Varning för långt och tråkigt inlägg, men jag behöver lite hjälp tror jag.

Jag har inte mått sådär jättebra sista tiden. Allt känns tungt, jag vill inte gå till jobbet, jag vill inte prata om mitt jobb och jag vill inte tänka jobb. Det är ganska ovanligt för min del, jag gillar verkligen mitt jobb- eller har gjort- och för mig brukar en söndag kväll vara lite pirr i magen sådär, "undras vad det händer för kul i morrn?" Det är inte så längre. Det är inte så alls.

Som ni vet älskar jag ju att skriva, och det är också det jag arbetar med- jag är teknikinformatör, eller informationsutvecklare som det heter på mitt företag. Problemet är att i mitt yrke gäller det ofta att skriva så kort, precist och rakt på sak som möjligt- och det är ju inte direkt jag? De här två lediga dagarna var oerhört välbehövliga, så pass välbehövliga att det slog mig: jag ska nog inte jobba med det här längre. Det är dags att gå vidare. Men med vad?

Vad jag är himla bra på:

• Jag är tekniskt intresserad, men inte så bra på att utföra nåt direkt tekniskt själv. Jag är dock hyfsad på att snabbt sätta mig in i saker, även ganska tekniskt tunga och komplicerade saker.
• Jag gillar att träffa människor, och har lätt för att få kontakt med folk. Kallprat is my middlename och är det bordsplacering brukar det inte ta många minuter innan mitt bord har íntensiva diskussioner om i princip vad som helst
• Jag är bra på att inspirera andra, att ta fram det bästa av dem och få dem att prestera det lilla extra
• Jag tänker snabbt, sätter igång saker snabbt (men har desto sämre tålamod med saker som har ställtid och inte blir klara. Eller för den delen folk som inte blir det?)
• Jag är smart. Faktiskt. 
• Jag älskar att skriva! Ju mer flummiga grejer, desto bättre.
•  Jag ser oftast möjligheter, sällan problem
•  Jag kan sätta upp en struktur, men har svårt att hålla mig till den själv en längre tid- det är helt enkelt inte så roligt?
• Jag får ofta höra att jag sprider en positiv energi
•  Jag är oerhört godtrogen ser det goda hos alla till löjlighetens gräns lojal
• Jag kan "leka" fram saker, det mesta brukar bli lättare om man har kul ihop och att miljön uppmuntrar till kreativitet, och jag bidrar med det

Mindre bra grejer med QfE:

• Jag har ett oerhört rörigt skrivbord, och får skriva listor och sätta Outlookpåminnelser för att komma ihåg saker
• Jag blir lätt uttråkad
•  Jag är oerhört godtrogen ser det goda hos alla till löjlighetens gräns lojal
• Jag måste se resultat av det jag gör
• Jag måste verka i en miljö som brinner lika mycket som jag gör- vilket ibland kan vara svårt? Eller i alla fall ovanligt, men det finns! Och då presterar både jag och alla andra omkring mig helt otroligt!!
• Jag blir besviken när folk inte ser storheten i mina visioner
• Jag har svårt med auktoriteter

På måndag ska jag träffa en jobbcoach- jag har förmånen att ha en sådan som vän, men den här gången ska vi försöka göra ett professionellt avstamp och se hur vi kan ta mig vidare. Jag tror inte jag vill vara teknikinformatör längre? Och det känns lite jobbigt. Det har varit en stor del av min identitet ganska många år nu.

Vad tror just DU jag ska göra med mitt liv? Ni känner mig ganska bra- det är inte direkt så att jag håller nån slags låg profil i den här bloggen, de flesta av er vet nog mer om mig än vad mina arbetskamrater gör.  Vad tror ni jag skulle passa som? Är det nån av er som har ett helt perfekt jobb ni gillar och som ni- enligt ovan beskrivning- tror skulle kunna vara nånting för mig också? Kan ni tipsa mig i så fall, berätta lite mer om vad ni gör och vad det innebär?

Jag är ganska modig, jag har inte svårt för att testa nya saker. Bring it on- jag lovar att tänka över varje förslag ytterst noggrant! Mejla mig i så fall vetja!

Min utbildning- som jag ärligt talat inte tycker är det viktigaste i jobbsammanhang?- är fil kand i informatik, nästan en fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap, en massa pedagogik, lite programmering, mycket kommunikation, film- och radioproduktion, systemvetenskap och lite annat jox.Och så är jag konditor med.Men ärligt talat, det är inte det som är det viktiga? Det är vad som är jag som räknas!