Liten blir stor

Idag är ingen vanlig dag, idag är Mumlans födelsedag- HURRA HURRA HURRA!!

Förr var hon liten och tjock- nu är hon liten och högljudd=) Vi firar genom den sedvanliga frukostbrickan, och ikväll tar vi tjocka släkten med oss på restaurang- ett hett tips (de får betala själva ska tilläggas!) Man slipper massor av stök och hinner umgås på ett helt annat sätt.

Härom dagen träffade jag min pappas gamla chef utanför mitt jobb.... Det är tydligen ganska vanligt att när ena parten i ett förhållande dör, drar sig många människor undan, nånting min mamma verkligen fick känna på. Men den här killen och hans fru ställde upp till hundra procent när min pappa gick bort, och hängde kvar i många år efteråt. Varje gång han träffar nån av oss barn så kollar han av läget, vill veta hur vi mår och hur vi klarar oss. Så även i dag. Jag nickade åt dörren till mitt jobb där det med stora bokstäver står "teknikkonsulter" (nej, vi heter inte så. Det är en del av vår marknadsföringsslogan) Han skrattade rått och konstaterade att trots min flummiga tonår så blev det alltså en tekniknörd av mig till slut och jag trampade i min fars fotspår. Sen vände han sig till killen bredvid:

- Du vet Mias pappa jobbade ju hos mig, och varje gång jag frågade om nånting som extra knivigt och som jag inte trodde vi skulle kunna fixa sa han: Det finns inga omöjliga problem, det finns bara saker som tar lite längre tid att lösa!

Vi konstaterade att jag ärvt den inställningen, kramades lite och gick åt varsitt håll. Men jag tänkte på det där efteråt sen när jag satt och stångade pannan blodig över mina senaste två (parallella) uppdrag. Jomen så tänker ju jag med? Hur svårt kan det vara? är min ständiga paroll.

När Mumlan var liten hittade jag henne vrålandes av ilska och med tårarna sprutande, sittande på en plasttraktor och gång på gång körandes in i väggen. När jag frågade henne vad hon höll på med, skrek hon: Jag vill åka där- men den dumma väggen är i vägen för mig! Tilläggas bör att ungen gav sig inte, till slut somnade hon av ren och skär utmattning och föll av den förbannade traktorn....

Man ska aldrig jämföra sina barn med sig själv eller försöka föra över sina egna drömmar och egenskaper på dem, men är det nånting jag önskar att min dotter ska få med sig från mig, sin morfar och även sin egen far (som brukade hålla andan tills han lyckades svimma för att få som han ville när han var barn) så är det just den okuvliga målmedvetenheten och envisheten- jag vill, därför kan jag! Och jag är rätt säker på att det faktiskt är så;-)

Grattis fina, fina Mumlan på 14-årsdagen! Din mamma älskar dig!