Blä=(

I min vanliga morgonrutin har jag nu läst igenom lite bloggar, Aftonbladet samt Facebook. När jag slog igång Facebook blev jag lite illamående.

I helgen var Dr Evil och jag på två olika museum, ett krigsmuseum som behandlades Lettlands krigshistoria från 1500-talet och framåt, och de har inte direkt sparat på vare sig bilder och detaljer- med all rätt, det här är saker som måste fram och som alla borde veta, men efter en stund slår man nästan ifrån sig, man orkar inte se eländet mer? Dagen efter var vi på Ockupationsmuseumet, som då istället visar hur Lettland varit ockuperat under främst 1900-talet. En kopia av en barack från Gulag, filmer som visar marscherande barn som deporteras från sina hem, bilder på travade frusna lik av soldater, personliga tillhörigheter med livshistorier. Även där blir man till slut "mätt", men när jag kom till en monter med två avklippta långa flätor och läste om den 11-åriga flicka dessa suttit på, klarade jag inte mer utan gick och satte mig i ett hörn. Vad kan vi människor egentligen göra mot varandra, hur funkar den mänskliga naturen, är vi monster?

Väl hemma kan man när som helst slå på Facebook och gå med i ett antal grupper- ett litet axplock från folk jag känner sidor- detta är alltså grupper folk jag KÄNNER är med i??? Igen: jag känner, pratar och umgås med människor som går med i den här sortens grupper. Människor jag tycker om, som älskar sina barn och som utan att blinka skulle lägga fyra tusen spänn på kattens veterinärräkning:

Om den svenska flaggan kränker dig kan jag hjälpa dig att packa

Vi som hatar fjortisar som leker blattar

Alla bör haila som Hitler

Bara för att man kan rida kamel betyder det inte att man kan få svenskt körkort


Jag mår illa igen. Utan att ha sett en endaste liten fläta idag.