Jag har fortfarande ont i huvudet, men har tack och lov en bra chef som säger "gå hem och ta den tid du behöver". Och det var en fantastiskt trevlig lunch- jag hoppashoppashoppas verkligen på att det blir det här uppdraget, det kändes som att jag och den tjejen vi lunchade med skulle klicka så himla bra *det är trots allt inte alltid man känner det med en kund, det är oftast bra, helt ok, eller värt att bygga på, men det här var klockrent!*
Nu ska jag bara hitta min borttappade bästa kompis stegräknaren också så är jag beredd att förlåta universum sen.
P.S Nej, jag är rätt säker på att min arbetsgivare faktiskt inte läser min blogg. Det här inlägget var helt och hållet spontant och osponsrat. Trots att han mutade mig med efterrätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vassego, här är Pratpinnen!