Drack mitt första glas vin på ett år ikväll. Det var gott. Stora tjejorna städade köket, hängde tvätt och gick och köpte snacks, Dr Evil hyrde Intouchables och kvällen var ung och fantastisk. Then.... the bäbis kukade ur, som hans far uttryckte det i sin desperation efter en timmes vrålande. Han skrek och skrek och skrek och vägrade ersättning, vägrade sova och vägrade allt. Oh the joy!
Men vet ni? Det gör inget. För alla var hemma och alla var glada (minus bäbisen förvisso) och jag har druckit mitt glas vin, ätit mina ostbågar, sövt min bäbis och sett min film. Jag har smekt ett litet sammetshuvud på min yngsta, diskuterat stora frågor med min mellersta och skrattat med min äldsta. Jag har till och med hunnit pussa på Dr Evil!
Livet består av mer vardag än fest för tillfället. Och jag älskar det!
Så. Fucking. Tjusfullt beskrivet. Så rätt. Ikväll pussar jag extra på tonårsdotter, igår på tonårsson. Kram på dig. Er.
SvaraRaderaJa så där är det ju. The verklighet. Kram
SvaraRaderaVardagen har sina poänger och jag tycker om din beskrivning.
SvaraRaderaKram