Fortfarande

Nåt som ofta förvånar mig är när andra blir förvånade över att en extern part uttrýcker eller håller med om vederbörandes partners snygghet! Ni vet när nån pratar om sin äkta hälft och säger han är sååå himla bra på att grilla, och han är så fin med vår hamster och så tillägger man ja, han är kanon. Och snygg! och vederbörande blir förvånad? Tycker du verkligen Klas/Henrik/Mats ser bra ut? Vad snällt!

 

Nej det är ju inte snällt? Jag säger ju inte det om jag inte tycker det? Och herregud mänskor- det är väl ett faktum ni redan vet om? Det var ju därför ni en gång i tiden- i alla fall en av anledningarna- och låtsas nu inte som att ni inte är så ytliga så ni inte bryr er om utseendet för det gör man VISST- så hur kan ni bli chockade över det?

 

Jag vet varför jag älskar min man. Och jag tycker han är fantastiskt snygg! Det är bland det första jag slås av varje morgon *helgmornar i alla fall. Vi ses sällan vardagsmornar* när jag vaknar och tittar på honom. Eller när han kommer hem från jobbet. Eller när vi tittar på tv. I princip tänker jag på det 8-15 gånger per dag eller ännu mer!

 

Att han är snygg

Att han får mig att gapskratta minst ett par gånger om dagen

Att han vet alla de där konstiga sakerna vi andra undrar, som hur Hitlers mustaschmode uppstod eller hur många pterodaktylers vingbredd det skulle ta runt jordklotet eller vad ett partikelfilter är

Att jag får en särskild känsla i fingrarna när jag rör honom

Att han skrattar så han sätter i halsen åt saker han borde bli arg på mig för

Att han i 20 mil låter mig välja musikenoch inte ens säger ifrån när jag spelar Freddie Wadling för tredje gången eller sjunger med i The Doors

trummor *chacka-chacka-chacka*

Sa jag att han är snygg?

Att han alltid tar det djupa andetaget åt mig och tänker efter en gång extra

 

Om jag blir förvånad när nån säger att han är snygg? Ja. För att jag slås av det igen. För att det fortfarande tar andan ur mig. Men inte för att andra tycker det.