Dagens Sanning

Förklaring till nedan, något suspekta och väldigt suddiga bild *men hey- vad väntar ni er av en mobilkamera halv sju på morgonen?* kommer nedan....

För ett tag sen fick jag en award av ingen mindre än bästaste bästa Sanni Bus, där man ska avslöja sju brutala sanningar om sig själv. Eftersom jag gjorde detta för ett tag sen, har jag klurat en del över vad mer egentligen det finns att veta om mig? Men så hände ju en grej... jag fick reda på att jag är stalkad av två galna redheads- inga mindre än Carina och Linda!=) Först blev jag lite rädd, men nu har jag hämtat mig och bestämt mig för att nu ska byken fram! Jag ska ju dessutom på bloggträff ikväll, och då bryter jag ju min anonymitet även där? *Jag är supernervös faktiskt? Tänk om de inte gillar mig? Tänk om jag inte alls är som de föreställt sig? Och värst av allt- jag har ju inte klippt mig på flera månader, det snöade i morse och jag ser ganska slokig ut.... DARN!*

Däremot hade jag tänkt ändra upplägget lite, inspirerad av Ting (idag är det namedropping på hög nivå, märker ni det?) och istället köra en brutal sanning om dagen under temat "Dagens Sanning". Och NU kommer förklaringen till den suspekta bilden...

Första Dagens Sanning: Jag har ganska många universitetspoäng. Inte nödvändigtvis för att jag är så himla smart, utan mer för att jag har svårt att bestämma mig samt gillade att plugga. Närmare bestämt har jag nästan dubbla examen. Det fattas 10 poäng. Nu tycker kanske vän av ordning att "herregud, varför tar inte människan bara sig själv i kragen och fixar till de där sista poängen?" Och jo, det ska jag. Nästa gång jag blir arbetslös/föräldraledig/uttråkad/rent allmänt icke sysselsatt (det sistnämnda ain´t gonna happen nånsin, men det har ni nog förstått vid det här laget...) ska jag ta dem. Det hela rullade bara på i ett antal år, men så en dag fick jag nog? Till skillnad från många andra tyckte jag det var rätt ok att plugga när barnen var små- det var när de blev stora och mer medvetna om min tid som det började strula! Helt plötsligt funkade det inte att sitta bredvid vid Bollibompa med "Java for Dummies" (jajamensan, redan då!) uppslagen i knäet och säga "mmmmm.... vad fint....." utan de krävde uppmärksamhet- min fulla, koncentrerade uppmärksamhet! Så jag tog ut en examen- i systemvetenskap som redan var klar men inte uttagen eftersom jag är fixerad vid fina papper och blanka diplom- och lämnade den andra- i Medie- och Kommunikationsvetenskap- på den berömda isen.

Dock: en av alla de utbildningar jag insupit var inom området "Kultur och Mediegestaltning", med ett fokus på kreativt skapande i olika former. Inte alls så flummigt som det låter, och min tanke var att använda detta ihop med min mer tekniska ådra- medial interaktion med systemanvändare helt enkelt. Men vi läste även gestaltningsteknik, och NU kommer vi till bilden!

På dagen i staden där jag bor står denna lilla anspråkslösa staty i ett hörn av en byggnad. Den är inte så stor, kanske 170-200 cm hög och är en avbildning av en ganska normal kvinnokropp, runt stl 38. Inte Zorn-frodig, men inte heller Kate Moss-anorektisk. Väldigt ordinär. Inget man tittar på två gånger. De flesta ser den nog inte ens.

Men när mörkret faller på lyser den här statyn upp! Eller inte statyn, utan snarare väggen bakom statyn, och på denna vägg framträder helt plötsligt en mäktig, sensuell, yppig femme fatale! En Jessica Rabbit, Kim Kardashian eller varför inte Anna Nicole Smith fast i sten!

Och jag är så fascinerad? Jag är så fruktansvärt fascinerad av denna förvandling så ni anar inte! Jag går alltså en liten omväg till jobbet varje morgon för att hälsa på "min" staty. Kanske är det kulturvetaren i mig, vem vet.

Hur brutal den här sanningen var vet jag inte. Men det är i alla fall en liten pusselbit om vem Queen of Fucking Everything är. For what it´s worth.

Nu ska jag på bloggträff. Over and out. Thank you for listening.