En ganska talande metafor för hur man är som människa är om man är kladdkake- eller morotskakemänniska? Jag ska inte säga att jag kan beskriva skillnaden konkret och rakt, men jag är själv en väldigt, väldigt utpräglad morotskakemänniska. Det innebär också att jag ibland kan ha lite svårt för kladdkakemänniskor? Jag tycker de är lite svåra att kommunicera med, de krånglar till saker och de tar många pyttepytteyttebitar av kladdkakan istället för som en rejäl morotskakemänniska- hugga loss en rejäl bit och sen mosa in den i ansiktet, helst medelst fingrarna!
Morotskakemänniskor har tydligen rätt mycket fördomar inser jag.
Åhh, mitt i prick! Jag är också morotskakemänniska och har svårt med kladdkakeindividerna! Kram
SvaraRaderaJag förstå att du är morotskaka människa, kladdkaka är för svårt att tillaga, morotskaka från QOFE är mycket bättre än hennes kladdkaka ( för då behövs man motorsåg att skära bitar )
SvaraRaderaSanningen kan göra ont, men jag är båda och,... din mammas kladdkaka, men din morotskaka om jag få tacka... mvh " thé flying ex-holländare nu mera ny-kraschade svensk" Mamo
Nu kommer då här en kladdkakemänniska och krånglar till det lite. För jag skulle aldrig ta pyttebitar (vad ÄR det för jävla människor som gör så!?!) och äta fint. Jag är dessutom inte särskilt svår att kommunicera med och jag tackar inte heller nej till morotskaka även om choklad alltid går först i alla led.
SvaraRaderaJag är både och! Kanske ett schitzofrent beteende?!
SvaraRaderaKram
Om man gillar båda sakerna då? Och här tas inga småbitar kladdkaka! Kram!
SvaraRaderaJag är ta mig tusan också en morotskakemänniska inser jag! :-D Och småbitar går fett bort, ska det ändå ätas, ska det ätas ordentligt. Så det så. Kram på dig
SvaraRadera