa du vet? Mornar när man inte behöver gå upp

Drömresa? Skottland. Ljunghedar, whiskey och spökslott!
Vad önskar du dig i julklapp? Samma som förra året- bidrag till välgörenhet. Men i år kommer mina egna julklappspengar- förutom till barnen- hamna på Mamos insamling.

Favoritmat på julbordet? Kräftomelett, mammas Jansson och julskinka. I år fick jag tips om att ha äppelmos på den- hur i hela fridens namn kunde jag INTE komma på det själv?!

Favoritplagg? Koftor. Har hur många som helst, helt klart det plagg som dominerar min garderob.

Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost? Husmanskost hela dagen!! Jag tycker vårt svenska kök är grymt underskattat och jag skulle nog lätt kunna fylla ett års matsedlar med bara svenska klassiker!

Vad man ska sedan göra är: Meddela den som blivit nominerad både på din och dennes blogg. Svara sedan på valfria frågor du fått av den som nominerat dig. Välj några nya bloggar att nominera och gör nya frågor/alternativt ta från ovan till de nominerade att svara på. Länka till dem i din blogg. Utmärkelsen ska gå till bloggar med mindre än 200 följare på google.

De bloggar jag väljer att nominera är ett urval av de bloggar jag läser dagligen, men som jag hoppas fler än jag hittar då de är extremt läsvärda! Naturligtvis finns det ännu fler än dessa och kunde jag skulle ni få en var och en, men nu skjuter jag från höften på tre stycken. Ni får gärna svara på samma frågor som jag, men med tanke på er tre damers fantastiska tankeverksamhet är jag nästan mer nyfiken på saker ni kan berätta om er själva i form av en fråga:-)

Singelmamman: Ack, denna Singelmamman. Hur hon överhuvudtaget kan vara en singel är för mig en gåta, det är så jag vill gifta mig med henne?!

anna med litet a: Den här bloggen är låst så där får man vackert be om en inbjudan. Men det är det väl värt, tro mig!

Stort och Smått: hon som lät drömmen bli verklighet. Vi väntar med spänning på det färdiga resultatet!

Sådär! Stort tack återigen Fiona, och in och läs på ovan nämnda bloggar- ni kommer inte att ångra er!

Min chef

Det är rätta takter-så här ska man behandla sina anställda! Denna låg på mitt skrivbord när jag kom i morse.
Det är dessutom inte vilken chokladkalender som helst  utan en Tintin-chokladkalender :-)

Ett tecken från ovan?

På väg till jobbet i morse cyklade jag dels förbi ett fantastiskt rosa 20-talshus, samt Harry Potter- jag SVÄR att det var Harry Potter!

 

Idag behöver jag verkligen all tur jag kan få, så jag väljer att se det här som ett lucky sign.... När ens omgivning har ett rosa skimmer och Harry Potter is alive and kicking mitt ibland oss kan ju inget ont hända liksom:-D

 

Blev ingen veggielåda för mig idag

Mumlan har- på egen hand, eller rättare sagt med hjälp av en klasskamrat- klippt sig en helt fantastisk liten Spiderchick-lugg! Ytterst klädsamt faktiskt, även om jag får erkänna att mamman grät lite blod när hon sa att hon skulle klippa själv....

 

I övrigt är det här vad vädermänniskan *jag VÄGRAR skriva väderflickan!* i TV4 betecknade som en gråfilts-tisdag. Man blir liksom blöt av bara luften ute? Igår åt jag dock min första saffranssemla för i år samt typ 2 kilo frukt. Och halloumiburgare som sagt.

 

Jo... halloumiburgare: det är alltså en heeeelt vanlig hamburgare med sallad, lök, tomat, dressing, ketchup och senap och bröd men istället för kött så klyver man en 200 g bit halloumi på mitten och steker! Fantastiskt gott faktiskt. Så Dr Evil gillade det med, vilket innebär att jag alltså inte har en halloumiburgare med mig til lunch idag... utan fläskpannkaka. Nästa gång blir det dock "fläsk"pannkaka med tärnad halloumi, lite tomater ,lite lök och så vanlig smet på det. Torde också funka!

Meatfree monday

Halloumiburgare, barnen åt som hästar! Nu återstår bara att se vad Dr Evil säger....

I värsta fall får jag kompensera honom med fläskpannkaka i matlådan. Vilket betyder att det blir veggielunch för mig i morrn med :-)

Vad äter ni idag?

Frågesport

Kvällens aktiviteter: Dr Evil drack nån form av specialöl- smaksatt med nåt så underligt att jag till och med glömt bort vad det var- som väntat med att korka upp i två veckor bara för att kunna få gå och gotta sig åt hur god den förmodligen kommer vara. Jag drack julmust.

Dagens fråga på bloggen är alltså:

Vems smaklökar var mest tillfredsställda när kvällen var slut?

1) QfE
X) Katten som ägnat en kvart åt att slicka sitt ena bakben
2) Dr Evil

Ledtråd: så här mycket skrattade jag

Dr Evil var mer åt det här hållet.

Vikten av att läsa recept

Här ser vi alltså resultatet av att inte läsa hur stor form man ska använda när man bakar nåt nytt....

Nåja. En visuell katastrof, men en kulinarisk höjdare vilket betyder att jag inte kan bjuda på den, och därmed alltså kan sätta i mig hela själv :-)

En svensk retorisk mästare

I princip enda gången jag får anonyma, kritiska kommentarer är när jag skriver nåt om Sverigedemokraterna. Tänka sig vilken tillfällighet! Och intressant nog är dessa kommentarer varje gång i avsaknad av rättstavning, grammatik och satsbyggnad i det svenska språk jag förutsätter- men det är min tolkning- att dessa troll håller så högt?

Vill ni veta en kille som är sååå jäffla haj på att hantera svenska språket?

Soran Ismail. Måste man inte bara älska honom?

Fast ett till. Jag måste

Valkonvent hos Sverigedemokraterna.....

Noa Noa och Nordljus- inte bara fina grejer utan finfin service också!

Kommer ni ihåg min fina, fina Noa Noa-kofta? Jag skickade sedermera efter den från Nordljus, men märkte efter en dag att den inte riktigt var i passform som den jag provat i min lokala butik?

 

Jag mejlade Nordljus, som snabbt som ögat- eller iaf sådär superservicesnabba som bara Nordljus kan vara?-  vidarebefordrade mitt mejl till Noa Noas kundtjänst. En jättetrevlig Lena bad mig skicka in koftan för kontrollmätning. Det visade sig att det inte skiljde i storlek- antingen hade jag prövat en väldigt liten Small i butiken, eller så hade jag misstagit mig, eller så måste den helt enkelt få hänga till sig lite- och Lena undrar om det känns ok att jag får två presenter som plåster på såren.

 

Öööööh.... om JAG undrar om det är ok? Det är ju jag som klantat mig och köpt en kofta utan att ha full koll på storlekarna. Och HON som tagit sin tid till att springa runt med måttband och kolla koftor till höger och vänster? Och så ska jag få presenter? Jotack, det är verkligen jätteok med mig:-)

 

Så igår dök min underbara kofta upp (jag ser ut som en grå heffaklump, men den är FANTASTISKT skön!) tillsammans med en superfin halsduk och de här söta små torgvantarna. Underbart. Aj löööv it. Tack Lena och tack Noa Noa!

Trollen mitt ibland oss

Jag tänker inte orda så mycket om Sverigedemokraterna. De, likväl som människor som Katrin Z, förtjänar inte min tid och min uppmärksamhet. Dock vill jag att vi betänker att det nog inte hjälper så mycket att ett av trollen spruckit i solen- faktum kvarstår att 11,3 procent av Sveriges befolkning förra veckan hade röstat på dem om det varit val idag, och det är alltså så många troll vi har att göra med. Det är knappt att ens en tomtearmé förslår mot det hotet?

 

Återigen tänkte jag redogöra för en dagens Molla. Som jag kanske nämnt har jag en släkting som inte bara röstar på Sverigedemokraterna- idioten är dessutom mäkta stolt över det! Den här personen har jag avslutat all kontakt med, men han var närvarande på förra veckans begravning och min lilla dotter hamnade vid hans bord.

 

- Men mamma, han X som du inte gillar var jättetrevlig, han pratade massor med mig! Varför tycker du han är dum?

- För att han är Sverigedemokrat, han säger att alla s k blattar ska åka hem till sina egna länder, de har inte här att göra för det här är hans land tycker han.

- Jaha. Så himla konstigt. Han verkade faktiskt precis som en vanlig människa?

 

Och det säger väl en hel del. De finns mitt ibland oss, de pratar med våra barn, de säljer mat till oss på Ica, de kör våra bussar, de sitter på samma möten eller restauranger som oss, de har likadana kläder och frisyrer som vi, de älskar också sina barn och sina hundar och äter pizza på söndageftermiddagen och de verkar vara som vanliga människor. Men det är de inte. De är troll. Och glöm aldrig, aldrig det!

Dagens Odd Molla

- Mamma, Dr Evil har köpt toapapper som det STÅR saker på!!!

- Ja?

- Asså nu kommer jag bli sittandes där inne i evighet. Jag kan liksom inte sluta läsa?!

 

 

(Stulen bild. Jag hann aldrig fota i morse. Sorry)

Kanhända korsar en äppelpaj min väg en vanlig simpel måndag.....

På väg hem från svärföräldrarna i helgen hittade jag helt fantastiska El Naturalista-skor till fyndpris i en liten affär mitt ute i ingenstans.... dock inte i vare sig rätt färg eller storlek men i alla fall? Plötsligt så händer det! Så kanske, med lite tur, få se: Kanske kan det bli en äppelpaj i kväll? Om man har lite tur?

 

De e som de e

man får leva med de

Nåt som bor i ens bröst vill en illa

Jaha?

Uppenbarligen öppnar jag inte mitt städskåp tillräckligt ofta (alternativt riktar inte blicken uppåt eftersom jag i brist på spädbarn hemma har alla rengöringsgrejer längst ned) för jag hade inte en susning om att vi ägde nån klorin. Av miljömässiga skäl är jag stor motståndare till klorin och har aldrig köpt eller ägt en flaska i hela mitt liv! Fast tydligen inte längre... Alla Dr Evils grejer är ju mina grejer och uppenbarligen är jag alltså numera en miljöbov.

Det är ok Greenpeace. Jag har full förståelse för om ni kommer hit och skjuter mig.

En dag som gärna fått strykas ur almanackan.

"Ledig" dag pga begravning. Dimmigt morgonljus genom otvättade fönster. En unge kvar i sängen, en annan på väg till skolan eftersom hon vägrade vara ledig hela dagen pga prov *vilket måste premieras, hon hade redan fått ledigt hela dagen av sin mentor men går ändå*, en sista morotskaka står i ugnen till en morfar som älskade kalas, men nog kanske inte av den här sorten, städning för att sysselsätta sig och skingra tankarna, en klänning som fullkomligt exploderar i färg som hängt oanvänd- kanske visste jag trots allt- tills det här tillfället, han hade inte velat att vi gick dit som ett korpsvart följe. Ett dammigt tio år gammalt tyghjärta med texten "Världens bästa morfar"  som får följa med in i evigheten.

Nej. Den här dagen har jag inte sett fram emot alls. Men snart är den över och borta.

Jaha och nu då?

Nu har jag plockat ut de tio bitarna lakrits ur Gott&Blandat-påsen. Vad skråen är det meningen att man ska göra med resten av innehållet då?

Bondfilm

Igår bjöd mitt jobb på bio- nya Bondfilmen, Skyfall. Fantastiskt bra film må jag säga, helt klart sevärd även för icke Bondälskare och jag rekommenderar den å det varmaste!

Dock: man vet att man sitter i en biosalong full med ingenjörer när ingen drömmer om att vara Bond, alla vill vara Q....

All good things must come to an end tydligen

Åt McMild igår, ni vet den nya hamburgaren som nån liten rar tonårskille designat med massor av ost? Jag dog nästan. Den var såååå god. Och igår var sista dagen McDonalds hade den i sortimentet. Hur kan man göra så mot människor?!

Gårdagens fest

... var awesome! Folk hade verkligen lagt ner oerhörd möda, tanekeverksamhet och kreativitet på sina kostymer! Och de som vann- phuii! Jisses! Där snackar vi riktigt bra kostymer!!!

Den absoluta höjdpunkten på kvällen var dock när vi kommit hem, och hör Mumlan utanför lägenheten. Snabbt och tyst ställde vi oss i den nedsläckta hallen. Mumlan kliver in och ser en ond djävulsget och den Onde Kejsaren ruvandes i mörkret, gallskriker och ramlar baklänges av skräck och river med sig ett draperi i fallet.

Jag vet. Man får inte göra så mot barn. Hon har redan börjat preparera sitt brev till BRIS för att få skyddat boende. Men det är nästan, nästan, NÄSTAN så det är värt det!

På väg

The Emperor has foreseen it.... Don't make me destroy you....

Bluegrass och lakrits

 Den här veckans bästa har varit att komma tillbaka till ett nygammalt uppdrag- det är en oerhört skön känsla att komma tillbaka nånstans efter nästan ett år och bara ta vid där man började, alla hälsar, alla har saknat en och det är varm känsla i bröstet där man sitter vid ett skrivbord man känner igen bland en hemtrivsel man själv varit med och skapat. Som konsult är man inte helt van vid det alla gånger. Underbart!

Veckans tyngsta var att skriva sista inlägget på Mamos blogg. Jag antar att det är den nya tidens motsvarighet till dödsruna. Oavsett så var det tungt, bland det tyngsta och hemskaste jag någonsin gjort. Men om min trettonåriga späda molndotter Molla klarade att skriva dikten till den fysiska dödsannonsen ska jag knappast klaga. Livet går vidare, men känslan av bitterhet motsvarar lite (om än hundra gånger större) vad man känner när man får betala biblioteksböter för en bok man inte ens hunnit läsa och där lånetiden inte gått ut!

Ikväll har vi en fantastisk maskeradhändelse att se fram emot arrangerad av den här sköna donnan,  som vad ryktet gör gällande skall dyka upp som en fågelkvinna.... Min dräkt slår inte det på långa vägar. Jag satsar som vanligt på att dyka upp ful, det är lite det jag är bäst på:-)

Det är ganska mycket just nu. Jag hoppas jag snart ska vara lite mer på banan och ge er en bakgrund till det nuvarande kaoset. Tills dess lyssnar jag på bluegrass och äter för mycket lakrits. Hoppas ni håller ut.

Iron Horse – Dazed And Confused

Piggelinsmoothie- jodå, visst funkar det! In a way?

Det är tisdag. Jag har stressmage som inte gillar nånting och försöker suga i mig en skojfrisk piggelinsmoothie enligt recept från Ömma Modrens veckotidning som låg uppslagen hemma hos henne- avocado, hallon och tranbärsjuice är definitivt uppiggande, jag hoppar till av förskräckelse när min mun drar ihop sig för varje klunk- och tänker jobba hemma för att inte av misstag fräsa åt exjobbaren jag delar rum med (vilket jag vill undvika till varje pris. Det skulle vara som att sparka en hundvalp. Sånt gör man bara inte!!)  eller med vilje slå min chef på käften (nejdå. Det är nog inte hans fel egentligen. Det kallas omständigheter, men nån måste jag ju skylla på, eller hur!). Typ så. Hellre stanna hemma i det läget. I eftermiddag tror jag dock jag måste ge mig ut för att ta mig till Mårrans land och avsluta en grej. Kul va? Det känns som det där berömda grädden på moset lite.

Dock: I kväll ska jag träffa Mrs Metal. Det blir lite som balsam för själen, samarin för magen och vatten för ökenvandraren.

UPDATE: jag slapp Mårrans land. Det gick att lösa ändå. Och min chef muttrade lika mycket som jag och föreslog taxi för 900 spänn om det kunde underlätta min arbetsdag. Så det är lite bättre nu. Jag har till och med druckit en till piggelinsmoothie. Nu ska jag googla rynkkräm för munnen och lyssna på Olle Ljungström!

Massage the hard core way

Man vet att man hamnat hos en bra massör när följande dialog utspelar sig:

 

- Gör det ont här?

- *ggggggnnnnnnggh* JA!

- Det borde du aldrig berättat för mig. Nu måste jag åtgärda dig.

....

....

....

- Andas! ANDAS säger jag! Annars svimmar du.

 

Jo. Hon var faktiskt fantastiskt bra. Och effektiv. Och trevlig!  Fast nu känner jag mig som om jag blivit överkörd av en gaffeltruck. 

 

 

Det lackar mot julen......

Helgen ägnades åt att röja hemma hos Ömma Modren. En ekande tomhet efter Den Flygande Holländaren, men jag antar att man vänjer sig. Det funkar ju så.

Molla har tagit ner sin styvsyster från Uppland, så här hemma är det inte tomt men rejält ekande- eller rättare sagt hinner man aldrig uppfatta ekot innan nästa tjoande är igång. Men de är glada och söta och rara och håller varandra i schack betydligt bättre än när de är var för sig, så jag ska inte gnälla.

Nästa helg är det maskerad..... Jag har vetat från dag 1 vad jag ska klä ut mig till. Om jag ordnat med utstyrseln? Nej. Om jag köpt tillbehören? Nej. Om jag förberett nånting överhuvudtaget? Nej. Kommer jag ha tid med det i veckan? Nej. Yey. Oavsett tänker jag gå dit och ha kul. Och det behöver jag inte ens förbereda.

Dr Evil har en fantastisk kostym som han smög in med i Mollas rum häromdagen. Det blev en rolig effekt:-)

Men först följer en tung arbetsvecka. Roliga inslag, men tung. Och snart är det jul ❤

Cancerfonden

Ett stort tack för fina kommentarer, sms, mail och stöd i samband med min styvfars bortgång. Det betyder mycket för oss, och det hade betytt mycket för honom. Inte mycket finns annars att säga- det är tomt, han saknas oss, men det finns en frid och ett ljus i att hans smärtor är över. 

 

Vi fortsätter hans kamp för att samla in sitt uppnådda mål till Cancerfonden- uppgifter finns till höger om nån vill- och han var rörd till tårar för de bidrag Cancerfonden fick från er förra gången- ett extra stort tack för det!

 

I övrigt.... ja vad kan man säga? Jag jobbar. Mumlan har fyllt 16 år, har skaffat sig ett extrajobb och får snart köra bil (även om Dr Evil mörkar blanketterna och skjuter på det hela allt vad han kan!) Vi fortsätter turerna kring Mollas epilepsiutredning. Jag behöver köpa nya skor. Typ så. Livet rullar på.

 

 

there is a crack in everything

that is how the light gets in

The end

Mamo kommenterar inte mer. Hans smärta är borta. Nu är den vår istället.

 Max 1965-2012

Good night, sleep tight,
Don’t let the bedbugs bite.
And if they do
Then take your shoe
And knock ‘em ‘til
They’re black and blue!

OK. Jag kan leva med ställtid.

Latmasken har talat

Har just satt i mig ännu en från SJ förbeställd frukostpåse och hoppas vid Gud att det inte ska bli en ny vana.... Frukost intas bäst med Dr Evil, så är det, och den intas som sämst från papperspåse på ett knaggligt tåg *vilket förvisso inte är det konstigaste ställe jag ätit påsfrukosten på, men det stället är, tro det eller ej, hemligstämplat på riktigt :-)*

Fem timmars tåg och två timmars ställtid för en halvtimmes möte. På ren och skär trots tänker jag inte utnyttja restiden till att jobba utan ska slappa till fullo! På det sättet kanske jag håller mig vaken till hela.... halv nio ikväll?

Det är fredag hörrni. Jisses så bra! :-)

Morotskaka eller kladdkaka?

En ganska talande metafor för hur man är som människa är om man är kladdkake- eller morotskakemänniska? Jag ska inte säga att jag kan beskriva skillnaden konkret och rakt, men jag är själv en väldigt, väldigt utpräglad morotskakemänniska. Det innebär också att jag ibland kan ha lite svårt för kladdkakemänniskor? Jag tycker de är lite svåra att kommunicera med, de krånglar till saker och de tar många pyttepytteyttebitar av kladdkakan istället för som en rejäl morotskakemänniska- hugga loss en rejäl bit och sen mosa in den i ansiktet, helst medelst fingrarna!

 

Morotskakemänniskor har tydligen rätt mycket fördomar inser jag.

 

05.38 piiiiiip

Som bloggare är det viktigt att dela med sig av sina bästa recept, vackra bilder på vackra uppläggningar och läckra rätter.

Jahopp. Så här ser det ut hemma hos oss- barnen har plundrat allt bröd, pålägg och fil, ägg har jag glömt köpa, Dr Evil sitter och gnager på ett äpple och jag äter Försvarsmaktens gröna påse eftersom bara äpplen skulle få mig att yxmörda nån av hunger redan innan niofikat. Iiiiiinget konstigt alls! :-)

Grädde på moset

Var hos tandläkaren. Vred på huvudet i fel ögonblick. Fick bedövningsspray i ögat.

 

Som om inte jag var trött redan innan liksom?

Snålheten bedrar visheten

Eftersom jag en längre tid varit lite susig i kupan- typ på den nivån att jag fått sitta ner och hålla presentationer för kunder etc för annars dimper jag i backen- och DET ser allt lite fånigt ut!- har jag dragit ner en hel del på kaffet. Dr Evil har nämligen en teori om att mitt erkänt dåliga järnvärde skulle ha med det hela att göra, och koffein stimulerar ju inte direkt järnupptaget (sen ska väl sägas att "dra ner" i mitt fall innebär två koppar kaffe på morgonen istället för de vanliga fyra, tätt följda av ytterligare 4 på jobbet och så fortsätter det sen hela dagen) och nu gäller det att hitta ett alternativ till min favvisdryck. Jag har testat te, citronvatten och andra teer. Jag har testat varmt vatten med ingefära, te (ja jag vet. Mer te alltså) och tanken på nyponsoppa- men det sistnämna slopade jag fortare än kvickt. Jag svimmar ärligt talat hellre offentligt än dricker nyponsoppa, så får det innehålla precis hur mycket järnupptagsstimulerande c-vitamin det vill! Men i morse blev jag sugen på Oboy! Tyyyyyp första gången på tre år. Kall Oboy. Men jag hade ingen flaska hemma. Den saken är ju dock inte så svårlöst, det är ju bara att åka förbi det lilla cafét vi har bredvid jobbet och köpa sig en flaska Pucko- då har jag ju dessutom en bra flaska att ta till resten av tiden? Om jag tagit med mig plånboken ja. Som jag plockade ur igår när vi skulle på Ted. Häpp.

Idag är det kurs, vilket innebär tråkmat. I det här fallet, eftersom hushållets sedvanliga kokerska Molla har en dålig dag framför sig, har mamman stått på morgonen och klyvt rotfrukter helt utan finess och slängt ned dem i järngrytan tillsammans med kycklingfilé. Där får det stå i ugnen i 120 grader tills jag kommer hem en snabb sväng i kväll tills jag ska åka igen. Hade jag haft huvudet med mig hade jag plockat med mig färsk salvia från sommarstugan igår, eller slängt ned en vitlök eller nåt tillsamman med rotfrukterna, men icke. Ingen vitlök, ingen salvia, ingen Oboy.

Bild stulen från Nordljus.

Nån mer som noterade Nordljus rabattkod på 25%? SOM jag väntat, jag har nämligen spanat in en fantastisk kofta från Noa Noa. Det var nästan så jag tyckte det var rätt åt mig för att jag är så dumsnål att den var slut i min storlek. Så nu ska jag ner på lunchen och köpa den i min lokala Noa Noa-shop till fullpris istället. Ibland bedrar snålheten visheten:-)

Pretty in pink för Cancerfonden!

Den här dagen kunde definitivt börjat bättre.... jag mår fortfarande illa av gårdagens helt fruktansvärda äpplepaj, handtaget på stora kastrullen gick just åt skogen när jag skulle plocka ur disken och hamnade på min vrist, jag möttes av ett reklamutskick från körskolan mitt på köksbordet- "Nu är det din/er tur käre tonårsförälder" vilket fick mig att bli ännu mer illamående, men nu av panik- jag har en liten Molla som mår jättedåligt men är för gammal för att vabba för så nu sitter jag och hafsjobbar med det lilla jag kan kan hemifrån (eftersom jobbdatorn naturligtvis är kvar på jobbet) och jag inser att jag får hoppa min träning ikväll. Igen. Och så är det städdag ikväll. Och jag har fortfarande sommarskor med öppen tå stående i hallen. Och en vissen kruka persilja i köket.

Dagens lobbying-uppdrag blir detta. En av våra kunder har nämligen utmanat sina medarbetare att för alla som klär sig i rosa och skickar in en bild på det, skänker företaget en summa pengar. Ett helt fantastiskt initiativ som jag stödjer till fullo och som jag anser att vi som leverantör borde hänga på! Pretty in pink och för en god sak- kan ju inte bli bättre?

Stoppa tjuven- handbok för tonårsföräldrar

Jag bara älskar det faktum att båda mina små tonårsmonster numera är blonda- det betyder att jag faktiskt kan köpa lite lyxigare grejer för mer pengar utan att riskera att bli bestulen!

 

Alltså, note to self om du har tonåringar hemma. Köp bara

 

• saker de inte kan använda utifrån fysiska förutsättningar (t ex produkter för rödhåriga när de är blonda)
• saker de inte kommer åt utifrån fysiska förutsättningar (t ex saker som är inlåsta eller för tunga för dem att bära iväg med)
• saker de inte vill använda utifrån psykiska förutsättningar (t ex fula saker)

Visserligen kan man ju se det här som lite begränsande i vad man faktiskt KAN  köpa som tonårsförälder, men betänk då vinsten och tillfredsställelsen i att få ha sina saker i fred.

 

Thank you for listening, over and out!

 

Räknar ner

Det är så höst såhöstsåhöstsåhöst så det står härliga till och jag älskart! Jag har en grandiost tjock vinröd kofta, tjocka knästrumpor och de broderade Dr Martens-lookalikesen har åkt fram *jajamensan, kopior. Mina fötter totalvägrar den äkta varianten dessvärre* och har färgat håret i vinrött, auberginelila, orange och koppar. Tyvärr syns det inte mer än det vinröda och lila- jag lastar inte min stackars frisör som med en grabbnäve hår mellan nyporna stod och väste "Förbannat att ingenting ska bita på ditt hår!!!"- och jag är glad över de ditlimmade oranga slingorna- de syns kan jag lova:-D

 

Annars mår jag, som Madickens Abbe skulle sagt! Snart dags för kanelte, en pappershög from hell som min chef hittat åt mig och en cykeltur hem på lunchen för nåt slags improviserat lunchihopskrap och en stunds soffvila- aldrig fel med en siesta mitt på dagen?

 

När börjar förresten Downton Abbey igen? Jag räknar ner för fullt ju! Eller ja, kommer börja räkna ner när jag vet när det börjar i alla fall.....

Ibland kommer lyckan dit den ska!

Sitter i ett regnigt, trist och jävvligt Göteborg och surar över min kalla nödfrukost på Keso och stulen *från gårdagens kurs* frukt och tycker ganska synd om mig själv.

På Nyhetsmorgon visas dagens Triss: en asylsökande fyrabarnspappa som inte vare sig talar eller förstår speciellt mycket svenska, men hans högsta dröm är att kunna etablera sig i Sverige och skapa en framtid här. Eventuella vinstpengar tänker han lägga på att starta en rörelse.

OCH HAN VINNER EN MILJON!!! Ibland hamnar pengarna där de ska! Jo jag vet- en miljon är inte så mycket i det långa loppet, men det hamnade så himla rätt? Det kom som från en klar himmel till en kille som verkligen, verkligen behövde dem och vet att uppskatta vinsten Jag är glad. Jag hoppas andra kan vara glada för hans skull också.

Nyhetsmorgon, ca 7.27