Dagens Sanning

Herrejisses... i morse råkade jag ut för pendlingsmaffian! Vana resenärer med egna platser (i deras egna ögon i alla fall), tidning under armen som de aldrig läser och med interna skämt som högljutt delges andra passagerare. Undras om det finns nånting som heter passiv pendling och hur skadligt det är? Jag känner mig död inombords efter en alltför nära kontakt med pendlingsmaffian och vill helst lägga mig i fosterställning resten av dagen.

 

Betraktelse numero duo för idag: jag har ägnat de senaste 14 åren av mitt liv åt att tjata på en numera fjortonårig dam att är det kallt ute använder man mössa. Det har funkat hyfsat bra? *Med den kalufsen är det dock ibland lite overkill med mössa, så helt frekvent har jag inte alltid varit* I det här vädret använder varenda kotte med självaktning mössa- utom killar i 30-års åldern med fixad frisyr? WTF? Kära söta gossar fryser ni inte? När jag stod vid anslutningsbussen i morse räknade jag upp till 7 st grabbs i åldern uppskattningsvis 24-36 som inte hade mössa- men de var otroligt snygga i håret, betydligt mer fixade än jag som annars är ganska petig med mitt hår? Var är era mammor nånstans pojkar? Och varför ska er mammor BEHÖVA tala om för er att man har mössa på sig när det är -14 grader? Puckon.

 

Nu kommer vi på nåt skumt sätt bakvägen in till Dagens Sanning.... Jag har ganska bra morgonhumör- OM jag får trampa runt i min egen lilla värld fram till ungefär klockan 8.30. Om nånting däremot rubbar mina cirklar förvandlas jag till en furie! Detta nånting är nästan alltid en annan människa, det är sällan jag låter mig nedslås av petitesser som väder, försenade tåg, trasiga bilar eller försvunna saker, men om jag däremot blir störd i min morgonritual, påhoppad i korridoren på jobbet innan jag ens fått av mig jackan eller om nån börjar gapa på mig av nån anledning, då är resten av dagen förstörd! Jag tjurar ta mig skråen fram till kvällsmaten! Och det övergår mitt förstånd varför jag inte bara kan få vara ifred den tiden på dygnet? Är inte alla människor ganska luddiga på morgonen och helst vill sköta sig själva? Varför måste man in i MIN tillvaro och stöka för? Jisses.

 

Idag är dock inte en sån dag. Jag blev lite förundrad över pendlingsmaffian, men annars är jag på ganska gott humör. Dock är ju klockan bara 07.47 än..... Beware, världen- you wouldn´t like me when I´m angry!

 

 

Ska vi leka arga leken?

En rätt cool grej med den här nederbörden vi har just  nu är att trots att tårna fryser, tinar själen? Folk är överlag på ganska gott humör, man ler överseende mot varandra, småpratar lite medan man väntar på försenade tåg och bussar, och hjälper varandra upp när nån ramlar. Hela Sverige dansar och ler helt plötsligt, och det tror jag är bra för Sverige?

Utom då förstås mina Bruket-kollegor, som tydligen såg mig innan jag såg dem i morse och nu sitter och hukar sig i andra änden av vagnen för att jag inte ska se dem och gubevars PRATA med dem??

Gissa vem som ska le vackert hela dagen,  prata oavbrutet  och varför inte strö lite komplimanger om deras fina skjorta/t-shirt/mameluck de har på sig idag!

Mohahahahaha.

Skickat från min HTC

666 dagar med Wii Fit

Dr Evil är ute i kylan.... - Va? Har vi haft det i två är snart? Det kunde man inte tro!

Och han tittade på MIG när han sa det....

Published with Blogger-droid v1.6.3

Utdömd

OK, nu kom domen. Odd Molla släntrade just in i köket, tvärstannade och avbröt sig mitt i en mening:

-Men JÄVLAR vilka fula skor!!! Vem har så fula skor?

- Jag.

-Ha! Skulle inte tro det. Inte i min skola i alla fall!

Det går troll

... i vinterskor och jackor för mig i år? Nu fick jag ju tag i näbbisar ytterst billigt- men då har den stackars säljaren (som hade flera auktioner igång med näbbstövlar) skickat fel storlek!! Jag har mailat henne, men eftersom de var så grymt billiga samt är ofodrade så behåller jag dem nog och slänger på mig ett par raggsockar eller två. Jag gillar dem skarpt, och frågan är om det inte blir ett par svarta från Dockestad så småningom.....

Här hemma är det julmys på hög nivå. Igår gick vi den årliga VInterljus-promenaden med Ömma Modren och Skitsyster d ä, och så fort jag fått bilder från syster ska den mitt livs första bloggbild på mannen i mitt liv outas- jag kallar den "Dr Evil- ett hopp om livet!"

Lussebullar samt lussekatter- check

Pyntat- check

Städat- typ

Ljus- check

Julklappar- ska jag orka bry mig om dem får jag supa ner mig först- check

Odd Mollas dator trasig- check

Ny dator till Odd Molla i julklapp- not check. Hon får köpa en egen så kanske hon lär sig vara rädd om den

Betalat räkningar- check

Middag på lut- check

Läsa bloggar vilket jag försummat i flera dagar- på g

Jag tror jag har det mesta under kontroll nu?

Blod, svett och tårar

Mina gamla bagarnävar gillar inte när det är blött och kallt ute- de spricker! Dr Evils är ännu värre, han sniffar ju lösningsmedel hela dagarna och doppar tassarna i detsamma, så på kvällarna turas vi om att fastna i lakanen med våra fnasiga fingrar!

Idag ska jag vara på mitt bruket-uppdrag efter några angenäma dagar i den gamla bekanta härliga mjukvarutillvaron.... Men men- vad är väl en fredag på bruket, blött intet i de dagar som stilla går förbi i det vi kallar livet... håhåjaja:-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Langar-Linda

Herrejisses vad snö... Har varit på Mollas skola och adventsfikat- och jag var nästan sist av alla föräldrar så jag fick äta hur mycket kakor jag ville!! Dessvärre lider jag av svårartad bacillskräck så det kunde jag ju naturligtvis inte ändå.... Men jag gladde mig åt möjligheten i alla fall!

Mitt förra inlägg försvann skumt nog? Det var en jättefin bild på mitt fönster från jobbet, med hur mycket snö som helst!! (4U2: nix, inget garage. Snön hade liksom fastnat på själva fönsterbrädan? Vi tog kort varannan timme under hela dagen och den växte ÄNNU mer sen!) Jag som aldrig kör bil tog Dr Evils monster-BMW i morse och kan meddela att har man aldrig kört med antispinn innan så är det en ganska otäck upplevelse=) Fy bubblan säger jag , jag var ärligt talat riktigt rädd??

Visste ni att den här bruden langar?:-) Inte jag heller. Men hon har i vilket fall som helst två flaskor vin jag kan tjacka av henne, nämligen dessa!


Det var beställningsvara på Glasbanken och man var tvungen att köpa minst 6 flaskor, och Linda är väl ingen vindrickare vad jag förstått, så jag erbjöd mig gentilt att dela med henne=)

Ska faktiskt göra ett försök att städa undan lite och se om jag kan få upp lite adventstakar? Vi måste dessvärre handla med, skåpen har varit tomma en vecka då ingen haft vare sig tid eller råd att handla... Igår hade dock Molla varit på Statoil och köpt mjöl (2 kg för 23 spänn- är det inte som hittat så säg? Hon ORKADE inte gå till Konsum som låg 50 meter därifrån....) så nu måste vi göra ett krafttag. Men då kom jag på att det är ju lön idag, vilket gör att jag bara vägrar kliva in i en affär innan alla andra hunnit därifrån- dvs kl 21 i kväll typ=)

Grabben i väskan!

Sheldon mini-Cooper, Skitsyster d y:s katt har nån slags chihuahuakomplex eller nåt- han älskar att följa med överallt i en fricking väska?

Men snygg är han!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagens Sanning

Det är lite tunnsått med inlägg för tillfället, jag ber om ursäkt för
det. Anledningen är dock en av de saker som går in under Dagens
Sanning- fjärde delen.

Jag gör väldigt sällan saker och ting med måtta? Jag blir väldigt arg,
väldigt glad, väldigt hungrig, väldigt uppslukad eller väldigt
uttråkad. Jag har svårt sätta gränser eller punkter för mitt
engagemang när jag är mitt i saker, men jag kan lika gärna totalt
lägga ner grejer för att de inte intresserar mig. Oftast är dock
fallet det motsatta: jag brinner för det jag gör, och då glömmer jag
tid och rum totalt. Engagemang, galenskap eller helt enkelt en släng
av hyperaktivitet: you tell me!

Just nu avslutar jag t ex arbetsdagen för idag, genom att INTE påbörja
en fjortonde timme. *Som sagt.... jag har svårt att lägga ner och jag
har svårt att lämna saker oavslutade. Men jag ÄR färdig, jag låter
bara bli att påbörja nåt nytt för idag.*

Det kunde varit värre

På väg mot goa glada Göteborg! Utsidan känns väl sådär, men jag är på insidan av tåget så jag är på ett strålande humör:-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Ser ni de svarta prickarna?

Min stegräknare gick sönder igår. Jag bytte den idag, men några steg räknade är det ju inte.... För att slippa en nollad dag tänker jag dock mata in 6000 steg: det vet jag att det är till jobbet!

Idag äter vi äpplepaj med äkta vaniljglass- inomhus. Jag tänker inte gå ut mer idag.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagens Sanning

Öppna kontorslandskap är inte alltid av godo... Mina officebuddies har diskuterat Grey´s Anatomy i över en kvart och vid det här laget känner jag att min själ har krympt och mitt inre dött en smula. Det är bra människor annars, men i fråga om populärkultur är vi ungefär lika långt ifrån varandra som på sin 80-talstid synthare och hårdrockare.
 
I morrn ska jag få nytt uppdrag- otroligt spännande! Så då får jag klyva min tid i 2 st 50%- uppdrag, vilket är en bra utmaning för mig som är.... ska jag använda ordet ostrukturerad? Jag har även kvar ett gammal projekt, men det skall avslutas en kväll *jag, ett tyst kontor, en automat med anständigt kaffe. Det blir faktiskt inte alls så illa som det låter?* och sen ligga på is ett par månader. *Hoppas jag.... kan bli svårt att få ihop dygnets timmar annars*
 
Dagens sanning, tredje delen: min absoluta favoritsmak all times high är saffran. Jag ÄLSKAR saffran. Jag kan inte komma på en enda smaksatt grej som inte skulle funka i form av saffran? I södra Sverige har de inte alls samma saffranskultur (underligt nog. De ligger ju närmre kontinenten och borde alltså vara mer inne på saffran än min del av landet, men icke. Jag tror det är för att alla landskap bortom Småland är snåla!) så mannen i mitt liv har på sin höjd stött på saffran i lussebullar- lussebullar, inte lussekatter. Men visst heter det väl lussekatter??- och var i början av vår karriär ganska konfunderad över mitt strösslande med saffran i precis allting. Men han har vant sig och brukar inte opponera sig nämnvärt- det händer till och med han frågar efter nån av saffransrätterna!
 
Mina favoriter (förutom självklart lussekatter- helst Ömma Modrens! De innehåller mer mandelmassa och russin än vad de innehåller deg rent viktmässigt!=) är, i fallande skala:
 
* Saffranspannacotta med citrussallad
* Saffranssås till fläskfilé
* Saffranskyckling
* Paella
* Saffranssprit- skit samma vilken form, det är enda gången jag gillar sprit som inte är whiskey
* Saffransglass

 

Das war alles für den här gången. Thank you for listening, over and out....

Dagens Sanning

Då har vi återigen kommit till Dagens Sanning, andra delen: Jag kan bara inte backa från en utmaning. Nånsin. Det enda man behöver göra för att få mig att utföra nånting är att säga "jaja- jag tror inte du kan/törs/klarar det"- jag åker dit direkt!

En gång åt jag dekorationsstenar på en fest i ett urkorkat vad med en kille. Nån sa att jag aldrig skulle göra det, och HÄPP! Då var det ju kört.... Hur full jag var? Inte det minsta. Tyvärr. Det hade varit bra att skylla på.

Gårdagens bloggträff (till skillnad från alla andra utan bilder....)

Jag visste att min frånvaro igår skulle straffa sig.

Idag tvingade Dr Evil mig att följa med för att provköra Kia. VET ni egentligen hur ful en KIA är?

Ska presentera gårdagens fantastiska bloggträff mer ingående i morrn, men vill tacka alla för en otroligt trevlig kväll- bättre än vad jag kunnat drömma om! Tack tack. Tacktacktacktack. Jag gillar er verkligen allihopa jättemycket!

Dagens Sanning

Förklaring till nedan, något suspekta och väldigt suddiga bild *men hey- vad väntar ni er av en mobilkamera halv sju på morgonen?* kommer nedan....

För ett tag sen fick jag en award av ingen mindre än bästaste bästa Sanni Bus, där man ska avslöja sju brutala sanningar om sig själv. Eftersom jag gjorde detta för ett tag sen, har jag klurat en del över vad mer egentligen det finns att veta om mig? Men så hände ju en grej... jag fick reda på att jag är stalkad av två galna redheads- inga mindre än Carina och Linda!=) Först blev jag lite rädd, men nu har jag hämtat mig och bestämt mig för att nu ska byken fram! Jag ska ju dessutom på bloggträff ikväll, och då bryter jag ju min anonymitet även där? *Jag är supernervös faktiskt? Tänk om de inte gillar mig? Tänk om jag inte alls är som de föreställt sig? Och värst av allt- jag har ju inte klippt mig på flera månader, det snöade i morse och jag ser ganska slokig ut.... DARN!*

Däremot hade jag tänkt ändra upplägget lite, inspirerad av Ting (idag är det namedropping på hög nivå, märker ni det?) och istället köra en brutal sanning om dagen under temat "Dagens Sanning". Och NU kommer förklaringen till den suspekta bilden...

Första Dagens Sanning: Jag har ganska många universitetspoäng. Inte nödvändigtvis för att jag är så himla smart, utan mer för att jag har svårt att bestämma mig samt gillade att plugga. Närmare bestämt har jag nästan dubbla examen. Det fattas 10 poäng. Nu tycker kanske vän av ordning att "herregud, varför tar inte människan bara sig själv i kragen och fixar till de där sista poängen?" Och jo, det ska jag. Nästa gång jag blir arbetslös/föräldraledig/uttråkad/rent allmänt icke sysselsatt (det sistnämnda ain´t gonna happen nånsin, men det har ni nog förstått vid det här laget...) ska jag ta dem. Det hela rullade bara på i ett antal år, men så en dag fick jag nog? Till skillnad från många andra tyckte jag det var rätt ok att plugga när barnen var små- det var när de blev stora och mer medvetna om min tid som det började strula! Helt plötsligt funkade det inte att sitta bredvid vid Bollibompa med "Java for Dummies" (jajamensan, redan då!) uppslagen i knäet och säga "mmmmm.... vad fint....." utan de krävde uppmärksamhet- min fulla, koncentrerade uppmärksamhet! Så jag tog ut en examen- i systemvetenskap som redan var klar men inte uttagen eftersom jag är fixerad vid fina papper och blanka diplom- och lämnade den andra- i Medie- och Kommunikationsvetenskap- på den berömda isen.

Dock: en av alla de utbildningar jag insupit var inom området "Kultur och Mediegestaltning", med ett fokus på kreativt skapande i olika former. Inte alls så flummigt som det låter, och min tanke var att använda detta ihop med min mer tekniska ådra- medial interaktion med systemanvändare helt enkelt. Men vi läste även gestaltningsteknik, och NU kommer vi till bilden!

På dagen i staden där jag bor står denna lilla anspråkslösa staty i ett hörn av en byggnad. Den är inte så stor, kanske 170-200 cm hög och är en avbildning av en ganska normal kvinnokropp, runt stl 38. Inte Zorn-frodig, men inte heller Kate Moss-anorektisk. Väldigt ordinär. Inget man tittar på två gånger. De flesta ser den nog inte ens.

Men när mörkret faller på lyser den här statyn upp! Eller inte statyn, utan snarare väggen bakom statyn, och på denna vägg framträder helt plötsligt en mäktig, sensuell, yppig femme fatale! En Jessica Rabbit, Kim Kardashian eller varför inte Anna Nicole Smith fast i sten!

Och jag är så fascinerad? Jag är så fruktansvärt fascinerad av denna förvandling så ni anar inte! Jag går alltså en liten omväg till jobbet varje morgon för att hälsa på "min" staty. Kanske är det kulturvetaren i mig, vem vet.

Hur brutal den här sanningen var vet jag inte. Men det är i alla fall en liten pusselbit om vem Queen of Fucking Everything är. For what it´s worth.

Nu ska jag på bloggträff. Over and out. Thank you for listening.

Hårdvara är inte min grej

Så här ser min skärm ut och har så gjort den senaste timmen trots idoga upplivningsförsök.

Det ser ut att bli en slapp fredag för min del:-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Sicken boost

Jag åker tåg varje morgon med Septembers brunettlillasyster. Hon är alltså inte bara naturligt snygg, hon har ascool frisyr och fantastiska kläder också.

Som om inte jag kände mig risig och ful ändå klockan sju på morgonen?

Nu har de skitit i det blå skåpet II

Uppdatering: Min chef sa att det var förhandlingsbart, då detta tydligen var en mycket viktig fråga för mig. Så nu känns det bättre.

 

P.S Har jag nämnt att jag har en fantastiskt bra chef? Han förstår verkligen mig och mina socker-crav... jag menar mina behov!

Nu har de skitit i det blå skåpet

Varje år skickar företag världen över julgåvor till sina kunder. Så även mitt. GISSA min ilska och indignation när jag upptäckte att från mitt jobb ger man inte bort godis- man ger frukt!! Och jag sitter on-site: dvs inte bara kunderna drabbas av fucking frukt istället för the real thing utan även jag??

Jag har redogjort för min ståndpunkt. Blir det frukt istället för godis säger jag banne mig upp mig. Har min chef  synpunkter på det hänvisar jag till min bänkgrannes uttalande: Men vaffan.... Har du frukt med dig istället för godis behöver du inte komma tillbaka efter jul! Och om inte en konsultchef förstår DET argumentet så vet jag inte:-)

Ha- det trodde ni inte!

9 spänn på Tradera! Då har jag råd med lite smörjfett till dem med=) Och ett par coola band att snöra dem med tänkte jag!

Gillar jag dem och de är sköna blir det ett par äkta- men närmare 3000 spänn är inget jag tänker lägga på ett oprovat kort.

På fredag blir det bloggträff med den här tjejen och andra coola bloggare. Kul!!

Plötsligt så händer det

Dr Evil och jag känner att i den stressade vardagen med alla krav och måsten, vill vi skapa något. Något fint, underbart, gemensamt- något skört och vackert som bara är vårt, som vi kan känna att "det här kommer från oss. Det här förenar oss och gör oss ännu starkare tillsammans". Det känns stort, men jag känner att efter fem år tillsammans är det dags att ta det här steget.

 

Vi ska börja lämna in en lottorad varje vecka. Samma varje gång- plötsligt så händer det liksom?

Och nyheten är?

Victoria Beckham säger: Jag ser ut som en olycklig bitch

 

Ööööh- ja? För att använda några gamla klassiska ordspråk:

 

Ögonen är själens spegel

 

Du är aldrig vackrare än du själv känner dig

 

Du är vad du äter

 

Som man bäddar får man ligga- eller i alla fall får ens man det tydligen

Don´t make me destroy you!

Eftersom det regnade typ, öh, ASMASSOR i morse så gick jag till jobbet. Man blir egentligen ungefär lika blöt vare sig man cyklar eller går, men skillnaden är att går man slipper man den pissblöta randen mitt på låret där jackan slutar och blir mer jämnt-över-blöt istället? För att undvika blöta spår i ansiktet drog jag på mig en gubbakeps och drog upp kapuschongen. Jag really, really hate kapuschong??

 

1) Man hör och ser ingenting och riskerar därmed att bli överkörd hela tiden

 

2) Det skuggar mitt ansikte och jag är en gammal människa- när jag tittade på mig själv i hisspegeln på jobbet trodde jag att det var the Emperor som stövlat in???

 

På grundval av ovanstående inser jag att jag aldrig kommer bli nån bra Petter-lookalike.

Öööh- vad håller jag egentligen på med?

Jag vet inte om jag är trött eller bara jäffligt förvirrad.... Ni börjar bli så många nu, alla ni fina som jag läser dagligen, så ibland kommer jag på mig själv med "vänta, vad har hänt med henne?" och så har jag missat att kolla på en vecka eller två?

Därför tog jag mig nu i kragen och försökte ta tag i min länklista- men Blogger verkar inte vilja lägga upp alla jag vill lägga upp? Då började jag trycka på "följa"-knappen istället, så kan jag gå igenom den varje dag och därmed ha lite bättre struktur (jajajaJA- jag vet att mitt minne inte är vad det har varit längre, jag trodde att jag skulle kunna hålla alla i huvudet?) och nu har jag på nåt vänster börjat följa mig själv....

Man dalar. Nu häller jag upp en glögg- förlåt att jag tjuvstartar käre hermelin-polare;-)

Man får göra det lite lätt för sig??

Självklart vill jag, precis som alla andra, bo i ett stämningsfullt sekelskifteshus med vitlaserade väggar och kakelugnar. Där går jag runt barfota i tidlösa, smakfulla, men samtidigt ytterst trendiga kläder och berättar om den ekologiska maten jag lagar från grunden, naturligtvis låter jag barnen vara med och laga mat eftersom det är viktigt att de får känna sig delaktiga, och jag skriker inte åt ens när de försöker sätta eld på katten.

Naturligtvis är det så. Och naturligtvis är det inte så jag har det? Jag HAR bott i ett sekelskifteshus med kakelugnar, och jag älskade det, men så här i efterhand (när jag flyttat därifrån) kan jag ju fundera över hur jävla smart det var av en ensamstående tvåbarnsmamma att bo i ett gigantiskt hus med enbart vedeldning, långt ute i obygden och där hela helgerna tillbringades med att skjutsa barn till kompisar- för det hade vi inga på två mils avstånd där vi bodde- och medan de var borta körde jag ved för att kunna hålla värmen resten av veckan. Och det fanns inte en chans i världen att man kunde gå barfota, dels förfrös man tårna och dels är hundraåriga träplankor helt jävla omöjliga att få så släta att små barnfötter inte får stickor i sig.

Jag skriker ofta åt mina barn. Lite för ofta. Inte bara när de sätter eld på katten, utan mest av gammal vana.

Jag försöker laga ekologisk mat från grunden. Inte för att jag har en tanke med det, utan helt enkelt för att jag inte gillar halvfabrikat. Jag är dock inte särskilt bra på det, och så fort Dr Evil eller brudarna är själva hemma så åker den frysta pyttipannan fram och det är deras bästa måltid den veckan.

Jag har aldrig trendiga kläder. Det räcker väl med att läsa inlägget nedan för att inse att jag har ganska udda smak...

Men trots allt detta är jag ganska lycklig? Jag trivs rätt bra i vår pyttelilla lägenhet utan trädgård nära stan *men vi HAR en öppen spis! Inte för att det går att elda i den, men i alla fall?* med kattklösta tapeter och horribla golv. Jag gillar min knalloranga soffa. Jag kommer aldrig bli nån bra handbollsmamma som gillar att stå vid sidan om och heja utan jag sätter mig alltid så långt från de andra föräldrarna jag bara kan komma. Jag gillar blockljus med LED-lampor i (se bilden ovan) från Clas Ohlson (Classe i sjön is da shit har jag upptäckt- det och Biltema!) som jag kan glömma att släcka. *Folk vars föräldrar brunnit upp gillar sällan levande ljus. Fråga vem som helst av mina syskon. Jag gillar levande ljus, men jag är rädd för dem och det här passar mig ypperligt- sen skiter jag högaktningsfullt i om det är trendigt eller ej??*

Det här livet passar mig. Jag kommer aldrig komma med i några heminredningsreportage- men jag har skrivit ett par stycken. Jag kommer aldrig ha råd att äga den senaste tekniken- men jag har förmånen att jobba med den. Jag kommer aldrig lyckas passa in min korta rultiga kropp i en benvit-tidlös-men-samtidigt-trendig-tunika-av-en-känd-designer-som-kostar-massor men jag är banne mig den enda jag känner som har en hemstickad kofta med en ko broderad på ryggen. Jag kommer aldrig kunna komponera en perfekt middag på lokala råvaror till 12 personer och bjuda dem till ett vackert dukat bord i mitt vackra hem- men jag har massor av underbara vänner som har full förståelse för mina tillkortakommanden som kock och som gärna bjuder hem mig och min kaotiska familjeskara.

Jag är rätt nöjd så här. Faktiskt!

Näbbig? Jag??

Den här bilden läggs huvudsakligen upp för att reta Linda och Carina. Roligare än så har jag inte en fredagskväll=)



Sen har jag fått en award av sötaste Sanni Bus med! Tro mig- jag filar på den!

I övrigt så är det som sagt fredag.... funderar allvarligt på att falla i dvala på soffan. Dessvärre är fortfarande Odd Molla och hunden pigga, och Mumlan har stränga order att ringa hem kl 22 *bra regel för tonåringar: vid ett givet klockslag, gärna ganska sent, ska hon ringa mig från hemnumret där hon befinner sig. Då har jag (oftast) ganska bra koll på vart hon är, och framförallt att hon är där hon sagt sig vara. Sen har ju jag nummerkoll så det heter duga, så jag KAN faktiskt numren hem till de flesta av hennes polare utantill. Det ni!*

Önska mig lycka till

Nog för att jag är envis, men jag vet när nånting är så omöjligt  att det är dags att ge upp... Jag har nu provat mig igenom i princip alla träskoboots som finns, och det är verkligen inga som passar! Ta mig skråen, det händer inte ofta, men nu ger jag upp.

Nu vill jag ha ett par näbbstövlar istället:-)

K-märkt

Titta vad jag hittade i matsalen på jobbet- ett tvättäkta gammalt värmeskåp! FINNS såna ens längre? Eller ja... tydligen:-)

Published with Blogger-droid v1.6.3

Gömt alla vassa, trubbiga eller stickande föremål!

Arla morgon, mindre arla arbetsuppgifter. Jag misstänker att jag kommer sitta sysslolös till typ 11 idag, när jag egentligen har massor att göra på andra stället? Surt.

Odd Mollas utvecklingssamtal gick strålande! Eller ja... Samtal är ju att ta i. Frökens monolog menade jag. Men jag har ett högbegåvat barn och därmed låter jag mig nöja, så länge hon har kompisar och trivs är jag nöjd! Enda anmärkningen, om än positiv sådan, var från slöjdläraren: "Odd Molla  visar initiativrikedom, är kreativ och hittar gärna på egna projekt."

Jag hoppas vid gud att de inte har  nån sticksåg på skolan!

No time for us

Fördelen med gårdagens ymniga snöfall var flera, men av mina bästa var att jag helt enkelt inte tog mig tillbaka till jobbet, utan fick istället en eftermiddag med först Mumlan, och därefter Odd Molla! Mumlan hade gjort ett antal superba skolresultat samt ett glädjande besked, så vi småpratade om lite ditt och datt- egentligen inget viktigt, utan bara grejen att vi pratade? Odd Molla har utvecklingssamtal idag, så vi gick igenom hur det går i skolan.

 

Sen såg vi på tv tillsammans, just tv-tittande är dessvärre annars den absolut första punkt jag stryker när jag behöver prioritera min tid. Det är lite synd, för man kan få ganska roliga diskussioner med Odd Molla när man ser på tv med henne. Så inte denna afton... Vi såg "I form med Anna Anka".

 

- Mamma, titta hon har ju likadan mage som du har, kolla nu när hon går? Du kanske kan söka till Anna Anka du med? Eller till "Du är vad du äter"? *Och nej- det var inte Anna Ankas mage som var likadan som min, det var tjejen som skulle bearbetas!!!*

 

Men på det hela taget- förutom den lilla incidenten- så var det en mycket lyckad eftermiddag och kväll, precis en sån man tar fram en dag när man behöver tänka på nåt fint!

 

Broder Daniel – No Time For Us (Acoustic)

ET i ett nötskal

Observera att det är inte rumpan på bilden som tillhör bruden som skrivit det här inlägget. "Bigger Longer Uncut" tror jag är ordet vi söker här...

 

Singelmamman efterlyste en recension av min nya polare ET- Easy Tone skorna från Reebok. Och det ska jag väl kunna stå till tjänst med?

 

För det första är det misstänkt likt att promenera i ett par fotbollsskor (vilket inte nödvändigtvis är dåligt), de är ganska smala och sitter tight. Iaf  min modell, jag har hört andra säga att de är ganska stora i storleken. Jag gillar att de sitter ordentligt fast på foten. Däremot: att de skulle ge 30 % mer på bl a rumpmuskeln tror jag är rent och skärt bullshit om jag ska vara ärlig? Jag skaffade dem ju för att förhoppningsvis få lite bukt med min ishiashöft, men hittills har det inte varit nån större skillnad- det enda var att jag återigen fick ont när jag var ute och gick häromdagen, jag har ju annars hållit det i schack sista tiden med yoga, men det kan nog lika gärna ha berott på gropiga vägar som skorna...

 

En sak jag dock HATAR är själva skosnörena! Hur tänker man när man sätter glatta skosnören i träningskor? Det är ju som gjort för att gå upp hela tiden? Värdelöst. Det är ju dock en ganska lätt avhjälpt grej.

 

Är man medlem på Stadium finns just nu ET med 20% rabatt. Jag hade dessutom en innestående bonus så jag betalade inte så värst mycket för dem. Men om man ska ge 1100 spänn för dem? Nja. Det vet jag inte om jag skulle rekommendera. De är i princip som vilken sko som helst, men kanske lite hårdare i sulan. Jag ska ta och testa dem på ett pass nån dag (väl tvättade, jag lovar) och se om det gör nån skillnad. Men annars: spara pengarna och lägg dem på ett par vanliga Reebok Walkingskor i stället, och gör ett par extra utfall istället- det ger nog större effekt på rumpan=) 

 

Varför???

I morse var de här två snyggt hoprullade var för sig i VAR SITT FACK I VÄSKAN.

Varför karma? Vad har jag gjort?

Published with Blogger-droid v1.6.3

Så hände det alltså

Jamen jag glömde ju bort att berätta att jag blivit kärring, på riktigt? Jag var på Maxis klädavdelning igår och hittade både en jättesnygg kofta och ett par jeansleggings jag kunde tänka mig....

 

Om nån vill mig nåt så sitter jag i fosterställning inne på materialförrådet.

Lycklig QfE hoppsar fram på snöiga gator

Min första (medvetna iaf. Inte den första) tanke i morse var WOHOOO det snöar!!! Jag tillhör ju den relativt lilla skara av vuxna människor som inte kör bil så ofta, sällan utnyttjar kollektivtrafik (förutom på sistone då) utan cyklar och går i princip överallt samt inte behöver släpa barn till dagis, så jag blir faktiskt glad när det snöar? Ju mer det yr, desto bredare leende på en lycklig Mia som hoppsar fram genom snöiga gator. (Om jag inte cyklar och får snö i ögat- då gråter jag. Det händer rätt ofta, så förmodligen kallas jag grinkärringen av alla barn i kvarteret...)Min sambo är mindre lycklig, men så pendlar han ju också på länets minst prioriterade sträcka och snittar 40 minuters försening varje dag på vinterhalvåret. Men nog om honom- DET SNÖAR! I like it=)

Odd Molla grät krokodiltårar igår när hon insåg att det skulle snöa och hon fortfarande inte fått några vinterskor.... Trots att det nånstans inne i mitt huvud ekade att det nog inte var en bra idé, åkte vi iväg till Skopunkten och köpte två par. Gissa vad jag hittade på vinden i morse när jag hämtade ner hennes vinterjacka... Jodå, ett par vinterfodrade stövlar med rågummisula sen förra året, rätt storlek och inte slitna.... jahaja. *Och ja- jag åkte till SKOPUNKTEN!!! Vad ska alla ni märkesmedvetna där ute göra åt det- lyncha mig?:-P Jag vet att det är sämre skor och att de går sönder på en månad, men med tanke på hur mycket mina barn sliter skor så köper jag hellre tre par för 800 spänn som håller i en och en halv månad vardera, än ett par för 750 som håller tre månader? Det blir ändå bättre ekonomi för min del? *duckar för min underbara vän Anna som har skoaffär och full koll på bra och dåliga skor- men om du skriker åt mig så hjälper jag dig inte dela ut reklamblad för din affär, ba så du vet=)*

Dagens (förrgårdagens i alla fall) bästa kommentar var f ö just från Odd Molla när jag försökte bjuda henne på en chokladboll klockan 20: Asså NEJ TACK- du vet jag och socker mamma? Och det har hon ju rätt i.... men lite socker är faktiskt inte fel på ADHD-barn på kvällen, tro det eller ej? typ lagom mängd, nån tesked honung i teét eller en bulle. Funkar antagligen lite som amfetamin eller nåt (som man ju medicinerade med förr), dvs motsatt verkan. Skumt men sant.

Idag sitter jag dock på kontoret hela dagen och i princip bara tar det lugnt- dvs jag sliter arslet av mig, men jag kan göra det i sunkig flanell och med fötterna på bordet, jag sitter inte ute hos kund och var tvungen att kamma mig innan jag åkte till jobbet. Det är alltid nåt! Om man skulle ta sig en pepparkaka till fikat kanske? För att göra den där envetna rulltårtan sällskap? *Det kan ha varit lite mer än rulltårta på det där halvkilot.... typ stek med gräddsås, två omgångar äpplepaj, vaniljbullar, kakor-som-ser-ut-som-finska-pinnar-men-som-inte-är-det-och-är-mycket-godare samt nybakade frallor och helgskinka till frukost. Kanske. Men jag väljer att fokusera på att det var rulltårtan!*

I KNEW IT!!!

Ett halvt kilo upp! Jag visste det!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Tack, det är bra!

Det är verkligen helt fantastiskt hur många festliga små billighetsaffärer det finns? Dr Evil gillar dem, han kan gå i timmar. Själv är jag skeptisk- vilket är anledningen till att jag sitter kvar i bilen! Har snittat 9 timmar per natt mot de vanliga 6, ätit mängder och rört mig minsta möjliga, och bara njutit ivfulla drag! Nu är det hem till vardagen igen, men efter en sån här helg har jag samlat kraft till en ny vecka igen... Det hade varit ännu bättre om vi haft barnen med oss, men de hade roligare på sitt håll.

ET och jag är fortfarande vänner, trots lite fotkramp... Ska bli spännande att se vad Wii säger om min matchvikt när jag kommer hem! Hur många kilo kan man egentligen gå upp av en rulltårta (eller två....)

Published with Blogger-droid v1.6.3

ET och jag

Sällan har en helg varit så efterlängtad.... Vi passade dessutom på att åka ner till svärpäronen, och nu går jag långpromenad i det platta landskapet och bara tömmer huvudet. Sprang in på Stadium precis innan vi skulle åka och införskaffafe ett par Easytone! Hittills är vi såta vänner, men så har jag bara gått två kilometer än också:-)

Lunchade med Blond Beauty i veckan- hur skulle jag klara mig utan henne som bollplank?! Tack snälla, snälla du för ditt stöd, din peppning samt icke att förglömma din fantastiska analysförmåga! Du har ju så himla rätt- om man bortser från känslan av misslyckande så blev egentligen allt så mycket bättre!en jag ser inte sånt själv, jag behöver dig för att reda ut sånt? Så snälla snälla lämna mig aldrig, jag kan betala terapitimmar i marsipangrisar:-)

Vägde mig faktiskt innan vi åkte (ännu en av Wii Fits fantastiska funktioner- äntligen har vi en fungerande våg hemma!) för den här gången ska jag banne mig ha svart på vitt att jag går upp två kilo varje gång vi varit hos svärmor!

Published with Blogger-droid v1.6.3

"Det ser ut som fladdermussnor?" - dagens citat

Eftersom tåget i morse var nån slags mittemellan-grej, kom jag fram tidigare och unnade mig följdaktligen att gå hem tidigare med. Har pratat lite med Odd Molla och hennes besökande bonussyster, i morrn åker de båda tillbaka till X-man så jag får jobba över då istället... De små raringarna har bakat äpplepaj som vi ska äta!! Typ... men den är säkert god=) Min fördeg som jag var så duktig och satte i morse hade jäst över och runnit ner på mina köksblommor (jag ställer den högt upp på en hylla så ingen katt ska stampa i bunken. Desto mer fallyta på degen- med medföljande spridning- kan jag säga! Men men.... torkad deg är lättstädad deg!

Med lite tur vill min fina man ta en promenad med mig ikväll. Med ännu mer tur hinner jag lite yoga medan Molla och Systern Yster tittar på Vampires suck *kvällens önskemål* Mumlan är tonåring och har just kvalificerat sig för att få sin månadspeng halverad, så hon får gärna stanna kvar på sin träning ett tag.

Nu gulaschsoppa med efterföljande.... äpplepaj. Det är inte så dumt med höst iaf?

Mjuka mysiga kläder kan göra underverk!

Gårdagen var tämligen kämpig- inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt, men nytt uppdrag, nya människor, nya uppgifter lååångt utanför min komfortzon och sen en aw efteråt med gamla kollegor- som jag insåg att jag saknat så mycket att jag nästan började gråta när jag såg dem- gjorde mig bankad som en flundra i huvudet framåt kvällningen... Jag ber om ursäkt  för dels bristen på läsvärda inlägg från min sida, men även avsaknaden av kommentarer hos er.... Men jag LÄSER hos er i alla fall, var så säkra! *eller ja.... Jag kan ju inte garantera att jag läser alla som läser gps mig förstås. Men ni som  vet med er att jag varit inne och tassat hos er förut- er läser jag! Så det så!*

Idag tänkte jag mota mosighetskänslan i grind med rejält mjuka sköna kläder.... Jeans så slitna att de NÄSTAN är som att dra på sig Lambi toapapper, supertunt lent budgetlinne från HM, svart ulltunika och en gigantisk stickad.sjal med broderade rosor från Indiska, min nya bästa kompis. Sixtysevenkängorna hänger så klart med, bekväma eller ej- jag får helt enkelt se till att sitta ned med jämna mellanrum:-) Dock råkade ulltunikan ut för en fördegsrelaterad olycka när jag av någon outgrundlig anledning fick för mig att vi ska äta nybakat bröd till soppan ikväll... Det avhjälptes lyckligtvis ganska lätt med lite tvål och vatten!

Har inte riktigt fått kläm på hur pendeltragiken funkar... Just nu sitter jag på ett tåg som har nån slags mittemellantid- dvs den finns inte i tidtabellen?! Men kommer jag bara fram så är jag nöjd:-)

Dagens soundtrack är, utan Spotifylänk, Så  mycket bättre med Ted Gärdestad, och dagens löfte är att inom en snar framtid härma Skitsyster d ys frisyr- såå snygg! Thank you for listening, over and out

Skickat från min HTC

Dagens boktips

*boooing* Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Jag överdriver inte när jag säger att jag stått på stationen lutad mot en stolpe och asgarvade i morse- jag kunde bara  inte släppa den:-)

Orutinerat nog sitter jag i ett hörn av tåget- finns tydligen såna?- utan fönster, högtalaren är paj och jag har inte en susning om vart jag ska av? Men det lär väl lösa sig.... Om inte annat har jag ju en bra bok att fördriva tiden med!

Skickat från min HTC