Körde mitt första body combat-pass på månader igår. Det efterlämnar spår både på kropp och själ- länge sedan jag hade en så odefinierbar ajaj-feeling i min fyrtioåriga kropp eller så mycket hoppsa-steg och livsglädje kvar i själen såhär dagen efter kvällen före:-)
Jag trodde jag la in en kommentar här imorse, men vete tusan var den tog vägen?? Gör ett nytt försök:
SvaraRaderaMen ååååååh! Så avis jag blir! Combat, mitt bästa! Och hehe, jag vet på ett ungefär hur du känner idag. Som att ryggen liksom är en sköld som går att ta av. Ja? Nej?
JAAA! Precis så!!
SvaraRadera