One of those days

Igår var verkligen inte min dag. I ett försök att fräscha upp skallen tonade jag i, vad som enligt paketet, skulle vara "Aubergine". Vad det borde ha stått var "oompaloompier". Fruktansvärt. I min ungdom hade jag en helt perfekt toningsfärg som hette "Intense Blueberry". Satte färgen varje gång, satt kvar, gav fantastisk glans OCH håret en sjysst strävhet som gjorde det lätt att styla! Fantastiskt fin, men den eller en motsvarighet finns naturligtvis inte kvar längre. Enligt min man färgkemisten kallas det UTVECKLING och är bra- 8000 insjöfiskar behöver inte längre dö varje gång jag vill piffa till mig i håret- men jag är skeptisk.

Sen lyckades jag radera en hel mapp med bilder på Kaptenen. 500 bilder från augusti till nu är borta. Alla andra har ju såklart också bilder på honom, men det kanske totalt är nån procent. Jag grät i två timmar och tänker köpa en ny telefon- den här ska jag backa över med bilen, den förtjänar faaaaan att dö!

Min prickiga klänning kommer inte hinna komma. Skorna kom och var underbara, men för stora.

För att försöka väga upp karmfulness stannade jag dock en okänd medelålders kvinna och gav henne en komplimang för sina fantasiskt snygga skor! Hon såg glad ut så det borde ha funkat tycker jag?

Sen skulle jag ta mig strumpor vilket numera är nånting min 84-åriga mormor gör lättare än jag (på riktigt), jag är så stel och så ovig att jag inte ens kan nå mina egna fötter, jag är på allvar orolig över att nåt är fel? Google är inte till nån hjälp heller i såna lägen *googla never ever egna diagnoser....* så sen grät jag två timmar till för att jag ska dö i stelcancer. Sen grät jag en timme till för att jag kände mig ful och mosig och eftersom Dr Evil vid det laget tröttnat på mitt bölande grät jag dessutom för att han tänker lämna mig så jag blir ensamståenda mamma och då har jag inte råd att ha nån bil och jag är ju så stel så jag knappt kan röra mig så jag kommer bli ensam och isolerad och dö och katterna kommer äta upp mina kvarlevor, man kommer bara hitta ett rengnagt skelett när hyran inte blivit betald på sju månader.

Nej. Igår var inte min dag. Idag har jag ätit lunch med en fin väninna och kramats med min bäbis och bestämt mig för att gå på julfest i ankelkorta svarta byxor, glittrig top med cool scarf och mina klossiga t-strapskor med grova leopardstrumpor i. Kan man inte vara snygg kan man vara cool sa alltid min vän Glamour-Larsson!