Som om inte alla människor slickar på sina lånekort??

Jag var på biblioteket igår, då jag ännu en gång tagit mig vatten över huvudet enligt min vanliga hur-svårt-kan-det-vara?-paroll... Minnesvärda läsare kommer kanske ihåg det här.... men det gick ju utmärkt bara jag hade svettats blod ett tag? Fast då var det sommar och jag kunde sitta och jobba i en solstol i sommarstugan- jag får erkänna att det tar emot liiiite mer nu. Å andra sidan är det här ett intressantare ämne.... Jag gick och ställde mig vid disken med famnen full av nördiga teknik-idiot-program-böcker, samt två nya deckare i pocketformat jag tänker bita tag i nästa vecka när jag inte har familj, matlagning, tvätt och ett liv att oroa mig för, utan sitter instängd på ett hotellrum alternativt på ett tåg all min lediga tid.

 

Men iaf: stressad och irriterad, hade jobbat över och skulle hem snabbt som en rultig blixt för att hämta upp Dr Evil när han kom med sitt tåg, och hade för ca en kvart sen insett att "visst fan, jag tog inte cykeln idag utan jag gick...." Jag har famnen full med böcker (om nu nån hunnit glömma det), svett i pannan, på benen, under armarna och tillika tuttarna och mascara ner till tårna. Jag har en vibrerande mobil i bröstfickan och hela skallen full med saker jag måste komma ihåg att göra- och inser att jag inte hittar mitt bibliotekskort! Ner med allting på golvet, vänder upp och ner på ryggsäcken (mer elle rmindre) ut på golvet, vilket är snyggskorna (de jag inte promenerade i), handväskeinnehållet, en matlåda, en mosig clementin, en vante- vette fan var den andra är?- samt, ett post-it-lapp-block i måååånga delar.... Men jag hittade kortet! Placerar det i munnen- eftersom det är det enda förvaringsställe jag kommer ihåg att jag har saker eftersom jag alltid använder nämnda mun inom mindre än en minut och händerna var upptagna med att plocka ihop allting igen- vräker ner allting i ryggsäcken, dyker upp bakom disken med ett brett flin och kortet i munnen och slänger upp min gigantiska bokhög och räcker sen fram mitt bibliotekskort (mäkta stolt över hur snabb jag ändå var!) och ser bibliotekariens äcklade min.... Killen tar mitt dräggliga kort i ena hörnet och genomför mina lån. Inte ett ord om drägglet. Artig och trevlig och hjälpte mig till och med att reservera en bok som inte fanns inne. Jag försöker kallprata lite medan hans lånemaskin tickar- det var långa sekunder kan jag säga!- men ger upp det ganska snabbt. Jag skrapar bara ihop min löneskörd och försvinner.

 

Herregud. Vet inte bibliotekarier vad folk gör med låneböcker? Det väl alla att det är dem man läser på toa exempelvis? Och det är alltid konstiga fläckar i och underliga dofter om man sticker ner näsan mitt i ett uppslag. Man kan ju tro att han aldrig sett kroppsvätskor för liksom? :-)