onsdag 16 maj 2012
Även små djur sätter sig i hjärteroten
Jag erkänner glatt och villigt att jag mutade min yngsta telning med en hamster för att övertala henne att byta skola. En råttjävel kan det ju vara värt liksom? Vad jag INTE räknade med var hur fruktansvärt fäst jag skulle bli vid nämnda råttjävel- denna fina, söta lilla nyfikna hamster som kom skuttande när jag pratade med henne och som blev lika mycket familj som de andra djuren. Den lilla näsan som vädrade mot mig när jag gick förbi, de små skutten när hon gömde mat och hennes otroliga nyfikenhet på de läskiga kattbestarna som satt vid buren och spanade in henne, hon var inte ens rädd?
Ikväll fortsatte vår lilla Lajka till hamsterhimlen=( Och jag saknar henne!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
R.I.P Lajka......
SvaraRaderaKram från Hampes matte som grät floder när han gick hädan.
(Guldhamster var han Hampe:)
Åh nä. Hoppas Lajka kommer till den bästa av alla hamsterhimlar! Kram
SvaraRaderaÅhh lilla liv..Ja, dessa små som stora gör sina egna små rum i våra hjärtan...kram på dig fina!
SvaraRaderaVår Gucci (sibirisk dvärghamster) väntar på Lajka, han kommer ta hand om henne!
SvaraRaderaDet är så, hur små de än är så fäster man sig vid sina husdjur.
De griper tag om ens hjärta och sliter ut en liten del av det när de går vidare.
Man blir lika paff, förvånad och sorgsen varje gång!
KRAM!
Men fina du..kram <3
SvaraRaderaVi har haft en handfull hamstrar och jag har nog gråtit lika mycket som barnen över dessa små djur som skänker en glädje.
SvaraRaderaStor kram till dig